Två gymnasiehistorier om kärlek
Kärleken kan få en att göra konstiga saker. Låt mig berätta en gymnasiehistoria. En kompis, ja jag vet att man säger ”en kompis” och sen menar en själv, jag har sett alla dumma amerikanska tv-serier, men nu menar jag verkligen en polare.
Så den här vännen var på en fest hemma hos en tjej. Hon hade partaj när hennes föräldrar var bortresta. Utomlands någonstans, Thailand kanske, vi svenskar verkar älska det stället så helt omöjligt är det inte att det var dit de hade åkt. Hur som helst, tjejen med festen var en tjej min kompis såg som en gudinna. Han hade placerat henne högt på en piedestal. Djupt förälskad var han. Min amigo idoliserade henne. Han hade dumdristigt låtit henne borra sig in i hans hjärta likt en tagg från en ros. Han sa att det gjorde ont att tänka på henne men ondare att inte göra det. Snackade man med honom och hon gick förbi var det som om allt annat slutade existera. Han hörde en inte prata. Kort sagt, han var K Ä R i henne, men det visste hon inte.
Tanken var att han skulle berätta för henne den här kvällen. Säga hur han kände och sedan skulle de leva lyckliga i sann Hollywood-stil. Lite töntigt jag vet, men som jag sa tidigare så var han förälskad i henne och en sann romantiker så…
Okej, festen var alltså hemma hos piedestaltjejen. Hon bodde i en vit tegelvilla i två plan i ett villakvarter inte så långt härifrån. Partyt hölls på nedre plan och ovanvåningen var off limit för alla. Det var ett stort hus med vardagsrum, badrum och kök på entréplanet och sovrummen och badrum en trappa upp.
Min kumpan kom till festen med några innanför västen, som min far brukar säga, några men inte för många, han ville inte sjabbla bort tillfället genom att vara för full. Partajet förflöt och alla verkade ha roligt. En del lite för roligt då någon tjej spydde på golvet och några killar sprejade ner köket med öl. Ni vet sånt som händer på fester.
Kompisen satt i skinnsoffan i vardagsrummet och stirrade på gudinnan han var kär i. Hon dansade med sina kompisar. Han satt där och smuttade på sin sprit under hela tiden som hon dansade. Hennes kompisar sprang ut för att röka och hon blev ensam kvar. Gudinnor röker nämligen inte. Han såg sin chans. Nu skulle han förklara sina känslor men när han reste på sig snurrade det till i huvudet rejält och han dråsade ner i soffan. Alkoholen hade tagit starkare än han hade räknat med. Han reste på sig med stor möda och raglade runt soffbordet mot tjejen. Här tycker man kanske att han borde ha avbrutit, tänkt om, inte ta kontakt men starka känslor som kärlek blandat med alkohol går ibland inte att styra. Tjejen stod med ryggen mot honom. Hon mixtrade med musiken när han knackade henne på axeln. Han gjorde detta lite för hårt för hon skrek till av smärta eller så kanske hon hade blivit skrämd. Min kompis visste inte. Hur som helst, nu stod han öga mot öga med gudinnan. Hon strålade starkare än solen. Var vackrare än en sommarhimmel. Han fick inte fram ett ord. Han bara fånstirrade på drömtjejen. Och hon tittade tillbaka och gick sen när han inte sagt något.
Min kompis fattade att han gjort bort sig även om han nu var rejält packad för visst är det så att när man är grundligt alkoholpåverkat kommer på smarta grejer? En genialisk plan formades i hans huvud. Han skulle inte dricka mer så han nyktrade till och sen skulle han prata med tjejen. Det var bara det att han fortfarande var kanonfull och i sitt sökande efter flickan i hans hjärta så förvillade han sig upp på ovanvåningen. Där fann han tjejens rum. Han satte sig på sängen för att vänta på henne och nyktra till. Festen pågick där nere. Musiken dunkade dovt genom golvet.
Han tyckte det blev tråkigt att bara sitta och vänta så han tittade skannade av tjejens rum. Han kollade fotona på väggarna, letade igenom hennes skrivbord. Hennes dator var lösenordskyddad. Han sökte igenom byrålådorna med underkläder, stoppade två spetstrosor i fickorna på jeansen. Polaren öppnande garderobsdörren och såg hennes kläder hängde uppradade i strikt ordning. Han tog ett snubblande steg in och tryckte plaggen mot ansiktet. Hennes söta doft trängde in i hans näsa. Andetag efter andetag. Han kände sig plötsligt trött och sjönk ner mot bakre väggen i klädkammaren. Strax sov han omgiven av drömtjejens kläder. Det var som han befann sig i en varm kokong av mjuka material och hennes doft.
När han vaknade var det tyst. Musiken och rösterna var borta. Festen måste vara slut tänkte han. Han hörde någon stöna. Han kom på var han var, i gudinnans garderob. Försiktigt tittade han ut genom en glipa. Rummet var dunkelt men han såg drömtjejen ha sex med någon snubbe på hennes säng. Han ville storma ut och slå killen på käften men nu var han så gott som nykter och tillbaka till sitt fega jag så han gjorde ingenting. Eller, jo, han stängde dörren till garderoben. Sjönk ner på golvet och började gråta. Storgråta. Verkligen lät tårarna falla. Snörvlade högljutt. Allt det där. Dörren till garderoben slets upp. Framför honom stod killen från sängen naken med en kondom på sin allt mer slokande snorre. Bakom honom stod hans gudomliga gudinna och skyllde sin delar med händerna. Ni vet vilka jag pratar om. Min kompis tog chansen och störtade hulkandes förbi de två och ur rummet, nedför trappan i tre, fyra enorma steg och sen ut i den kalla höstnatten.
Hela följande vecka fejkade han förkylning för att slippa se tjejen i skolan. Så ja, kärleken får en att göra konstiga saker. Blandar man sen in alkohol blir det värre. Kanske hamnar man i en gråtandes i en garderob när ens drömtjej har sex utanför.
Jag har ytterligare en gymnasiehistoria om kärlek. Lugn, den är kortare.
En annan kompis, ja ytterligare en med kärleksproblem, det är vanligt förekommande, spanade på en tjej i skolan. Och han antog att tjejen spanade på honom för han tyckte att deras blickar möttes på ett speciellt sätt. Varje gång hon passerade honom så liksom låstes deras ögon i varandra. De var som starka magneter som drogs mot varandra. Hans blå mot hennes blå. Detta pågick i flera veckor och vid varje tillfälle tyckte han att deras blickar dröjde sig kvar vid varandra längre och längre.
Vad säger man? De verkade ha fått kontakt men feg som han var, för vem är modig när det gäller kärlek, drog det ut på tiden innan han vågade göra något åt det. Vinterlovet kom och en kväll när han var ensam hemma tog han mod till sig. Min kompis lyfte luren, slog hennes nummer men lade på efter någon signal. Han förbannade sig själv för att han var en sån feg liten skit. Om han inte ringde förtjänade han henne inte. Så på nytt lyfte han luren och tvingade sig själv att hålla telefonen mot örat tills någon svarade. Han kände sig varm om örat. Efter vad som kändes som flera timmar var det någon som svarade. Det var tjejens mamma. Stammande fick han fram att han ville prata med hennes dotter. Mamman ropade efter henne, hon kom till telefonen.
Hans tunga var torr som bomull. Den fastnade överallt i munnen men han lyckades få fram sitt namn och undrade om hon ville träffas för att hitta på något. Det blev tyst i luren. Allt han hörde var sin egen spända andning. Jag kände svetten tränga fram över hela kroppen. Tänk om hon sa nej! Vad skulle han göra då? Han hann inte tänka längre än så för det hon sa var så mycket värre än ett nej. Hon sa ”jag vet inte vem du är”. Sex ord som nästan fick jorden att gå under. Nästan. Åtminstone skakade dessa få ord grundligt om hans värld. Min kompis sa hej då och lade på luren illa kvickt. Vad ska man annars göra? Vad kan man annars göra? Alla blickarna i skolan mellan dem två måste ha varit feltolkade från hans sida. Hon visste inte ens vem han var. Hur kunde han ha missbedömt det hela så? Det värsta var att han var djupt förälskad i henne. Hur gör man för att glömma? Hur får man någon att lämna huvudet? Hur får man någon ur ens bröst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar