Uppdatering

Har ställt upp mitt diktmanus enligt de regler som förlagen har. Det vill säga, 1,5-2 i radavstånd, ordentliga marginaler, enkel layout och med ett lättläst typsnitt, typ Courier.

Sedan valde jag ut tre förlag att skicka till. Efter att jag har fått refuseringsbrev från dem går jag vidare med tre till. Och sen? Det får vi se då. På förlagens hemsidor står det att det kan ta allt från 1-3 månader för dem att kasta manuset i papperskorgen. Eller som de säger, om boken blir antagen eller inte. Så det är ingen snabb process precis.

Jag har alltså gjort de enkla sakerna nu (om man bortser från att skriva texterna det vill säga (vilket så här efteråt inte har varit så svårt, fast ändå svårt (det får jag bena ut en annan gång))) och har bara det förbaskade följebrevet kvar. Där står det still. Vet inte vad jag ska skriva. Vet bara att jag ska hålla det kort och innehålla information om mig och dikter.

Skickade in ”Jag var skymningen, gryningen och tiden däremellan” till en tävling som det lilla förlaget King ink har. Tävlingen heter Svensk poet 2008. Förlaget ska ge ut en antologi där okända blandas mer kända författare/poeter.

Man kan också köpa sig en plats i boken men det tycker jag är mer eller mindre fusk. Dessutom 500 kr per dikt skulle det kosta. Det är pengar jag kan lägga på annat.

Hur som helst, skickade in ”Jag var skymningen, gryningen och tiden däremellan”, får se om det blir något av det. Det här är dikten:

Jag var skymningen, gryningen och tiden däremellan
Jag var en gråmulen dag
regndropparna som skulle falla
Jag var radhusbetong
parabolantenner och cykelförråd
Jag var lekplatsen
Jag var skymningen
gryningen
Jag var tiden däremellan

Jag var skolavslutning
Jag var festplatskänsla
Jag var den första ölen
Jag var andra och tredje
Jag var gräsfläckar på vita byxor
Jag var fukten mellan dina ben
svetten i dina knäveck
och längs din ryggrad
Jag var rodnanden på dina kinder
Jag var hettan i din kropp
Jag var andan i din hals
Jag var tungan rätt i mun
Jag var slutscenen i en novellfilm
styltig dialog och fumligt sex
Jag var första gången
Jag var sommaren som följde

Jag var citerade rader ur en bok
Jag var sida efter sida
sida efter sida
Jag var dina snodda rim
Jag var din stulna inspiration
Jag var initialer i ett träd
Jag var din födelse

Jag var dina tankar på alkohol och droger
Jag var pillren du stal men aldrig tog
Jag var din fylla
Jag var ditt ändå svikande mod
Jag var hålet i Noaks ark
som drog dig till botten

Jag var lögnerna dina föräldrar fick höra
Jag var sanningen i dina ögon dem inte såg
Jag var ny musik
cigaretter och minttuggummi
Jag var utegångsförbud
Jag var rymma hemifrån
Jag var tåg, buss och till fots
Jag var någon annan när du kom fram

Jag var fukten i dina ögon
Jag var tårarna du vägrade visa
Jag var natten som kom
Jag var trycksmärtan i dina snodda rim
Jag var citerade rader ur en bok med utrivna sidor
Jag var slutet
Jag var den första höstdagen

Värpa eller låta rinna? Det är frågan.

Jag har väldigt svårt att värka fram en text. Flyter det inte på från början, ramlar ur mig, tröttnar jag. Elton John har sagt något liknande om när han skriver musik. Får han inte ordning på melodin på en kvart slänger han det i papperskorgen. Antar att det är en sanning med modifikation men så tänker jag också. Jag slänger visserligen ingenting men det är ytterst sällan jag tar fram en gammal halvfärdig text och sen jobbar på den till färdig ”produkt”. Det är därför jag har ca 50 A4:or med påbörjade idéer. Men märk väl att jag inte skriver saker med vänstern medan höger brer en smörgås och fötterna håller takten till vad som spelas på stereon. Nej. Skriver jag en text (försöker jag) koncentrera mig på just den just där just då. Det förtjänar den.

Och visst har jag tagit fram en sen långt tidigare halvövergiven text och sen lyckats med konststycket att få den färdig. Vad jag har försökt att säga med det här ordflödet är att det inte är den vanligaste proceduren jag tar när jag skriver. Många av mina texter som jag själv tycker hör till dem bättre är sådana som jag värkt fram, eller värpt fram kanske? Men de flesta som jag är mest nöjd med är sådana som bara trillat ur mig; Runnit från min hjärna och ut genom fingrarna ner på sidan.

En väldigt genomtänkt inte så genomtänkt och välformulerad tanke

Jag har skrivit dikter som jag själv tänkt att det här kommer många att vilja läsa. Eller ska jag säga: ”Dem här kommer att gå hem i stugorna.” Att dikten har potential osv… Och jag skrivit andra mindre bra eller mindre intressanta som jag inte trott att så många skulle kommentera eller ens läsa; men gång på gång har folk överraskat mig. De med potential har fått mindre läsningar än de mindre intressanta och ofta också fler kommentarer.

Vad betyder då detta?
Jo, att jag och de som läser mina texter inte tänker likadant.
Jo, att jag inte kan skriva för publik då jag inte vet vad de vill ha.

Men det betyder också att jag helt och hållet kan skita i att försöka skriva saker som de ”vill” läsa och istället skriva det jag vill. Jag är fri.

Bert Karlsson (eller vem fan är Jonas Svensson)

Igen har Anna läst och kommenterat snabbt. Hon har rättat några av stavfelen och glömda bokstäver (det döljer sig säkerligen fler (inte för att hon inte kan stava utan för att jag inte kan det)). Det var inte så många kommentarer den här gången vilket jag kommenterade och fick till svar att hon inte hade mer kritik. Jag sa att hon som vanligt var för snäll mot mig och det jag skrev. Hennes svar var något i stil med att hon skulle vara elakare än Bert Karlsson om hon bara kunde hitta något att vara elak över.

Frågan är om Bert Karlsson är elak. Eller kanske om han är elakare än andra? Jonas Svensson till exempel skulle kunna vara en riktigt elak jävel, men ingen vet vem han är men alla (?!) vet vem Bert är och att han ibland har en glapp mun från vilken det trillar (ibland) bitska one-liners.

Så när nu Annas Bert Karlsson förmåga inte kunde användas får jag hoppas att Mia kan vara lite Bert. Jag väntar ivrigt, för något måste hända. Jag måste få mitt refuseringsbrev snart. Jag kan knappt vänta.

Tiden flyger som en pil. Bananflugor flyger som en banan(!?)

Mentala friflytande sirapsfunderingar men ändå bara en riktning:

Tiden flyger när man har roligt. Det har jag inte haft. Fast tiden har ändå gått fort. Jag har jobbat, varit på kurs, jobbat, försökt få datorn att fungera tillfredställande (lyckats med lite hjälp), jobbat osv. Dagarna har varit fyllda med saker vilket har gett mig väldigt lite tid till att få tummen ur. Har alltså inte haft någon direkt tid till att skriva och tänka på texterna. Jag har ändå på något sätt lyckats få ihop en version på vilka texter och i vilken ordning de ska vara i. Är inte helt nöjd men jag har satt Anna på genomläsning och kommentarstjänst. M.R ska också få en kopia men hon har egna datorproblem så det får vänta.

Under tiden jag väntar på att Anna ska hinna läsa och att jag ska kunna ge M.R en kopia har jag börjat fundera på följebrevet. För jag har hört att man ska/bör skicka med ett brev där man berättar om sig själv och sitt skrivande. Men det står ganska stilla i mitt huvud på den punkten. Vad ska vara med? Tips mottages. Och mitt skrivande? Det har hittills bestått av saker i min byrålåda och egen publicering på internetsidor. Egentligen inte så mycket att skryta om. Hade varit bättre om jag blivit publicerad i lokaltidningen eller i något annat sammanhang. Är det för sent och skulle det se konstigt ut? ”Jag ser här att du inte blivit publicerad tidigare, först i förra veckan i lokaltidningen. Hur kommer det sig?” Öh…tja…öh.. Folk har börjat inse min storhet?” Äh…jag vet inte.

Letar också efter förlag att skicka projektet till. Både stora och små.

Flubber

Jag tror bara på saker i dess fasta form. Är de flytande ljuger de. Men det var inte sant, inte sant? Men ikväll behöver jag något jag kan ta på.