Varför refuseringsbrev?

Då.

Jag vet varför min diktsamling blev refuserad. Det är enkelt. Givetvis var det för att den var (för) dålig Det har jag inga problem med att erkänna. Frågan är varför den var dålig. När jag nu läser det jag skickade in då så slår det mig att det var för många olika stilar och dikter. Lika eklektisk som jag själv är. Långa texter blandade med korta blandade med naturromantik blandade med naiva kärleksdikter blandade med svårmod och död blandade med samhällskritik. Helt enkelt en jävla blandning. Om/när eller när/om jag skickar in något till ett förlag ska dikterna vara mer i symbios med varandra. Många av dikterna som var med när jag fick mitt efterlängtade refuseringsbrev tycker jag fortfarande är bra men de höll inte som helhet. Så slutsatsen är att dikterna ska harmonisera med varandra.

Tror också att antalet dikter ska vara mindre än 55 vilket var antalet som jag skickade in sist. Sist föresten, låter som om jag skickar in ofta vilket inte är fallet. Nej. En gång till två förlag. Ett refuseringsbrev. Där är facitet.

Till sist har jag en teori om det här med att bli publicerad. Du kan skriva världens bästa diktsamling men ändå inte få den utgiven om den som sitter på förlaget och läser inte tycker den är bra. Eller så kan du skriva världens sämsta diktsamling och få den utgiven för personen på förlaget tycker det är bra. Men givetvis är det bäst att skriva så bra som möjligt. Känns ändå som det är vägen att gå om man nu har som mål att bli publicerad vill säga. Vill man inte det och skriver för sig själv är det viktigare att skriva sant.