Labyrinter

Livet är en labyrint med flera utgångar som alla leder till fler labyrinter.

Samma melodi

Samma visa en annan dag
Har du inget att säga, säg det högt
har du inget att säga, säg det igen
har du inget att säga, säg det högt
har du inget att säga säg det igen. 

Haikuigt

*
Himlen stormar löv
hjärtat stormar i bröstet
skakar varsin kropp

Haikuigt

Återkommer till

Den har en dålig titel och det känns som det saknas en hel del. Men det känns också som om den ska vara ganska kort. 

Lev

Jag har sett döden passera förbi

genom snö och is

sa det är ännu inte din tid

men se detta som en varning

så lev ditt liv

Ovanstående får mig att tänka lite på en mening jag alltid återkommer till:  Bara för att du andas så betyder inte det att du lever. Någon dag snart ska jag använda den. Bruka den. 

Rim I

Bara rim, inget mer...

I
Tankarna, dem dränkte jag mig i
så när månen nu simmar förbi
bakom himlens duschdraperi
ger mig din omvända elegi
ack så välbehövlig energi
den är ett laddningsbart batteri
den är ett själsligt orangeri

Själsligen

Jag kräver inte att du ska ha pengar men jag vill att du får mig att känna mig rik. 

Så 2005 2

Foto

Såg ett foto av dig i dag och jag var tvungen att hämta andan för någon sekund, minut. På kortet var det sommar i dina ögon och leendet du bar var solen. Du är samma person nu som då men du visar det alltför sällan. Alltför sällan. 

Så 2005

Sotnos 

Vart är hon? Hon som kallas sotnos. 

Förklädd till natt.

Kyss mig då som en snöflinga. 

Tyst och mjukt.

Lägg din hand på min panna, 

stilla febern i min kropp.

Sotnos. 

Vad är du? 

Längtan förklädd till dröm. 

Att göra

Cancern i dina tankar
Käka ett äpple 
knäpp ett fotografi 
spela luffarschack 
lös ett korsord 

 häng en tavla 
tvätta kläder 
prata lite strunt 
klipp konfetti 

 se ut ur ett fönster 
kom på ett skämt 
baka en kaka 
bota cancern i dina tankar 

 läs en bok 
borsta tänderna 
vattna krukväxter 
flörta lite grann

September

September, vad ska du göra med mitt liv?
September, 
när frosten betar gräs 
och galopperar in rusket 
innanför mina kläder 
ända in till hjärtat 
vad ska du då göra med mitt liv? 

September, 
när gröna löv faller 
virvlar runt omkring mig 
lämnar himlen grå 
milsvid kall och hård 
vad ska du göra med mitt liv sen? 

September, 
när natten rullar in 
lägger sig tidigt i min säng 
men lämnar mig sen 
ensam och frusen 
vad ska du då göra med mitt liv? 

Vad är svaret?

Jag är inte den jag var

och gårdagen säger inget om mig idag.

Feg

Jag har sagt mycket jag inte borde ha sagt men det finns så mycket mer som jag borde sagt som jag inte gjort.

Oryctolagus cuniculus

Ledsen kanin 
Är så jävla trött på att vara här 
 tänker inte längre på för evigt 
 jag är så trött på igår 
 du vet att jag är en bitter blindgångare 
 ritar ytterligare en ledsen kanin 
 ytterligare en 
 och sen ytterligare en

 jag finner mig själv vilse på kända plaster 
 ser främlingar i familjära ansikten
 jag har inte hittat det jag letar efter
kanske för att jag inte vet vad jag letar efter längre…

Ta vara

För evigt är bara den tiden som är kvar tills det är slut... 

Samtidigt i trädgården

Helt kort

Nattsymfoni

För fullmånen spelar syrsorna violin

en melodi på stråkar smekt ack så fin.

De ackompanjerar nattens stilla gång

med en fridsam och rogivande sång.

Tidig höst

De använda

Kväv mig

Det är så lätt att drömma

men ändå var det ett tag sen

ropar efter änglar

från galenskapens kant

genom ljudeffekter och svarta duvor

men ändå svårt att säga

men ändå svårt att säga

men ändå svårt att säga…

kärlek ska inte vara gul och blå

ett slag utan ära eller medmänsklighet

det är så svårt att leva

trasig och i en bilolycka

med våldet och balladen

huvuden rullar förbi

i blå blinkande ljus med en knivskarp egg

det är så svårt att säga

det är så svårt att säga

det är så svårt att säga…

det är lättare att se slutet

än att säga att det är här

Så 2009

Hittade ett utkast från 2009 som jag måste ha glömt att publicera eller så tyckte jag inte att det var tillräckligt bra. Här är det i alla fall tillsammans med "förklaringen" till texten.

