Så kom det då. Refuseringsbrevet. Som ett brev på posten eftersom det var just ett brev. Bonniers säger:
”Det har varit intressant at ta del av ditt manuskript, men tyvärr tror vi inte på en utgivning.”
Tja, vad ska jag säga? Det var ett så standardbrev som man kan komma. Och det var precis det jag hade väntat mig att få. Antar att det inte var tillräckligt med kuk och fitta i dikterna. Eller tillräckligt med naturromantik. Eller... vad de nu vill ha. Och tro nu inte att jag är arg eller ledsen… det enda jag är ”arg” över är att de inte skrivit några rader till. Någon förklaring eller kommentar till texterna. Något som jag kan ha användning av. Jaja… det är vad det är. Men tack Bonniers för att ni bemödade er mer att skicka ett refuseringsbrev, andra förlag (ingen nämnd, ingen glömd) har inte gjort samma ansträngning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar