Lapptäcke

Jag behöver skriva av mig. Vrida ur mig. Så det handlar mer om känslor än snygga formuleringar och eftertanke.

Hur kan en bra kväll gör mig deprimerad? Och varför vet jag alltid efteråt vad jag skulle ha sagt och gjort?

Gå sönder dag
Jag vet att söndag är en gå-sönder-dag
trillar i bitar, slita-mig-i-bitar-dag
en hatar-mitt-fega-jag-dag
men jag ska laga mig själv nån dag,
hoppas det är redan på måndag
har du lim?

Ska jag ta chansen och göra bort mig?

Te och frimärken
Vill du med hem och dricka te?
en kopp, två eller tre
har frimärken, kanske vill se?
okej, inte det?
alltså menade inte så,
okej, kanske gjorde då
men inte bara
lilla, söta rara
du underbara
vet bara inte hur man gör
hur man förför

Nej, men seriöst:

Ta mig till horisonten
Jag är trött på den stora ensamheten, den som omsluter mig, den som omsluter allt, den som kväver mig. Försöker tänka positivt och inte söka lycka i andra människors liv.

När jag var yngre jagade jag kärleken. Alla runt omkring hade funnit den och gick två och två. Jag blev äldre och gled in i kärleksapati och somnade in och slutade leta. Veckor, månader till och med år gick. Nu har någon väckt mig. Jag har hittat någon jag gillar och det skrämmer mig för jag är rädd att förstöra det som nu finns mellan oss. Vid horisonten hägrar dock någonting större, vackrare och än mer bländande. Det lockar på mig och jag förbannar min feghet.

Vidare:

Tillfälle/Frånfälle
Du kan vänta på rätt tillfälle
ända till ditt eget frånfälle
för chansen är att det inte dyker upp
det är bättre att skapa en möjlighet själv
men hur går man tillväga?

Och:

Tvångstanke
Du är en tvångstanke, jag bara måste tänka på dig.

Vuxna människor i rulltrappa
Ser jag dig idag ska jag berätta allt.

Like a rose