Varulv

Reflektion

Var ulv?
Där ulv,
i spegeln...

Kärlek – den största uppfinningen sen färdigskuret bröd

Vilken annan dag som helst, men inte ikväll. Äh. Jag vet inte. Kemikalierna är ur led. Vet inte vad jag försöker säga. Men munnen fladdrar i samma takt som tankarna. Håll till godo.


Mull i munnen

Mull i munnen,
pålar genom bålen,
tid svunnen,
runnen ut genom hålen.


L frågade vad kärlek är. Jag vet inte. Men hon fick det här och det kanske är en start?


Kärlek är (bland annat)

Kärlek är
(bland annat)
att gräva en grav
i hjärtat
och sen fylla den
med sig själv.
Inte bara i hennes
hjärta utan även i sitt eget.

Kärlek är en fågel
i din hand.
Håller du för hårt
dör den
men då har du ändå
en död fågel,
kanske bättre än
om du håller för löst
och den flyr.


Det här är en evighets text. Fortsättning följer i ett annat liv…i en annan kanal… nu blir det mer reklam.

Höll på att glömma...

På Poeter fick jag den här kommentaren angående mina texter där:

Tjej: hej dennis andersson dina texter är roliga
(Tja, vad svarar man? Man får försöka vara lite hövlig.)

Jag: tack? även om rolig inte är det jag siktar på med varje text.

Tjej: varsågod, och fortsätt skriv :)
(Och vad svarar man på det? Bad jag om tillåtelse? Försökte hon vara rolig? Eller bara uppmuntrande?)

Jag: givetvis?!

Tjej: lysande

Jag: är stjärnan
(Dags (inte dax som många verkar stava det) för lite poetisk fram och tillbaka.)

Tjej: om natten

Jag: även om dagen...det syns bara inte.

Tjej: det som inte syns finns inte

Jag: jodå... här är beviset: kan du lukta dig till en fis? du kan inte se den, men kom inte och säg att den inte finns...
(kanske pubertalt från min sida men det är bevis för min sak.)

Tjej: fisar syns visst ju!
(Hmm..)

Jag: Om dina syns gör du dem på fel sätt. Då har du haft en liten olycka.
(trummvirvel tack.)

Eller hur?

Någon gång (snart) borde jag skriva lite text här med. Inte bara lägga ut..."saken" nedan. Någon gång...jag lovar; Men inte nu.

Friskt kött till kvarnen
Antingen kan man bli sur
för att du upplevt kärlek
så många gånger
eller argumentera
att du aldrig upplevt den alls
för riktig kärlek
den vidrör en människa
bara en gång under dennes liv
eller hur?


Och någon gång (snart) ska jag även skriva lite efter. Då kanske det blir ett riktigt blogginlägg.

Har du varit där? Är du där?

Mänsklig betong

Bygger en borg
runt mina tårar
bygger av sten och betong
bygger varaktigt och starkt
men till sist
ändå
eroderar tårarna murarna
och de bryts ner
allt rämnar
runt mina fötter