Glömma för stunden

För att tänka på annat sitter jag och läser gamla ofärdiga texter.

Två Strofer från Allt jag gör är fallandes.

Jag såg en stjärna falla men önskan slog ej in
för drömflickan, hon blev aldrig någonsin min
och jag kommer ihåg varenda fallen tår
olycklig sommar, höst, vinter och vår

-/-

Minns inte om jag var ett lyckligt barn
men är inte evig lycka varje mänskas plan?
därav alla sagor där prinsen får sin prinsessa
någonsin hört en saga som slutar i skilsmässa?

Och det här nedan är något som aldrig blir färdigt. Lika bra egentligen för jag vet inte vad det är för något förutom att det handlar om mod.

Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut
Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut.
Eller jag önskar att det vore så för
jag önskar jag kunde vara sådär modig man ska vara.
Stå upp för det jag tror.
Säga ifrån när jag tycker något är fel
Ta första steget i kärlek
men sån är inte jag
alltid
bara ibland.
Varför?

Höghusgrav
Här i stan gräver vi inga gravar,
vi bygger höghus istället;
Där stoppar vi våra kroppar
i väntan på döden och direktreklam.

Så lägg dig vid min sida
i min två rum och kista.
Ditt finger i hålet i mitt bröst
när bleka läppar viskar klichéer i mig.

Höghusgrav är en början på både en dikt och en låt. Problemet är att jag än så länge inte kommit längre med den.

Och nu: en kliché.

Kliché/kärleksförklaring
Jag har allt jag behöver förutom dig
för utan dig har jag ingenting