Google analytics

tisdag 1 september 2009

Konstnären låtsades vara galen – nu får hon försvara sig i rättssalen

Okänd kvinna 2009-349701s rättegång har fått mig att fundera. Är Anna Odells konst verkligen konst? Jag var och såg hennes utställning till 90% på Kalmar Konstmuseum, och när jag skriver till 90% menar jag att jag inte såg hela bland annat på grund av en högljudd pensionär som skrek om att hennes hörlurar inte fungerade och att hon skulle hämta någon som kunde fixa det. Även för att de hade slängt in TV-skärmarna i ett så litet rum att alla som var där fick hålla andan annars skulle vi fastna vid varandra. Varmt och kvavt osv…så därför säger jag 90%. Kanske missade jag något viktigt men min poäng är att det jag såg skulle enkelt kunna klippas ihop till en dokumentär och visas på TV. Så frågan är då, är det konst eller är det en dokumentär? Vart går gränsen?

Jag ska hyra en vanlig lägenhet i ett vanligt hyreshus på en vanlig ort någonstans i Sverige. Sedan ska jag smeta avföring över de vita strukturtapeterna och sätta upp gömda kameror. Därefter bjuder jag in folk för att genom kamerorna dokumentera hur de reagerar. Konst eller dokumentär? Visar jag det på museum eller galleri = konst. Visar jag det på TV = dokumentär. Eller kanske humorprogram? Även om nu ingen kanal (förutom TV3 och kanal 5 kanske) skulle visa det.

I dagens Barometern fanns en artikel om rättegången och den fällande domen. I den säger Anna Odell ”Det är märkligt, för det finns journalister och humorprogram som har gjort liknande saker som jag, och de har inte dömts”. Så är det säkert men är det ett argument för att hon ska gå fri? Ska hon gå fri för att andra inte blivit dömda? Det finns mördare som klarar sig undan och det finns mördare som hamnar i finkan. Ska vi släppa alla för att några klarar sig undan rättvisan? Svaret är nej. Och svaret är nej igen, jag jämför inte hennes brott (om det nu är ett brott, jag har ingen åsikt i den frågan) med att mörda någon.

Inga kommentarer: