Om att vilja fastän man vet att det inte går, eller slutar väl...
Gör stora berg små
Jag vore inte bra för dig
och du vore inte bra för mig,
inte med mina spattiga nerver.
Det är så mycket som de kräver
men luta dig mot mig ändå
för sånt gör stora berg små.
Vi ihop är ingen bra idé,
det kan vi båda enkelt se.
Min livssyn är något som kväver.
Det är något med mina nerver
men luta dig mot mig nu
ska laga vad dem slagit itu.
Vi två kan aldrig sluta gott,
har alltid varit underförstått.
Mina välkammade demoner
gör att jag ser allt i dova toner;
har färgat av mig på ditt liv
men det var aldrig mitt motiv.
Du vore inte bra för mig
och jag vore inte bra för dig,
ens med kammade demoner
och livet sett i mörka toner
men om vi blundar ser vi dem ej
så du låter mig luta på dig.
4 kommentarer:
ibland är det som verkar mest osannolikt att lyckas, det som faktiskt är det som är mest rätt och mest lyckat i slutändan.
hur gick det med november sen?
Hoppas det är som du säger.
November lämnade jag i samma stund som jag lade upp den.
jag hoppas också det är som jag säger.
får jag adoptera då?
ja.
Skicka en kommentar