Det kvittar hur mycket jag skriver om det. Verkar vara en ändlös brunn. Tar aldrig slut.

Jag hatar
 Jag hatar hur enkelspårig jag är 
det är bara du, du och du 
och jag hatar hur otålig jag är 
jag vill ha dig nu, nu, nu 


och jag hatar den jag är 
det är bara bu hu hu 
och jag hatar hur feg jag är 
för jag vill ha dig nu, nu, nu

5-7-5 (höst)

Dags för lite haiku

Bara lycklig när det regnar
Nu höstnatt kommer
mjuk som en junimorgon
för fruset sinne

Ljudet av fallande löv
Vid höststrandens kant
en härlig tystnad kan nås
endast tankar hörs

Sensommar

Morgonen 4 september:

Dela morgon
Vill dela den mjuka morgonen,
så jag skriver dig:


Allt är stilla under molnfri himmel.
En citronfjäril på lätta vingar hälsar på.
Daggvått gräs under mina fötter.
Den gyllene solen strålar sammet
över blottad hud.


Brisen smeker mig.
I fjärran hörs bilarna på väg bort
men denna morgon
finns det ingen annan plats
jag hellre vill vara på.
De inre vågskålarna har jämvikt.


Jag fyller lungorna med sensommar.
Näsorna på lönnens grenar
gör sig redo att flytta hemifrån
men denna morgon
finns det ingen annan plats
jag hellre vill vara på.
Kom dela morgonen med mig.

Poesiord

Lite snabba poesiord. Hur man kan uppfinna dem. En del bättre än andra.

Natt
Mörker
Blues

Nattblues
Mörkernatt
Bluesmörker

Gatlykta
Tyngd
Ljus

Gatlyktstyngd
Tyngdljus
Ljustyngd

Beslag
Dröm
Frihet

Beslagdröm
Drömbeslag
Frihetsbeslag

Rosor
Hund
Frimärke

Roshund
Hundrosor
Frimärksros

Hur en dikt blir till 4 (försök till förklaringar)

Jag brukar vanligtvis inte ge några djupgående förklaringar till vad saker och ting i mina texter betyder. Förstår du inte så förstår du inte. Man behöver inte förstå allting. Se här.

Dock känns det som lite ljus kan behövas kastas mellan raderna till Augustibikt. Den finns här om du först vill läsa utan förklaringarna.

Jag kommer inte att gå in och vända på varenda liten rad. Ej eller ge fördjupande förklaringar på de förklaringar jag ger. Det ni får, får ni. Håll till godo.

Augustibikt
Pangea var ett ensamt barn
schizofrent och obscent

Pangea, superkontinenten som delades och blev de världsdelar vi känner till idag. Först var hon ensam men splittrades till flera. Befolkades av djur, växter och människor. Alla med egna viljor.

bar överraskningar
upp ur vattnets sköte

Vi föddes i vattnet. Eller kanske jag ska säga att vi utvecklades ur encellsorganismerna i vattnet vidare till fiskar, vidare till kräldjur, vidare till apor och vidare till människor. Givetvis hoppar jag några steg nu men ni hajar.

segelbåtarna i hamnen
bor bland tross och knopar
den fria vinden kastar regn
cirklar i vattnet
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
och i en annan färg

Jag brukar gå ner till hamnen, eller åka ut till Oknö, och sätta mig och titta ut över vattnet. Se ut ur viken så långt jag kan och där finns horisonten.

