Skaka tass och le

I gångarna på ICA finns inga diplomater

Det är på ICA världsproblemen löses

i gångarna 

mellan konserverade grönsaker

och fiskbullar i dillsås

”de borde sätta lite press på de där jävla koreanerna”

”det är väl bara att skicka in styrkorna,

bomba skiten ur araberna

och jämna stället med marken”

det är på ICA världsproblemen löses

inte på toppmöten 

med diplomater som skakar hand

och ler inför kameror

Fantasi stor som en elefant

Elifantisera – att ha en stor fantasi. Består av orden elefant och fantasi. 

Bläckpennor och saliv

Saliv
Spottar på felparkerade bilar
och folk som tränger sig i kön
loskar ryggen full
loskar munnen torr

stirrar stint på tonåringar i grupp
och knyter näven i fickan
tills det gör ont
tills naglarna gräver sig in

löser korsord med bläckpenna
och kan svaren på tvfrågesporten
fan vad dumma de är
loskar på tvrutan

Grått

Med mer ljus i ditt mörker blir du mindre intressant. 

Boxer rim

Mitt rim om en on demand box i boxer.ses julklappsrimstävling

Paketet gömmer en digital nöjesmaskin
Spela in och upp för stunder av skratt och grin
Det är inte en video men nästintill
Med denna låda kan du se film och tv när du vill

Inget vidare rim men...äh. Vinner ju inte ändå

Skiss

Detta är en skiss...

Halva hjärtat

Du vet att jag saknar dig och att jag saknar oss

så även om jag log måste jag slita mig loss

för jag saknar mig mera när det är vi två

med halva hjärtat kvar hos dig måste jag gå

Jag var lätt att få men svårare att hålla kvar

var ett och ett halvt när vi skulle var ett par

mitt inre har alltid varit nästintill onåbart

varför har för mig aldrig stått riktigt klart

Och kanske borde jag ha sagt förlåt för detta

Även som trasig kan jag se det vore det rätta

Drömmer mig bort och i tystnaden söker svar

Och ja, jag vet att jag är lätt att få

Men att jag är svårare att hålla kvar

Drömmer mig bort

Söker tystnaden som svar

Och kanske för detta borde jag säga förlåt

För all smärta och all gråt

Mitt inre har alltid varit svårt att nå

Kanske för att jag tror det är någon annanstans

En del av mig saknas då

Påminnelse

Ibland känner jag att det behövs en påminnelse om att även om något här är skrivet i jagperspektiv så betyder inte det att det är mig det handlar om. Det kan helt enkelt vara skrivet som jag men handla om någon annan person. Eller så är det helt fiktivt. Alltså hittepå.

Depå

Tänker olika tankar
Borstar tänderna och tänker:
säg aldrig för mycket
stäng aldrig några dörrar utan att först kolla in i rummet
och fattar inte riktigt vad jag menar
på ett plan är det glasklart och på ett annat samtidigt grumligt
jag överger tanken
tänker på en annan tanke
en tanke jag tänkt tidigare idag
tänker att en berså är lite som en depå
en plats där människorna kan få själslig service
de rullar in
slår sig ner på en stol vid ett fikabord
slår upp en kopp kaffe och hugger in på en bulle
njuter av fågelns sång från angränsande träd
tänker att det är långt borta då den första snön snart faller
vem sitter i en berså på vintern?

Inte sant?

Kärlek går att förklara till nittio procent. Men de är de sista tio procenten som gör det intressant. Inte sant?

Läs igen: September

September, vad ska du göra med mitt liv?

Snuddar vid tanken

Stormpromenad

Under kvällens promenad

griper den friska vinden tag

och för mina tankar långt 

bortom tidsgränser

och fastän jag borde frysa

är jag varm i sinnet

för igår var jag olycklig

men ikväll finns det hopp

om morgondagen

som blåser in

hjärtat tar extra slag

när jag snuddar vid tanken

om dig

2005

Vilket genidrag: Ta en redan bra låt och gör den ännu bättre: Anna Ternheim – Shoreline - Radio Version.

Lim

Alla människor är trasiga. Om inte så har de i alla fall en spricka eller två.

Natteskapader

Kudden

Kudden

bär spår av dig -

fördjupningen efter ditt huvud;

avtagande värme från din hud

doften av parfym i bomullsfibrerna

lägger huvudet mot den

och kan nästan höra din hänryckning

även nu efter att du gått

Ögon

Ögonalkoholist
Dricker dina ögon; 
blir vimmelkantig 

Men sen då? Och sina drömmar fäster hon vid tyngden av sina ögonlock. Vad händer sen? Hur fortsätter jag?

Fuego del azul
Hennes leende lyser upp natten som solen gör om dagen 
och hennes ögons djup är en fara för sjömän 
hennes blotta uppenbarelse upphäver tyngdlagen 
och alla pojkarna vill vara mer än bara hennes vän

Skräck

Jag är inte rädd för att dö; det är de levande som skrämmer mig.

Skåpmat

En petitess från förr som jag vill bli av med. 

Hej, Jante!
Hej, Jante!

Du vet väl 

att du inte duger?

Du vet väl 

att du suger?

Du tror väl ändå inte
att du är bättre
än oss andra?

Ljus och lykta

Söker
Säg att du vet precis vad jag menar, säg att du verkligen förstår.
Jag vill bara ha någon som kan slicka min sår, 
förvandlar min kista till om inte kryckor så åtminstone en bår.
Säger: ”Finn din himmel blå, inte alltid regngrå”

23:18

*
Du ser bara med ett öga.
Du lyssnar bara med ett öra.
Men du talar med kluven tunga.

Stängsel och murar

Stängsel är värre än höga murar för du kan se genom stängsel men med höga murar finns illusionen om grönare gräs. Med stängslet ser du alltid skiten på andra sidan.

Annars inte

Tänk tanken om tanken tål tänk.

Är det någon som lyssnar när man ber?

K-brunn

Han söker något i deras blickar när de ler

och han går på vartenda K-brunn han ser

men han vet att han verkligen måste göra mer

efter alla brända chanser kanske det inte kommer fler

för vem vet om det är nån som lyssnar när man ber

är det någon där uppe som sitter och tittar ner?

någon som bestämmer om och när det i så fall sker?

någon som säger okej till löftena han avger?

Vägljus

*

Ditt hjärta

är en strålkastare

det lyser upp

min väg 

hem

Mot fonden

Fotografen

Kom här, lägg ditt huvud på spegeln

titta där

nej, titta här

lägg ditt huvud på spegeln

och le

tänk på något roligt

tänk på något tråkigt

titta nedåt

huvudet upp och axeln bak

lägg ditt huvud på spegeln

luta dig framåt                                

ställ dig mot fonden

du har ett sug i din blick

knäpp upp en knapp

korsa dina ben

lägg ditt huvud på spegeln

knäpp upp en knapp till

och släpp alla tankar

tänk inte på något

titta hit

och lägg huvudet på spegeln

Facebook fotografier.

Bränsle

Välkommen, Nattens eld
Det är i fantasin det händer
det är där verkligheten tar avstamp för sin resa
den är vägen bort men också hem
den välkomnar tankarna som en långväga vän

det är i fantasin det händer
det som om dagen döljs djupt under solen
den är bränsle för nattens eld
den som är het men inte bränner din kropp

Kort kort

*
du vill ha varmt
jag ger dig kallt

du vill ha sött
men du får salt

Lugnet som infinner sig

Det är något med stjärnor på natthimlen som gör att lugnet infinner sig.

Stjärnsång
Gå ut och se på nattens ljus 
alla tusentals stjärnor högt ovanför 
stäng ute människornas brus 
och njut av himlakropparnas änglakör 
vad sjunger de ikväll?

Läs igen

Signalmottagning.

Ibland om poesi

Ibland tror jag att poesi är att säga enkla saker med svåra ord, men ibland behövs svåra ord för att förklara något enkelt. De behövs för mäta djup, höjd, mängd, längd osv... De behövs för att ge förståelse. Ibland gör alltså svåra ord att något framstår som enkelt och självklart. Om det görs rätt vill säga. 

Ge vila

Vilostund

Bakom träden

sänker sig solen

och ger plats för

den stigande månen

i skymningsljuset

som nu råder

saktar världen ner

och bjuder in till vila

Kvällsljus

Ikväll: en bagatell.

Skymningen - natten barn
Åh Skymingen - nattens barn, 
varför dröjer du sådant?
jag väntar otåligt här,
vill gömmas i din mörka sfär

Säg, kommer du inte snart?
kom, kom med överljudsfart
jag har väntat tillräckligt
och mitt tålamod är bräckligt

Åh Skymingen - nattens barn, 
varför dröjer du sådant?

Saker att göra

(Vi behöver inte) Sovrumsgymnastik
Nej, vi behöver inte klä av oss
vi kan titta på tv med kläderna på
vi behöver inta ta på varann 
vi kan ändå prata Heidenstam 

vi behöver inte sovrumsgymnastik
vi kan behålla nästan allting på
se på frimärken och dricka kamomill
behöver inte ha sex om vi inte vill 

Fantasins mål

Om fantasin alltid är den samma är den då inte ett mål?

Natthändelser

Jag böjer mig ner och plockar en stjärna. Den är så liten i min hand. En liten, gammal gumma med silverfärgat hår. Luften runt mig är mjuk. Flyttar sig när jag rör mig genom den. Från långt bort i natten hörs tystnaden skälla. Det gör mig inte rädd. Nej, jag välkomnar det. En bil delar för några sekunder det svarta. Är ett svärd av ljus och ljud. Skär det i två. När den lämnar synfältet är mörkret åter ett. Tystnaden återuppbyggd. Jag andas in och håller andan för evigt.

Välkommen ut

Nattstad
Genom mörkret vi går i tystnaden av nattstad
tankarna är friare nu än under dagens larm
är varmare nu fastän Celsius sjunkande grad
fastän ljuset är borta är vi säkrare i nattens barm

Labyrinter

Livet är en labyrint med flera utgångar som alla leder till fler labyrinter.

Samma melodi

Samma visa en annan dag
Har du inget att säga, säg det högt
har du inget att säga, säg det igen
har du inget att säga, säg det högt
har du inget att säga säg det igen. 

Haikuigt

*
Himlen stormar löv
hjärtat stormar i bröstet
skakar varsin kropp

Haikuigt

Återkommer till

Den har en dålig titel och det känns som det saknas en hel del. Men det känns också som om den ska vara ganska kort. 

Lev

Jag har sett döden passera förbi

genom snö och is

sa det är ännu inte din tid

men se detta som en varning

så lev ditt liv

Ovanstående får mig att tänka lite på en mening jag alltid återkommer till:  Bara för att du andas så betyder inte det att du lever. Någon dag snart ska jag använda den. Bruka den. 

Rim I

Bara rim, inget mer...

I
Tankarna, dem dränkte jag mig i
så när månen nu simmar förbi
bakom himlens duschdraperi
ger mig din omvända elegi
ack så välbehövlig energi
den är ett laddningsbart batteri
den är ett själsligt orangeri

Själsligen

Jag kräver inte att du ska ha pengar men jag vill att du får mig att känna mig rik. 

Så 2005 2

Foto

Såg ett foto av dig i dag och jag var tvungen att hämta andan för någon sekund, minut. På kortet var det sommar i dina ögon och leendet du bar var solen. Du är samma person nu som då men du visar det alltför sällan. Alltför sällan. 

Så 2005

Sotnos 

Vart är hon? Hon som kallas sotnos. 

Förklädd till natt.

Kyss mig då som en snöflinga. 

Tyst och mjukt.

Lägg din hand på min panna, 

stilla febern i min kropp.

Sotnos. 

Vad är du? 

Längtan förklädd till dröm. 

Att göra

Cancern i dina tankar
Käka ett äpple 
knäpp ett fotografi 
spela luffarschack 
lös ett korsord 

 häng en tavla 
tvätta kläder 
prata lite strunt 
klipp konfetti 

 se ut ur ett fönster 
kom på ett skämt 
baka en kaka 
bota cancern i dina tankar 

 läs en bok 
borsta tänderna 
vattna krukväxter 
flörta lite grann

September

September, vad ska du göra med mitt liv?
September, 
när frosten betar gräs 
och galopperar in rusket 
innanför mina kläder 
ända in till hjärtat 
vad ska du då göra med mitt liv? 

September, 
när gröna löv faller 
virvlar runt omkring mig 
lämnar himlen grå 
milsvid kall och hård 
vad ska du göra med mitt liv sen? 

September, 
när natten rullar in 
lägger sig tidigt i min säng 
men lämnar mig sen 
ensam och frusen 
vad ska du då göra med mitt liv? 

Vad är svaret?

Jag är inte den jag var

och gårdagen säger inget om mig idag.

Feg

Jag har sagt mycket jag inte borde ha sagt men det finns så mycket mer som jag borde sagt som jag inte gjort.

Oryctolagus cuniculus

Ledsen kanin 
Är så jävla trött på att vara här 
 tänker inte längre på för evigt 
 jag är så trött på igår 
 du vet att jag är en bitter blindgångare 
 ritar ytterligare en ledsen kanin 
 ytterligare en 
 och sen ytterligare en

 jag finner mig själv vilse på kända plaster 
 ser främlingar i familjära ansikten
 jag har inte hittat det jag letar efter
kanske för att jag inte vet vad jag letar efter längre…

Ta vara

För evigt är bara den tiden som är kvar tills det är slut... 

Samtidigt i trädgården

Helt kort

Nattsymfoni

För fullmånen spelar syrsorna violin

en melodi på stråkar smekt ack så fin.

De ackompanjerar nattens stilla gång

med en fridsam och rogivande sång.

Tidig höst

De använda

Kväv mig

Det är så lätt att drömma

men ändå var det ett tag sen

ropar efter änglar

från galenskapens kant

genom ljudeffekter och svarta duvor

men ändå svårt att säga

men ändå svårt att säga

men ändå svårt att säga…

kärlek ska inte vara gul och blå

ett slag utan ära eller medmänsklighet

det är så svårt att leva

trasig och i en bilolycka

med våldet och balladen

huvuden rullar förbi

i blå blinkande ljus med en knivskarp egg

det är så svårt att säga

det är så svårt att säga

det är så svårt att säga…

det är lättare att se slutet

än att säga att det är här

Så 2009

Hittade ett utkast från 2009 som jag måste ha glömt att publicera eller så tyckte jag inte att det var tillräckligt bra. Här är det i alla fall tillsammans med "förklaringen" till texten.

Det kvittar hur mycket jag skriver om det. Verkar vara en ändlös brunn. Tar aldrig slut.

Jag hatar
 Jag hatar hur enkelspårig jag är 
det är bara du, du och du 
och jag hatar hur otålig jag är 
jag vill ha dig nu, nu, nu 


och jag hatar den jag är 
det är bara bu hu hu 
och jag hatar hur feg jag är 
för jag vill ha dig nu, nu, nu

5-7-5 (höst)

Dags för lite haiku

Bara lycklig när det regnar
Nu höstnatt kommer
mjuk som en junimorgon
för fruset sinne

Ljudet av fallande löv
Vid höststrandens kant
en härlig tystnad kan nås
endast tankar hörs

Sensommar

Morgonen 4 september:

Dela morgon
Vill dela den mjuka morgonen,
så jag skriver dig:


Allt är stilla under molnfri himmel.
En citronfjäril på lätta vingar hälsar på.
Daggvått gräs under mina fötter.
Den gyllene solen strålar sammet
över blottad hud.


Brisen smeker mig.
I fjärran hörs bilarna på väg bort
men denna morgon
finns det ingen annan plats
jag hellre vill vara på.
De inre vågskålarna har jämvikt.


Jag fyller lungorna med sensommar.
Näsorna på lönnens grenar
gör sig redo att flytta hemifrån
men denna morgon
finns det ingen annan plats
jag hellre vill vara på.
Kom dela morgonen med mig.

Poesiord

Lite snabba poesiord. Hur man kan uppfinna dem. En del bättre än andra.

Natt
Mörker
Blues

Nattblues
Mörkernatt
Bluesmörker

Gatlykta
Tyngd
Ljus

Gatlyktstyngd
Tyngdljus
Ljustyngd

Beslag
Dröm
Frihet

Beslagdröm
Drömbeslag
Frihetsbeslag

Rosor
Hund
Frimärke

Roshund
Hundrosor
Frimärksros

Hur en dikt blir till 4 (försök till förklaringar)

Jag brukar vanligtvis inte ge några djupgående förklaringar till vad saker och ting i mina texter betyder. Förstår du inte så förstår du inte. Man behöver inte förstå allting. Se här.

Dock känns det som lite ljus kan behövas kastas mellan raderna till Augustibikt. Den finns här om du först vill läsa utan förklaringarna.

Jag kommer inte att gå in och vända på varenda liten rad. Ej eller ge fördjupande förklaringar på de förklaringar jag ger. Det ni får, får ni. Håll till godo.

Augustibikt
Pangea var ett ensamt barn
schizofrent och obscent

Pangea, superkontinenten som delades och blev de världsdelar vi känner till idag. Först var hon ensam men splittrades till flera. Befolkades av djur, växter och människor. Alla med egna viljor.

bar överraskningar
upp ur vattnets sköte

Vi föddes i vattnet. Eller kanske jag ska säga att vi utvecklades ur encellsorganismerna i vattnet vidare till fiskar, vidare till kräldjur, vidare till apor och vidare till människor. Givetvis hoppar jag några steg nu men ni hajar.

segelbåtarna i hamnen
bor bland tross och knopar
den fria vinden kastar regn
cirklar i vattnet
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
och i en annan färg

Jag brukar gå ner till hamnen, eller åka ut till Oknö, och sätta mig och titta ut över vattnet. Se ut ur viken så långt jag kan och där finns horisonten.

Det är något med havet som både lockar och skrämmer mig. Samtidigt ger det mig ro. Vi har ett komplicerat förhållandet, havet och jag. Och referensen om ett annat namn och i en annan färg betyder att personen i texten alltid och för evigt är i mina tankar.

akustiska toner i moll
svänger i det inre som en pendel
från ljus till mörker
och tillbaka igen
gång på gång samma sång
genom min hörselgång

När jag befinner mig vid vattnet brukar jag lyssna på musik, tänka och skriva. Ofta när jag skriver lyssnar jag gärna på samma låt om och om igen. Försöker jag nå en skrivartrans? Av någon anledning brukar det bli ofta bli långsamma och ledsna låtar. Dessa gör mig både lycklig och olycklig på samma gång. En paradox kan tyckas men så är det.

jag kan inte bära havet

Vem kan bära havet? Alla dessa vattendroppar. Ingen kan bära allt på sina axlar. Eller i sina händer.

hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag

”Och bär dem som smycken, minns mig så lever jag” ska symbolisera att finns jag i minnet är jag inte död utan levande även om det inte är du och jag så att säga. Smycken = de goda minnena.

mina trötta fötter nöter
de tyllsvepta trottoarerna
går till ICA och köper ravioli

”Köper ravioli” ska utgöra symbol för Svenssonlivet. Alltså det dagliga 7-4. Det utan spänning.

försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”

Svårmodet lyser igenom smilet. Ingen går på spelad lycka.

soft ljus på strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
drick coca-cola ur helig graal
till det

Estrella oblat

Även från ”soft ljus….” till ”Estrella oblat” handlar om Svenssonlivet. Vaniljen när man längtar efter mer exotiska smaker. När man längtar bort. Och när jag skriver ”man” menar jag givetvis ”jag”. Jag vill ha exotiska smaker. Jag längtar bort.

så jag går ut igen


har sett så många dagar
men så få nätter

Livet består av dagar, alltså att man dagtid jobbar och sliter på arbetsplatser. Nätterna är då man lever. Det verkar dock alltid vara fler dagar än nätter. Även om det låter som en ekvation som inte går ihop.

molnen flyter fram
i solnedgångsljus
och augusti strider mot sitt slut

Augusti stred mot sitt slut. Hösten närmade sig. Några av dagarna i slutet av månanden var höstdagar och andra riktigt fina sommardagar. Augusti 2011 hade väldigt varierande väder. Regn en dag och sol den nästa. Ibland kunde vädret skifta många gånger under en och samma dag.

iphone fotografier
på en grusväg iväg bort
rakt genom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård

Man kan känna sig väldigt liten på en skogsväg med höga barrträd på vardera sidan av sig men även känna sig skyddad av skogen; skyddad från världen bortom träden. Och skogen kan ge välbehövlig tystnad. Har ni tänkt på hur tyst det kan vara där? Man kan tro man är ensam i hela världen.

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
färgar drömmarna indigoblå

”Kugghjulen” är att tankarna skiftar. Något som tidigare inte var så viktigt blir betydelsefullare och skjuter undan andra saker. Ens fokus förflyttas. Indigoblå = inre kommunikation. Den viktiga dialogen med sig själv.

äppelträden väger tungt
tappar all sin frukt

När jag skrev om äppelträden var det så enkelt och bokstavligt att jag tittade ut genom fönstret på grannens äppelträd och såg grenarna hänga ner under tyngden av frukt.

hästarna sliter isär himlen

Mest ett poetiskt sätt att säga att himlen går från grå till blå.

den öppnar sig vid
fyller tomrummet med nederbörd

tunga minnen i din själ
har skäl till all sin vikt

Andra kanske inte tycker att du har rätt att gråta eller må som du mår för en ”skitsak” men det handlar om att din själ har sin lyftkapacitet. Deras själar kan ha en annan bärighet. En annan brytpunkt.

tårarna i ögonen
glittrande i ljuset
är trevande händer
över regnvåt asfalt
och ogräs kan växa vartsomhelst

Ledsamma, onda, hemska, jobbiga tankar fastar i ditt inre, men famla efter min hand.

ny dag är samma

Även om man vill ändra sig och ändrar sig glider man (ofta) tillbaka till samma gamla vanliga mönster. Dagarna blir samma igen.

fotografier från passerad tid
passeras förbi i bil

Detta handlar inte om riktiga foton utan om minnen. Det handlar dock om riktiga platser. När jag åker förbi dessa platser påminns jag om sakerna som hände där. Om personerna som var med.

domedagsprofeterna skickar brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
men tro, hopp och kärlek
är farkosten jag färdas i

Det sista som överger människan är hoppet.

Ledorden för Augustibikt är kärlek, ensamhet, melankoli, ogillande av dagliga rutiner och givetvis ambivalens. Tja, det är väl vad jag har att säga om ”Augstibikt” i dagsläget.

Flourtant

Du är lite som en tandkrämsfläck. Du kryper fram fastän jag försöker tvätta bort dig.

Nuet

Detta är ingen recension bara en känsla. Jag läser "Yarden" av Kristian Lundberg och får känslan att det inte finns någon början och inget slut. Bara ett nu.

Hur en dikt blir till 3

Resultatet:

Augustibikt
Pangea var ett ensamt barn
schizofrent och obscent
bar överraskningar
upp ur vattnets sköte



segelbåtarna i hamnen
bor bland tross och knopar
den fria vinden kastar regn
cirklar i vattnet
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
och i en annan färg

akustiska toner i moll
svänger i det inre som en pendel
från ljus till mörker
och tillbaka igen
gång på gång samma sång
genom min hörselgång

jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag



mina trötta fötter nöter
de tyllsvepta trottoarerna
går till ICA och köper ravioli

försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”

soft ljus på strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
drick coca-cola ur helig graal
till det

Estrella oblat

så jag går ut igen



har sett så många dagar
men så få nätter
molnen flyter fram
i solnedgångsljus
och augusti strider mot sitt slut

iphone fotografier
på en grusväg iväg bort
rakt genom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
färgar drömmarna indigoblå

äppelträden väger tungt
tappar all sin frukt
hästarna sliter isär himlen
den öppnar sig vid
fyller tomrummet med nederbörd



tunga minnen i din själ
har skäl till all sin vikt
tårarna i ögonen
glittrande i ljuset
är trevande händer
över regnvåt asfalt
och ogräs kan växa vartsomhelst



ny dag är samma
fotografier från passerad tid
passeras förbi i bil

domedagsprofeterna skickar brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
men tro, hopp och kärlek
är farkosten jag färdas i

Om poesi

Man behöver inte förstå mekanismerna bakom solnedgången för att tycka den är vacker.

Och nu blir det lite reklam

Musik från mitt (och en kompis) skivbolag Monkeysongs Records. Klicka på länkarna så kommer du direkt till rätt sida i Spotify. Kanske hittar du en ny favorit.


Loom - Not even a thousand years would be enough

Timmie Birkner - Hade det här varit en film hade den haft ett lyckligt slut

Hur en dikt blir till 2

Eller: hur en dikt kan bli till.

Söndag kväll fortsätter sökandet. Försöker hitta känslan. Försöker hitta vägen genom texten lite likt att åka slalom mellan portarna.

Pangea var ett ensamt barn
schizofrent och obscent
bar överraskningar
ur vattnets stigande sköte

segelbåtarna i hamnen
bor bland tross och knopar
den fria vinden griper tag
regndroppar cirklar i vattnet
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
och i en annan färg

akustiska toner i moll
svänger i det inre som en pendel
ljus till mörker och tillbaka igen
tro, hopp och kärlek är ankaret

gång på gång samma sång
genom min hörselgång
jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag

trötta fötter nöter
tyllsvepta trottoarer
går till ICA och köper ravioli
försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”

soft ljus på strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
dricka coca-cola ur helig graal
till det estrella oblat
ad astra idol

jag går igen

har sett så många dagar
men ack så få nätter
och augusti strider mot sitt slut
molnen flyter fram i solnedgångsljus

iphone fotografier
på en grusväg iväg bort
rakt genom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
äppelträden väger tungt
djuren betar på fälten
hästarna sliter isär
himlen öppnar sig vid

tunga minnen i din själ
har sina skäl
till all sin vikt
tårar i dina ögon glittrande i ljuset
likt paljetter

trevande händer över regnvåt asfalt
ogräs kan växa vartsomhelst
spindeln väver månen närmare
och fotografier från passerad tid
passeras förbi i bil

ny dag är samma
domedagsprofeterna skickar brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara

Det börjar likna något. Den röda tråden blir tjockare. Lättare att följa.

Men ändå hopar sig frågorna. Tvivlet kommer. Är det tillräckligt bra? Kan någon annan än jag själv få ut något av texten? Kan de förstå? Och om de kan det eller inte kan de är det viktigt? Både ja och nej.

Fortsättning följer...

Hur en dikt blir till

Eller: Hur en dikt kan bli till

Först sätter jag på en bra låt (tex Sun Kil moon - Heron blue) sen klistrar jag in en mening jag skrivit förut. Något från arkivet av falska starter där allt läggs på hög för antingen en senare användning eller destruktion.

Den här gången är meningen:

Så många dagar så få nätter

Sedan skriver jag det första jag kommer på och fortsätter. Drar inspiration ur det jag har sett, hört, tänkt, upplevt och minns.

Jag har sett
så många dagar men ack så få nätter

och augusti strider mot sitt slut
molnen flyter fram i solnedgångsljus

segelbåtar
rep och knopar
regn

jag går till ICA och köper ravioli
försöker betala med ensamma leenden
”Be kund kontakta kortutgivaren”

rosor och rovdjur
tunga minnen i din själ
har sina skäl till sin vikt

akustiska toner i moll
svänger ditt inre
som en pendel

skrattar inte längre åt komedier

hjälp är på väg
fröet är sått

reklamfilm på bio
och jag betalar mina räkningar

björnen sover i sitt bo

tro, hopp och kärlek är ankaret

rosor och pistoler
grus i maskineriet
gud i maskineriet

tårar i dina ögon likt paljetterGlittrande i ljuset

juveler betar på fälten
låt oss dricka vatten
släcka törsten vår

domedagssekterna skickar mig brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
och religionen går igen

hästarna sliter isär
himlen
den öppnar sig

kungen av svårmodet har fått nog
abdikerar sitt hjärta med en kniv
gråt inga tårar för mig
så ler jag inga leenden för dig
de två sista schackpjäserna
och fotografier från passerad tid
passerar förbi i bil

hologram
treudd i min sida
iphone fotografier
på en grusväg bort från hem
rakt igenom mörkgrön skog

pangea var ett ensamt barn
hon tänkte på Mållgan

regn och cirklar i vattnet
toner
från strandens kant syns horisonten
från horisonten ses evigheten
från strandens kant ses evigheten
du med ett annat namn
du i annan färg

spöken håller hand
hjälper

ljuger för dig ibland
men sanningen är en sann vän
och du kan alltid se lögnen växa

polisära metoder för att höra vad du vill höra
polisära metoder för att höra vad vi vill

regn och kaos en oas från tvvärlden
falska leenden

elden sprakar och fladdrar
fågel Fenix vinge

och Paris har aldrig varit längre bort

soft ljus på vit strukturtapet
ad astra
höjden närmar sig
ett andetag bort

hälsa
slit och släng
fullverkerier
kaniner och morötter
åsnor och piskor
pälsdjurallergi

tyll svept
trottoarer
trötta fötter nöter
mina ensamma ögon söker vänskap
i dina

plastpåseblues
friheten i ett barns ögon
friheten i ett barns blick
kramar mig varmt
drömmer om en dåtid då allt var enkelt

cyklar i ett grustag
någon lämnat där
en stålskelettskyrkogård

äppelträden väger tungt
når närmare himlen än mig

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset

trevande händer över regnvåt asfalt
sjung du döende måne
sjung i växande bris

presenter utan papper
överraskningar från läppar
från ur vatten stigande bröst

gjutjärn och pennan är starkare än svärdet
ännu har du inte tappat skärpan
pilotlågan du bär
inom

gång på gång samma sång
genom min hörselgång
jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag

ved, flisor och öppen eld
tv antenns signal
tillbed skärmens ljus
dricka coca-cola helig graal
estrella oblatchips

lama armar lama fötter
fira förlust
och vinden tar i

ogräs kan växa vartsomhelst
poltergiestvänner
vaknar ensam av en tyngdfylld säng
blåmärken tynar bort
jag går vägen som jag känner väl

hånglar med vem som helst som inte är du
puffmoln pockar på min uppmärksamhet
väcker min misstänksamhet
att världen inte är så vacker som den vill framstå
det är i ondskan dna

ingen lånar en kopp socker
utan baktankar.

spindeln väver månen närmare

Efter någon timme eller så börjar jag bearbeta texten. Läser igenom vad som kommit ut på pappret (dokumentet, datoråldern). Lägger till och drar bort. Flyttar runt. Lägger till och drar bort igen tills jag börjar se en (om än tunn) röd tråd.

Jag har sett så många dagar
men så få nätter
och augusti strider mot sitt slut
molnen flyter fram i solnedgångsljus

segelbåtarna i hamnens stilla vatten
bor bland rep och knopar
vinden tar i
regn och cirklar i vattnet

gång på gång samma sång
genom min ömma hörselgång
jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag

trötta fötter nöter
tyll svepta trottoarer

jag går till ICA och köper ravioli
försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”

och jag betalar mina räkningar

iphone fotografier
på en grusväg bort från hem
rakt igenom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård

tunga minnen i din själ
har sina skäl till all sin vikt

akustiska toner i moll
svänger mitt inre som en pendel
från ljus till mörker
fröet är sått
juveler betar på fälten

hästarna sliter isär
himlen
den öppnar sig

rosor och rovdjur
skrattar inte längre åt komedier
hjälp är på väg
reklamfilm på bio

tro, hopp och kärlek är ankaret

rosor och pistoler
grus i maskineriet
gud i maskineriet

tårar i dina ögon likt paljetter
glittrande i ljuset

domedagssekterna skickar mig brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
och religionen går igen

kungen av svårmodet har fått nog
abdikerar sitt hjärta med en kniv
säger gråt inga tårar för mig
så ler jag inga leenden för dig
vi är de två sista schackpjäserna på brädet
och fotografier från passerad tid
passerar förbi i bil

hologram väger lätt
treudd i min sida
falska leenden

pangea var ett ensamt barn

regn och cirklar i vattnet
från kajens kant syns horisonten
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
i en annan färg

spöken håller hand
hjälper
ljuger för dig ibland
men sanningen är en sann vän
och du kan alltid se lögnen växa

regn och kaos en oas från tvvärlden

flisor, ved och öppen eld
sprakar och fladdrar
fågel Fenix vinge

och Paris har aldrig varit längre bort

höjden närmar sig
ett andetag bort
mina ensamma ögon söker vänskap
i dina

friheten i ett barns ögon
friheten i ett barns blick
kramar mig varmt
drömmer om en dåtid då allt var enkelt

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
äppelträden väger tungt
når närmare himlen än mig

trevande händer över regnvåt asfalt
sjung i växande bris
spindeln väver månen närmare

presenter utan papper
överraskningar från läppar
från ur vattens stigande bröst

pennan är starkare än svärdet
ännu har du inte tappat skärpan
pilotlågan du bär
inom

soft ljus på vit strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
dricka coca-cola ur helig graal
till Estrella oblat
ad astra

jag går vägen som jag känner väl

ogräs kan växa vartsomhelst
poltergiestvänner
vaknar ensam av en tyngdfylld säng
blåmärken tynar bort
men minnet växer sig starkare
och blått

hånglar med vem som helst som inte är du

puffmoln pockar på min uppmärksamhet
väcker min misstänksamhet
att världen inte är så vacker som den vill framstå
det är i ondskan dna
och jag vet:
ingen lånar en kopp socker utan baktankar.

Något säger mig att om ögonen börjar gå i kors blir slutresultatet inte blir bra. Så här låter jag textembryot vila för att se på det/den (?) med fräscha ögon efter en natts sömn.

Fortsättning följer.

Borttaget

*
Puffmoln pockar på uppmärksamhet
väcker misstänksamhet
världen inte är så vacker som den vill framstå
det är i ondskan dna
och jag vet:
ingen lånar en kopp socker utan baktankar.
aå spela inte violinerna på mig

Inte vara fel

För att läsa poesi måste stämningen var rätt. Annars går det inte.

Kort musikrecension av Jay Z & Kanye Wests Watch the throne

Watch the throne – Jay Z & Kayne West
Betyg: 2 av 5
Bäst: Beatet i Niggas in paris.
Sämst: Allt snack om deras rikedom.
Fråga: Varför känns det som Kayne West har ett riktigt stort ego?

Självklart har jag höga förväntningar när två av dagens största hip-hop stjärnor släpper ett gemensamt album. Resultatet? Sådär. Låt mig utveckla det lite. Många av spåren är bra, tex inledande ”No church in the wild” och beatet i ”Niggas in Paris” får mig att gunga huvudet i takt, men när det handlar om Jay Z och Kanye West så duger inte bara bra. Det måste vara bättre än så. Har man en armé av producenter, inklusive West själv, och gäster så som Frank Ocean och Jay Zs fruga Beyoncé och inte utnyttjar dem mer än till refrängsångare så kanske slutresultatet inte är så oväntat.

Jag trodde att det skulle låta mer nyskapande än det gör. Det kanske är förväntningarna från Kaynes ”My Beautiful Dark Twisted Fantasy” fel. Jag trodde att ljudbilden skulle utgå från den planeten och sen ta sig vidare ut till en ännu oupptäckt värld. Jag hade fel. Det låter snarare som om de har tagit ett steg tillbaka i tiden än som om skivan skulle vara hip-hopens framtid.

Jay Z är den skarpare av de två. Han levererar för det mesta sina rader med en skärpa och ett kaxigt flow. Kayne däremot är ute och seglar alldeles för ofta, till exempel i ”New day” där han autotune-onanerar fritt.

Kanske jag inte (längre) förstår mig på hip hop men jag tycker inte låtarna säger något; Förutom tomt snack om rikedom. Det här är i stort en skiva där två av hip-hopens stora egon (vinnare på poäng: Kanye) deklarerar att när de var unga hade de inte hade några pengar men att de nu har massvis. Jay Z rappar att han borde ha åtta armar eftersom han har åtta fina märkesklockor. Det är Merceders hit och Maybachs dit. Jetsetliv i Paris osv. Det som en gång kanske var fräscht är nu bara tröttsamt att lyssna på. Har de inget att säga förutom: Titta på mig. Jag är otroligt rik. Jo, det kanske de har. ”Murder to excellence” handlar till exempel om att våldet sinsemellan USA:s svarta befolkning måste få ett slut och att det borde finnas fler svarta förebilder. I tidigare nämnda ”New day” rappar West i sin vers om att hans son inte ska göra samma fel som han gjort: då att bland annat söka efter kärleken på strippklubbar. Och det känns lite bättre än pengaskrytrapen på övriga skivan.

Herpes simplex

Hittade den här under en sten. Nej, bakom några paket pasta i skafferiet. Nej, uppe på vinden tror jag det var. Eller så var det i datorns hårdisk. Ja. så var det nog.

En mycket gammal sak som ska få se dagens ljus. Inspirerat av en närståendes flickväns gamla arbetskamrats nya kvinna (jag mötte Lassie varning) som enligt skvallret hade herpes. Och de som har herpes måste också leva vanliga liv. De är inte bara sin sjukdom.

Herpes
Jag har herpes
vill du smaka
en kaka
som jag bakat själv?

jag har herpes
färdas över Ölandsbron
den tycks vara tusentals mil lång

jag har herpes
jag äter pizza
och dricker cola
på den lokala pizzerian

jag har herpes och
alla mina krukväxter dör
vet inte vad jag gör för fel

mtv har herpes
så jag stänger av

Egenkär

Att älska sig själv är bland det svåraste man kan göra; men de som lyckas brukar ofta gå till överdrift.

Djuret inuti

En vanlig-dags-sak + en obetydlig detalj i det stora kosmoset = minnen från förr. Vad jag menar är att satt i min blå soffa och läste en kommentar på facebook som gjorde att jag kastades år tillbaka i tiden. 1+1 är ibland allt som krävs.

Flickdjuret
För ett ögonblick förlorar jag mig i minnen.
Minns varma sommardagar mellan svala linnen.
Med ögonen slutna anas hennes närhet
och således blir förfluten tid till verklighet.

Det startade som en nyfiken lek med roller
som vaskats ur rader av ettor och nollor.
Doppade orden i stadigt växande djärvhet.
Hämningar bröts och firade nyfunnen frihet.

Är kvar i soffan där vi satt och spelade kort.
Par och triss blev nyckeln till begärets port.
Ett efter ett singlade plaggen blygt sakta ner
ända tills det inte längre fanns några fler.

Hon gick från försynt flicka till ett hungrande djur.
Hennes blå blixtrade och hon visade sin figur,
särade sedan lätt mina läppar med sin hets
som om svaren skulle finnas på min tungspets.
Där fanns dock bara samma undran och åtrå
och lika ofantligt djup som den hon bar på.
Utforskandet av henne blev en expedition.
Mellan hennes ben nåddes tungans slutstation.

Med Ternheims shoreline snurrande i loop
och njutningen stigande i sin halsgrop
höll hon fast mitt huvud och bet hårt sin läpp.
Först när vågen ebbat ut släpptes hennes grepp.
Mina fingertoppar färdades över febrig hud.
Bjöd in mig inuti utan att yttra ett ljud.
Så när nu himlen gick från ljusblå till svart
delade vi hetta i stilla sommarnatt.

Mina händer var på hennes höfter i fast tag,
sanningen i hennes hjärtas förhöjda hjärtslag.
Kulmen hade närmat sig med henne ovanpå
nådde hamn tillsammans, gick i land båda två.

Jag har lagt x antal timmar på dessa rader och tycker det är synd att jag därför inte är nöjdare med resultatet. Det var länge sedan jag jobbade så mycket med en text. Brukar oftast skriva kortare saker och det kanske är därför den här lite längre texten inte gick så lätt att få ur fingrarna och huvudet.

Vanligtvis när jag skrivit något så brukar jag tycka det är bra. Jag känner en viss stolthet över orden. Sen går det några dagar och då kan jag antingen tycka att det fortfarande är bra eller så har färgen redan börjat flagna. Och ibland kan de gå månader och år och jag snubblar över något jag skrivit och då kan jag tycka att det är bra. Att det där var inte så tokigt. Hoppas att Flickdjuret i framtiden kvalar in till denna kategori.

Ingen sa att det skulle vara enkelt, men ska det vara så här svårt?

Inte ens knulla
Jag vill älska
vara kär
men du
du vill inte ens knulla

jag vill älska
jag blir snäll
du hård
när vi blir riktigt fulla

varför är det då dig jag lutar mina känslor mot?
varför tar du varje löfte från mig som ett hot?
varför bankar mitt hjärtat för någon utan puls?
en vacker varelse med ett inre som en hondjävuls

jag vill älska
vara kär
men du
du vill inte ens knulla

Jag gillar första stycket. Resten är bla bla... Och sen gillar jag titeln på inlägget också. Det tror jag att jag ska använda någon gång.

Midsommarnattsfantasi

Om sanningen ska fram så vet jag inte... Det här är allt och inget. Bara (vackra) ord.

Skälver dagg
Genom sommarnatten
den nakna sanningen
skrider fram
mellan viskade ord och gröna blad.

Hjärtan andas febrigt
och tyngderna lättar
när positionerna skiftas.
viskningarna växer till storm.

Blomsterkransen
i det blonda håret
det enda kvar att ta av
men lämnas för att tillfredsställa.

När morgonen kommer
det lätta persikofjunet
klätt i vattendroppar.
vi nakna skälver av dagg.

Nederbörd

Vad då låtsas som om det regnar?
Låtsas som om det inte regnar menar ni väl?

Tre

Några gamla saker...

Amiga
Ingenting är för evigt,
men inget förändras;
du är nu som du var då.

Det är konstigt hur jag kunde hitta in i dig
när jag inte kan hitta ut.
Jag har bäddat med vita lakan
och jag väntar nu.
Jag vet inte om jag är mer trasig än dig
men ibland är det så det känns.

Om du ser mig i ögonen
och tror att ingenting kommer att förändras
lever du en underbar lögn.


Minns inte om jag publicerat den här tidigare eller ej. Hur som helst, här är den i så fall igen.

Behåll om mig
Jag vill inte mycket
kan tyckas
för många ingenting
men för andra allt
Jag vill att du behåller om mig

Dikterna
Dikterna jag skriver,
skriver jag om dig
men inte för dig.
Nej, dem skriver jag för mig själv.

