Face/off

Facebook av eller på? Tja, inte fan verkar det knäcka precis.

Tala om för mig: vad ska man göra med alla vännerna på facebook? Mer än samla på dem som pokemon kort?

Glömma för stunden

För att tänka på annat sitter jag och läser gamla ofärdiga texter.

Två Strofer från Allt jag gör är fallandes.

Jag såg en stjärna falla men önskan slog ej in
för drömflickan, hon blev aldrig någonsin min
och jag kommer ihåg varenda fallen tår
olycklig sommar, höst, vinter och vår

-/-

Minns inte om jag var ett lyckligt barn
men är inte evig lycka varje mänskas plan?
därav alla sagor där prinsen får sin prinsessa
någonsin hört en saga som slutar i skilsmässa?

Och det här nedan är något som aldrig blir färdigt. Lika bra egentligen för jag vet inte vad det är för något förutom att det handlar om mod.

Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut
Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut.
Eller jag önskar att det vore så för
jag önskar jag kunde vara sådär modig man ska vara.
Stå upp för det jag tror.
Säga ifrån när jag tycker något är fel
Ta första steget i kärlek
men sån är inte jag
alltid
bara ibland.
Varför?

Höghusgrav
Här i stan gräver vi inga gravar,
vi bygger höghus istället;
Där stoppar vi våra kroppar
i väntan på döden och direktreklam.

Så lägg dig vid min sida
i min två rum och kista.
Ditt finger i hålet i mitt bröst
när bleka läppar viskar klichéer i mig.

Höghusgrav är en början på både en dikt och en låt. Problemet är att jag än så länge inte kommit längre med den.

Och nu: en kliché.

Kliché/kärleksförklaring
Jag har allt jag behöver förutom dig
för utan dig har jag ingenting

Sälj mig ansiktsboken

Folk har då och då frågat mig om jag har Facebook , eller sagt till mig att skaffa det. Har varit emot det. Har inte känts riktigt som om jag är en Facebookperson, men idag tänkte jag kolla varför alla snackar om Facebook.

Vet inte vad jag tycker än, antar att det tar ett tag att orientera mig, men nu finns jag där i alla fall. Så ge mig tips om hur man gör på sidan, eller lägg till mig som vän osv...

Lapptäcke

Jag behöver skriva av mig. Vrida ur mig. Så det handlar mer om känslor än snygga formuleringar och eftertanke.

Hur kan en bra kväll gör mig deprimerad? Och varför vet jag alltid efteråt vad jag skulle ha sagt och gjort?

Gå sönder dag
Jag vet att söndag är en gå-sönder-dag
trillar i bitar, slita-mig-i-bitar-dag
en hatar-mitt-fega-jag-dag
men jag ska laga mig själv nån dag,
hoppas det är redan på måndag
har du lim?

Ska jag ta chansen och göra bort mig?

Te och frimärken
Vill du med hem och dricka te?
en kopp, två eller tre
har frimärken, kanske vill se?
okej, inte det?
alltså menade inte så,
okej, kanske gjorde då
men inte bara
lilla, söta rara
du underbara
vet bara inte hur man gör
hur man förför

Nej, men seriöst:

Ta mig till horisonten
Jag är trött på den stora ensamheten, den som omsluter mig, den som omsluter allt, den som kväver mig. Försöker tänka positivt och inte söka lycka i andra människors liv.

När jag var yngre jagade jag kärleken. Alla runt omkring hade funnit den och gick två och två. Jag blev äldre och gled in i kärleksapati och somnade in och slutade leta. Veckor, månader till och med år gick. Nu har någon väckt mig. Jag har hittat någon jag gillar och det skrämmer mig för jag är rädd att förstöra det som nu finns mellan oss. Vid horisonten hägrar dock någonting större, vackrare och än mer bländande. Det lockar på mig och jag förbannar min feghet.

Vidare:

Tillfälle/Frånfälle
Du kan vänta på rätt tillfälle
ända till ditt eget frånfälle
för chansen är att det inte dyker upp
det är bättre att skapa en möjlighet själv
men hur går man tillväga?

Och:

Tvångstanke
Du är en tvångstanke, jag bara måste tänka på dig.

Vuxna människor i rulltrappa
Ser jag dig idag ska jag berätta allt.

Like a rose

Höst & Vinter

Ibland haiku.

Föda
Döda faller löven
multnar till jord;
föda för poesin

Och/eller:

Vinterblomster
Vinter spirar kall
prunkande över himlen
blommar marken vit

Signalsubstanser

Signalmottagning
Tomma rum fyllda med minnen
fjäderlätta moln över ändå önskande efter grå
från fönstret dödar barn med fingret som pistol
vet din mamma var du är?
sockret
ruttnar
din hjärna
hjärtar
en annan
gråter betong
inget på radion ännu
tillsammans med spindlarna i deras väv
passerar sovrummet genom hallen på väg till köket
kylskåpet luktar instängt och Elvis är död
begravd under himlen över
rusar
blodet
ditt hjärta
klyver
spegelbilden
krossar den
fortfarande inget på radion
när kommer hon?
tillbaka vid fönstret men barnen är borta
studerar istället noga mönstret i tapeten
dessa väggar talar om dagar förbi
man måste veta sin historia
får inte glömma
men minnas nej
och äntligen radion
äntligen

Vinn en date

En mörk kväll förra veckan satt jag och lyssnade på Death cab for cuties skiva Plans. Några ord i texten till någon av låtarna (minns ej vilken) fick mig att få följande malande i huvudet: ”Med en hand på handtaget, ska du gå?” Jag skrev ner orden på ett papper och snart följde andra i rask takt. Jag minns att jag där i natten var nöjd med resultatet, visst den skulle behöva lite finslipning dagen efter men ändå; jag var nöjd. Nu när jag läser den är jag inte lika nöjd. Nödrim instoppade här och där. Olika långa meningar osv. Det finns vissa formuleringar i den som är bra men till stor del suger den.

Så det jag vill är att ni: a) antingen ger mig förslag på hur den ska ändras till det bättre eller b) ger texten en riktig jävla sågning. Den med bäst förslag till förändring eller grövsta sågningen vinner en date. Eller annat valfritt pris.

November, jag vill dig bara väl
En centimeter hit och dit en centimeter
båda sidor drar i dig likt magneter
med en hand på handtaget, ska du gå?
vad är det jag aldrig kan förstå?
och kanske finner du ny lycka där
kanske mer än vi någonsin haft här
så hur ska du göra nu November?
ska du lämna dessa utsträckta hände?

Säg, minns du hur underbart det var?
slumrande under vardagen finns det kvar
vänta lite, radion spelar vår sång
visst minns du väl hur vi natten lång
dansade och skrattade och sjöng?
och varje ord ur deras munnar är lögn
men är du redo att ge upp ska jag låta dig gå
bara för att jag älskar dig, det måste du förstå

November, jag vill dig bara väl
men frånvaro av din kärlek är min akilleshäl
säg mig, November, finns inget kvar?
har du verkligen tappat allt oss du bar?
bär jag nu allt som fanns mellan oss?
i mitt inre ett hjärtformat kors
dina tvivel får min själ att knaka
ta ett andetag och ett steg tillbaka

November, vet du vad du ska göra?
ska du verkligen låta lögnarna förstöra?
allt vi byggt upp under åren
vore borta, kvar endast såren
antar att det är det jag inte kan förstå
men om du är redo att gå, så gå

Kanske undrar varför jag lägger upp den om jag inte är nöjd? Svaret är: för att bli av med den. Få ut den ur systemet.

Honung & dur

Ge mig honung
I drömmen spelar du piano
kan du inte lära mig hur
för här finns ingen cirkulation

så ge mig honung
dur och tindrande ögon

ge mig ett brinnande skepp

något för att läka hålet
behöver intensiv förståelse
och distraktion

ge mig tålamod
och glädjen i din blick
dur och lite till av din tid

kom
ge mig honung

Föresten, vad är kärlek som inte riktigt är kärlek? Vänskap? Eller bara en annan typ av kärlek? Det är sån kärlek det handlar om här.

Att kommentera eller att inte kommentera

Idag läste jag en text på en blogg och golvades nästan av hur bra den var. Funderade några minuter på vad jag skulle säga i min kommentar, menar, min kommentar måste ju minst vara lika bra som texten. Kan inte bara gå ner på knä och säga att författaren är så pass mycket bättre än mig (jag?). Och ett ”fan vad bra” säger så lite. Inte speciellt insiktsfullt.

Så vad gjorde jag? Jo, jag läste texten en gång till och andra gången tyckte jag inte den var bra längre. Kommer inte att kommentera. Lärdomen är: rycks gärna med men håll ändå huvudet kallt. Gör inget förhastat.

Vad är problemet egentligen?

I man vill ju inte vara anonym skrev jag att jag inte tänkte ändra på vilka som kunde kommentera. Ville man vara anonym så fick man vara det, men jag har tröttnat på det; Jag håller på att ändra mig. Vill du kommentera så får du allt skriva dit ditt namn. Inget namn inget svar ungefär. Så tillvida du inte har skrivit en riktigt bra kommentar.

Varför kommentera anonymt? Du har något att säga men väljer att gömma dig bakom anonymt. Varför? Törs du inte skriva ditt namn så andra kan se det skicka mig ett mail eller msn. Vad är problemet egentligen?

Möjligheten ska finnas

Ibland, efter en (lång) tid, kan jag komma på att tänka på saker som andra (och jag) har sagt (och gjort). Nedanstående text har ett sådant ursprung. Den utlösande faktorn var orden: ”möjligheten ska finnas”.

Vet inte varför jag är sådan, att jag efteråt kommer på vad jag skulle ha sagt, vill säga, ha gjort, vill göra men antar att jag behöver tid för att utvärdera. Problem1 (för det finns fler än ett) är att jag skulle framstå som en idiot om jag efter en vecka kom fram och sa något om det. Oftast är situationen överspelad sedan länge och alla gått vidare men kvar står jag med mina smarta formuleringar.

Vet inte om någon annan än mig själv fattar vad jag pratar om men hur som helst… möjligheten ska finnas och hoppas att du, huvudpersonen, är lycklig i ditt liv.

Louise, möjligheten ska finnas
det är inte så att jag vill ha alla din händer över min kropp
dina läppar under min navel
mot min hud
din heta andedräkt mot min hals
men jag vill att möjligheten ska finnas

är inte så att jag vill att mina händer ska vara över din kropp
med fingrarna vandra dina konturer
smaka din väta med min tunga
dig upphetsad kvida i mitt öra
med mina blå möta dina bruna
men jag vill att möjligheten ska finnas

Att hellre välja döden

Här kunde jag ha skrivit något pretentiöst men jag låter dikten tala för sig själv istället.

Nya köksluckor
Flickan med hela livet framför sig
önskar att hon hade det bakom sig
att få ligga i den kalla jorden
ett tyst omslutande mörker där inget tränger in
varken hans hungrigt stirrande ögon eller krokiga kuk

hon tänker på döden
och bästa sättet att uppnå den
medan han på nedervåningen diskuterar färgen på de nya köksluckorna med frugan

No Nomad man

Emotionell instabilitet (igen)
Har bekymmer med mina känslor
vi kommer inte riktigt överens
för ikväll älskar jag dig inte
som jag gjorde igår
och det är ingen grund att bygga på
men jag vill slå ner pålarna i urberget
vill inte bara sätta upp ett tält
för jag är ingen kärleksnomad
jag rotar mig som ett träd

hoppas jag

Egendomligt

Verkar ha fått dille på att varje rad ska rimma på samma ord. Det värsta är att det limiterar(?) mig. Blir inte så bra som jag vill.

Ägodel
Det spelar ingen roll när du säger att jag gör dig hel
jag ser vad du tänker men jag är inte din ägodel
du bränner alla broar genom ditt falskspel
för kärlek på endast dina villkor är fel

Biko

En trist jävla kväll
Det var en trist kväll. En sån där kväll då ingenting händer. Folket på stället var uppdelat i sina små grupper. De där med sina och dem där med sina och ingen pratade med någon från något annat bord. Alla höll sig för sig själva. Dansgolvet var i princip öde. En handfull tjejer dansade i en ring, men ingen av dem verkade särskilt engagerad. DJ:n stod i sitt bås och såg uttråkad ut. Inte ens rökmaskinen verkade bry sig eftersom den liksom bara pyste ut en tunn stråle rök som strax försvann och sen ingenting mer.

Jag satt med tre kompisar, Fred, Mårten och Kim, långt in i lokalen och vi hade gjort slut på samtalsämnena för längesen. Det enda som fanns kvar vara att dricka, men även det började kännas segt; men skam den som ger sig. Jag svepte det sista ur glaset, tecknade till polarna att jag skulle köpa mer, var det någon annan som ville ha? Samtliga tre skakade på huvudet med tomma stirrande blickar. Lättviktare tänkte jag för mig själv. Vilken jävla trist kväll.