Det är något med havet som både lockar och skrämmer mig. Samtidigt ger det mig ro. Vi har ett komplicerat förhållandet, havet och jag. Och referensen om ett annat namn och i en annan färg betyder att personen i texten alltid och för evigt är i mina tankar.

akustiska toner i moll
svänger i det inre som en pendel
från ljus till mörker
och tillbaka igen
gång på gång samma sång
genom min hörselgång

När jag befinner mig vid vattnet brukar jag lyssna på musik, tänka och skriva. Ofta när jag skriver lyssnar jag gärna på samma låt om och om igen. Försöker jag nå en skrivartrans? Av någon anledning brukar det bli ofta bli långsamma och ledsna låtar. Dessa gör mig både lycklig och olycklig på samma gång. En paradox kan tyckas men så är det.

jag kan inte bära havet

Vem kan bära havet? Alla dessa vattendroppar. Ingen kan bära allt på sina axlar. Eller i sina händer.

hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag

”Och bär dem som smycken, minns mig så lever jag” ska symbolisera att finns jag i minnet är jag inte död utan levande även om det inte är du och jag så att säga. Smycken = de goda minnena.

mina trötta fötter nöter
de tyllsvepta trottoarerna
går till ICA och köper ravioli

”Köper ravioli” ska utgöra symbol för Svenssonlivet. Alltså det dagliga 7-4. Det utan spänning.

försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”

Svårmodet lyser igenom smilet. Ingen går på spelad lycka.

soft ljus på strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
drick coca-cola ur helig graal
till det

Estrella oblat

Även från ”soft ljus….” till ”Estrella oblat” handlar om Svenssonlivet. Vaniljen när man längtar efter mer exotiska smaker. När man längtar bort. Och när jag skriver ”man” menar jag givetvis ”jag”. Jag vill ha exotiska smaker. Jag längtar bort.

så jag går ut igen


har sett så många dagar
men så få nätter

Livet består av dagar, alltså att man dagtid jobbar och sliter på arbetsplatser. Nätterna är då man lever. Det verkar dock alltid vara fler dagar än nätter. Även om det låter som en ekvation som inte går ihop.

molnen flyter fram
i solnedgångsljus
och augusti strider mot sitt slut

Augusti stred mot sitt slut. Hösten närmade sig. Några av dagarna i slutet av månanden var höstdagar och andra riktigt fina sommardagar. Augusti 2011 hade väldigt varierande väder. Regn en dag och sol den nästa. Ibland kunde vädret skifta många gånger under en och samma dag.

iphone fotografier
på en grusväg iväg bort
rakt genom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård

Man kan känna sig väldigt liten på en skogsväg med höga barrträd på vardera sidan av sig men även känna sig skyddad av skogen; skyddad från världen bortom träden. Och skogen kan ge välbehövlig tystnad. Har ni tänkt på hur tyst det kan vara där? Man kan tro man är ensam i hela världen.

kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
färgar drömmarna indigoblå

”Kugghjulen” är att tankarna skiftar. Något som tidigare inte var så viktigt blir betydelsefullare och skjuter undan andra saker. Ens fokus förflyttas. Indigoblå = inre kommunikation. Den viktiga dialogen med sig själv.

äppelträden väger tungt
tappar all sin frukt

När jag skrev om äppelträden var det så enkelt och bokstavligt att jag tittade ut genom fönstret på grannens äppelträd och såg grenarna hänga ner under tyngden av frukt.

hästarna sliter isär himlen

Mest ett poetiskt sätt att säga att himlen går från grå till blå.

den öppnar sig vid
fyller tomrummet med nederbörd

tunga minnen i din själ
har skäl till all sin vikt

Andra kanske inte tycker att du har rätt att gråta eller må som du mår för en ”skitsak” men det handlar om att din själ har sin lyftkapacitet. Deras själar kan ha en annan bärighet. En annan brytpunkt.

tårarna i ögonen
glittrande i ljuset
är trevande händer
över regnvåt asfalt
och ogräs kan växa vartsomhelst

Ledsamma, onda, hemska, jobbiga tankar fastar i ditt inre, men famla efter min hand.

ny dag är samma

Även om man vill ändra sig och ändrar sig glider man (ofta) tillbaka till samma gamla vanliga mönster. Dagarna blir samma igen.

fotografier från passerad tid
passeras förbi i bil

Detta handlar inte om riktiga foton utan om minnen. Det handlar dock om riktiga platser. När jag åker förbi dessa platser påminns jag om sakerna som hände där. Om personerna som var med.

domedagsprofeterna skickar brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
men tro, hopp och kärlek
är farkosten jag färdas i

Det sista som överger människan är hoppet.

Ledorden för Augustibikt är kärlek, ensamhet, melankoli, ogillande av dagliga rutiner och givetvis ambivalens. Tja, det är väl vad jag har att säga om ”Augstibikt” i dagsläget.