Letade i datorns skrymslen. Hittade gamla texter. Den här nedan paketerade jag om. Satte nytt bäst före på.
Det bor en vind i min flaska
Det bor en vind i min flaska,
hon sjunger tyst i skymningen.
Hon är det enda sällskap jag vill ha ikväll.
Jag behöver lugnet
för att få rätsida på mitt skepp.
Jag har inget emot stiltjen.
Inget emot dimman som kommer svepande.
Och jag lovar att stjärnan fällde en tår för mig;
För mig allena.
Vinden och natten kanske gör mig sentimental,
men minnena tar över mig.
Jag tror inte att nu som då,
att någon annan kan förstå
så ge mig natten solitär
till att reda ut knuten som jag bär.
När dagen gryr kan du vara mitt svärd
men i denna natt är en penna mer värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar