Minusgrader

I mitt hjärta är det alltid vinter.

Tejpar ihop olika delar

Så här blir det om jag tvingar mig själv att skriva...

Helgljusen
Döpt av dårar och
stöpt i en brusten form.
Dansar runt bårar.
Ruset från drag till storm.
På med helgljusen:
begäret har vuxit sig enormt.

Omvärlden smälter bort
och tiden är i vätskeform.
Natten är för kort,
det här livet är en konstform.
Varje beat ett steg upp.
Discoljuset en uniform.

Snurra ut i extas,
in i trance och ut i natten.
Upp, ner, diskant och bas.
Dansa runt hatten,
in mellan raderna
och ut i den vita natten.

I konstellationerna mellan dina födelsemärken

Komma hem
Dagarna fylls av växande skuggor
vi är vilse någonstans,
söker efter vägen fram med fingertopparna
och du kvider utan skam.
ditt sköte är vått
och innan vi, oundvikligen, ger oss av var för sig
ska jag försöka ta dig i mål,
men är det inte konstigt
att man kan föra in sina fingrar i någon
utan att verkligen känna dem,
du vet att jag inte vill vara en sån;
men kanske vill du inte komma hem.

Vem vill verkligen lära känna någon? Försvinner inte mystiken då? Spänningen? Gör det inte mörka rum ljusa? Att lära känna någon - att komma hem? Kan man verkligen lära känna någon? Vad är det jag försöker säga? Kanske att svaren kanske finns i konstellationerna mellan dina födelsemärken.