Utvärdering: 7 dikter 7 dagar

Det är svårt att skriva sju dikter på sju dagar. Och ännu lite svårare att skriva sju bra. Måste vara apsvårt att skriva något riktigt bra.

Ska erkänna att Tomhet 11 inte skrevs igår utan för längre sen. Jag hade helt enkelt inte tid och möjlighet att sätta mig ner och skriva något nytt. Jag har dock petat lite i den samt ordnat raderna på ett annat sätt än hur den var uppställd från början.

Tomhet 11

jag råkar bara känna mig så tom

alla dagar passerade, alla dagar kommande

det är något som saknas inom mig

det är något som saknas mig

så förlåt om jag söker i dig

så förlåt mig om jag försöker fylla mig 

genom att fylla dig med tomma ord  

Svept i natt tog ungefär lika lång tid att skriva som att läsa. Underbart när det händer. Tog dock en liten stund att bestämma mig för sista raden av någon anledning. Det är en av Sju dikter sju dagar texterna som jag är mest nöjd med. Den beskriver bra hur den kvällen/natten var. Himlen var grå, det började regna och mörkret kom.


Svept i natt

Regntunga skyar hänger över 

åskan bryter sig loss

regnet faller tungt och

mörkare för varje hjärtslag

natten sveper in

omfamnar sinnena

Första delen av Alltid samma motiv (från konstnär till grottmänniska) är en gammal falsk start jag haft liggande. Som den såg ut då går att se här Död linje. Den känns lite mörkare i originalutförandet än hur den blev nedan, vilken känns mer komisk. Vet inte vad jag tycker om det. Hur som helst... den blev ok.

Alltid samma motiv (från konstnär till grottmänniska) 

Min kärlek är naiv 

alltid samma motiv  

ditt namn i kursiv 

ristat med vass kniv 

med snirklig stil 

i barken på en pil 

min puls: en sportbil 

din blick är en missill 

den är explosiv 

du gör mig primitiv 

min hjärna en reptil 

så svårt att vara subtil:

grymtar: du attraktiv

vill ha dig i mitt liv

dränka dig i saliv

från kyssen intensiv

inte särskilt habil

men het och febril

En av de sju jag gillar lite mer än övriga. Var aldrig meningen att den skulle rimma där i mitten på idag och slag. 


Och Och helst av allt vill jag lägga mig ner och dö ett slag är något jag ibland vill göra. Få lägga mig ner och inte existera. Det kanske låter självmordsbenäget men det är inte vad det handlar om. Nej. Jag menar mer som i en längre sömn. Att verkligen få vila ut ett tag och sen "ploppa" tillbaka in i livet fräsch och redo för action. Det är en tanke som ofta återkommer. 

Och helst av allt vill jag lägga mig ner och dö ett slag

Kan inte se en morgondag komma 

är så trött på idag

är för mycket igår på mina axlar 

och helst av allt vill jag lägga mig ner 

och få dö ett slag 

det är för mycket igår i mitt huvud 

I En av de osynliga behandlar jag ett viktigt ämne men jag känner att jag slarvar bort det. Vi ser varandra men vi SER inte varandra. Tja, det är väl allt jag orkar utveckla just nu. Kanske återkommer till ämnet i framtiden. 

En av de osynliga

Grannarna i trapphuset ser mig inte

busschauffören ser mig inte

cyklisten ser mig inte när jag olagligt korsar gatan 

min puckade chef ser mig inte

mina ”arbetskamrater” ser mig inte

inte heller kassörskan när hon tar betalt för köttfärsen

expediten på systembolaget ser mig inte

och bartendern ser mig inte

tjejerna på klubben ser mig inte heller

invandraren i svarttaxin ser mig inte när han skjutsar mig hem

mina föräldrar ser mig inte

horan jag betalar för en avsugning ser mig inte

polisen som arresterar mig ser mig inte

jag rör mig bland er men ni ser mig inte

Motivet: En av topp tre texterna av de sju. 

Motivet

Du målar lögner så vackra,

så mycket vackre än sanningen

du stryker dem över mitt skin

och jag vill inte tvätta bort dem

även om jag förstår...

Dikten handlar om att jag på sju dagar ska skriva sju dikter och att jag vill skriva sju dikter men jag vet inte hur jag ska börja. Så hur börjar man? Jo, genom att skriva att jag inte längre vet hur man gör...

Dikten

Jag vet inte längre hur man börjar

det finns inget första steg

det finns dock ett osynligt mål, 

någonstans långt, långt borta

det finns en plats att komma till

men dit finns ingen väg 

eller ens en stig att vandra

klockan är mycket men solen ljuger 

hon säger: det finns tid; det är ännu dag

jag har något viktigt att säga

men vet inte vad eller hur

odefinierat krälar det i mitt sinne

det kittlar min kräkreflex

sprider sig i mitt blodomlopp

jag vill nå platsen långt långt borta 

men mina händer får äta glas


Slutord? Vad skulle det vara?