När jag närmande mig baren fick jag syn på två skinheads. De stod med sina blanka rakade skallar, rutiga skjortor, tighta jeans och kängor och hängde på bardisken. Jag tänkte att nu ska det väl äntligen något hända. Jag ställde mig bredvid dem. De var bägge minst huvudet längre och hade säkert 10-15 kg mer muskler. Jag sneglade lite på dem medan de drack öl direkt ur flaskan. De såg inte direkt elaka ut, mer nollställda och då menar jag inte dumma, utan, ja just nollställa. Lite som om de gick på tomgång. Som om de också väntade på att något skulle hända. Jag vände mig mot dem och knackade den närmaste av dem på axeln. Bägge vände sig om. Satt de ihop vid midjan eller? När jag tittade upp i deras ansikten slogs jag av hur lika de såg ut. Tjenare Bill och Bull. Visste inte om det var deras rakade huvuden och uniformsliknande kläder som gjorde likheten slående men jag fick för mig att de var bröder. De hade bägge samma typ av näsa och lätt utstående öron. Kanske mest för att de inte hade något hår som camouflerade dem. Hur som helst så var de väldigt lika varandra. Om de var bröder eller inte spelade mindre roll. Vad brydde jag mig om det egentligen?
– Hitler var en jävla fitta, sa jag högt och tydligt för att överösta den dunkande musiken. I alla fall har han en skalle som en kvinna.
Jag hade hoppats på en explosiv reaktion från deras sida. Äntligen skulle något hända. Mina fötter brett isär och jag var beredd på att de skulle svinga slag mot mig. Istället:
– Ja, du har rätt. Hitler var en fitta. En jävla idiot, svarade den som stod närmast mig.
– Jubelidiot, sa den andre och tog en klunk ur sin flaska. Han vände tillbaka till baren.
Jag måste ha sett förvånad ut för skinheadet som hade svarat först tittade på mig och suckade.
– Inte det svaret du hade förväntat dig va?
– Nej, fick jag fram.
– Förstod det. Jag heter Tom och det här är min brorsa Peter.
Peter sträckte fram sin hand och jag skakade den lamt. Hans grepp var desto fastare.
– Och du heter?
– Biko.
– Hej, Biko, sa Tom och fortsatte, många, för att inte säga de flesta, tror att jag och brorsan är nazister bara för att vi har rakade huvuden och kängor på våra fötter men det finns olika sorters skinheads. Boneheads är de som är rasister och eller nazister. Du vet drägg som drar runt och misshandlar invandrare och skriker sieg heil. Allmänt jobbiga typer. Sådana är inte brorsan och jag. Vi är skinheads för musiken och klädstilens skull och givetvis också gemenskapen. Vi har inget emot utlänningar. Faktum är att vår farmor kommer från Indien. Det syns inte på oss eller hur?
Jag skakade på huvudet.
– Dagens sanning, sa Peter och tog en ny klunk öl.
– Tro mig när jag säger att vi tycker lika illa om nazister som du verkar göra. Vet inte riktigt vad du ville ha ut av det hela när du kom fram och snackade om Hitler men antagligen bråk. Du ville kanske visa ditt ställningstagande. Vi stödjer dig och dina ord men vi vill inte ha något bråk. Hade det varit två boneheads istället för jag och brorsan tror jag inte att allt hade slutat väl för din del.
– En tripp till sjukan kanske, sa Peter.
– Förlåt, fick jag förvirrat och skamset fram.
– Inget att be om ursäkt för, sa Tom.
– Jo, lite, sa Peter.
– Ja, kanske, svarade Tom, men mest då för att du antog att vi var något vi inte var.
– Låt mig bjuda på något som ursäkt, sa jag.
– Okej, vi tar var sin öl, svarade Peter och drack upp slasken i sin flaska som han sedan ställde på bardisken.

Jag beställde tre öl och vi gick tillbaka till mina kompisar. De såg lite oroliga ut när jag kom i sällskap med två kraftiga killar med rakade skallar men Tom och Peter sträckte vänligt fram handen till var och en av dem. De satte sig och resten av kvällen förflöt snabbt. Vi fick plötsligt nya samtals ämnen. Vi snackade, drack och skrattade kvällen igenom. Tom och Peter passade in i vårat lilla gäng som handen i handsken som man brukar säga. Vi har till och med börjat spela badminton ihop. Varken Tom eller Peter hade spelat speciellt mycket innan så jag och Kim vinner fortfarande de flesta matcherna men det blir allt jämnare.

Ibland är saker och ting inte som vi tror. Se här till exempel.

Död linje

Satt egentligen och skrev på en annan dikt men jag fick ett rim i huvudet: ”Min kärlek är naiv, alltid samma motiv”. Detta fick mig att lämna texten jag höll på med och började skriva en ny men jag fastnade efter några rader. Försökte komma vidare men det gick inte. Bestämde mig därför för att bara skriva på den till klockan nio. 21.00 skulle vara deadline och då skulle jag lägga upp den här på bloggen, halv färdig eller inte. Och ja, den känns inte färdig men men… Det är svårt att rimma på motiv så det passar in.

Alltid samma motiv
Min kärlek är naiv
alltid samma motiv
ditt namn i kursiv
ristat med kniv
i barken på en pil

Min kärlek är primitiv
slingrar som en reptil
febrilt inuti

Kanske återkommer jag till den vid ett annat tillfälle och rimmar vidare.