Domare

Folk glömmer ofta att ta en titt på sig själv innan de (be)dömer andra.

Fajt

Den som går in i striden med ärlighet som enda vapen finner sig snart besegrad.

Tiden flyter på

Lite haikui känsla men ej haiku.

Årstider
Hon har sommaren i sitt svallande hår
men kalla vintern i sitt bröst.
Hon tror inte längre på kärleken vår.
Tårar faller, vi går mot höst.

Det var bättre förr

Gräset är grönare…
Du försöker hitta hem
men min vän
allt det är förlorat.

Det finns endast kvar
i gånga dar
som minne förstorat.

Då är det värre med det förflutna

Det finurliga med framtiden är att den går att förändra.

Är det där det händer?

Mitt liv har bestått av många dagar men ack så få nätter.

Banaliteter på liten tid och utan större tankekraft och engagemang

*
Jag ser hur du så lätt omfamnar klichéer och blir avundsjuk,
vill också vara dum och beroende av tv och nöjesmagasin.
Hör hur du så lätt säger det uppenbara och tror du är först
men skulle jag säga något om detta skulle det bara bli grin
och jag kallad för svin
så jag rör inte en min.

Puss
På en folkfylld gata,
ser jag dig
men det är inte du;
bara någon som liknar
den du en gång var,
men spelar det egentligen någon roll?
I mitt minne få du nu en puss.

Utanför lådan
Vaknar upp på ställen jag aldrig sovit på
Vaknar upp och inser att det är dags att gå
Vaknar upp, förstår att det är dags att nyktra till
Vaknar upp till en annan verklighet än de vill

Så låt dem inte bestämma din åsikt
Så låt dem inte bestämma din avsikt
Låt dem inte avgöra vad du ska höra
Låt dem inte tjäna pengar på det sköra

Ser igenom och förbi det dem vill vi ska se
Ser igenom skräpet de har stoppat i vår tv
Ser igenom var de säger, ser deras törst
Ser igenom vad de menar ska vara till tröst

Längtan är syre

*
Handlar på ICA
med jord under naglarna
och sprucken hud.
Ser en hästtransport på väg
Någonstans.
En hästtransport på väg
Bort.
Rötter är blod
och ett ankare runt hjärtat.
Ser vattentornet härifrån
men vad kan det se?

Pumpar cykeldäcket igen.
Träden står nakna och
igår regnade det lätt.
Längtan är syre.
Hastighetsbegränsningen gäller ännu
110 i huvudet
och kilometerlång kö förbi.
Vänder om hem,
lyckan får vänta ännu en dag.

Att längta bort, till något som ska skänka lycka. Något du ännu inte definerat.

(För)samling av tokar

Familjeliv
Mor hon tror.
Far är rar,
låter henne hållas.

Och bror käkar snor
när han tror
ingen kollar.

Att tröttna

Rubinröd och djupblå
Det går att tröttna så kvickt
på gammalt snack från nya vännen.
All kunskap som finns där är
gammal sanning från ex-pojkmännen.
De lever kvar som faktum;
Spöksändningar genom antennen
och ut i dunkelt sovrum.
Det går så fort att ledsna på vännen.
Inget röda läppar och djupblå
någonsin kan ändra på...

Får duga. Orkar inte trixa mer med orden.

Sångstund

Okej, tyckte det var dags att uppdatera en gammal barnvisa. Den känns lite förlegad i dagens samhälle. Det är ett annat klimat nu för tiden. Barnen i femte klass är riktigt fula i munnen. Kallar varandra för både det ena och det andra. Apokalypsen närmar sig och jag vill bara dra mitt strå till stacken. Varsågoda!

Hej sa Petronella (in i 2000-talet)
Hej, sa Petronella med plastikopererad hy
och silikontuttar stora som paraply

Vi kan vara med på docutv och ha det kul
för att sen vara bortglömda till jul.

Glada ska vi ropa: det är tufft med halsbloss
och tatuera in uppochnervända kors.

Supa hela natten fram till våran grav.
Är du rädd för döden? Det är inte jag.

Sjung med på Spotify.

Och kom ihåg att det bara är på skoj...

Fjädrar och bly

Hjärtat är kroppens starkaste muskel,
men också den sköraste.
Hjärtat sitter i huvudet.

Väderhane?

Ditt hjärta skrämmer mig, men inte lika mycket som mitt
Ditt hjärta skrämmer mig, hur du kan hata någon så.
Mitt hjärta skrämmer mig, hur jag kan älska dig ändå.
Vad säger det om dig?
Vad säger det om mig?
Är mina åsikter flöjel i din vind?
Är min kärlek både stum och blind?

Vad har hon gjort dig för ont, hur kan du hata henne så?
Vad har hon sagt, för när du är där är du så svår att nå.
Vad säger det om dig?
Vad säger det om mig?
Att jag inte kan spräcka ditt hat.
Du vill ha hennes huvud på fat.

Ditt hjärta skrämmer mig, för ditt hat liknar stark åtrå.
Mitt hjärta skrämmer mig, jag stannar fastän jag vill gå.
Vad säger det om dig?
Vad säger det om mig?
Tycker sämre om henne för var dag
och jag fruktar att det blir vår grav.

Kan vara skönt att gömma sig i någon, men man får för dens skull inte försvinna.

Miljö och genmatematik

Du är summan av dina plus och minus.

Alt:

Du är summan av dina föräldrars plus och minus.

In i ljuset

Man skulle kunna tro att jag ljuger när jag säger sanningen för folk blir upprörda.

Sommarasfalt

Asfalt om natten
Korsfäst mig där i ögonvrån
om det gör dig lycklig
dränk mig i ett brinnande hus
om det gör dig nöjd

asfalt om natten och i mitt hjärta din tunga
din tunga i min mun
i ett dumt försök att kväva mig

gräv min grav med dina tankar
om det ger dig glädje
släng mig till dina vargar
om det gör dig belåten

för asfalt i sommarnatten
och i mitten av hjärtat
i mitten av hjärtat
din tunga i min mun
i ett fåfängt försök att kväva mig
i ett fåfängt försök att kväva mig
står du närmare än någonsin