Insändare

Läste en insändare i morgontidningen idag. Rubriken var: Feminister vill ha sex. Insändaren var skriven av två representanter för Feministiskt Initiativ. Den handlade inte om att de ville ha sexuelltumgänge utan om att de vill ha sex timmars arbetsdag istället för åtta. Först tänkte jag att rubriksättaren kommer att få skit för rubriken, men sen funderade jag ett varv till. Kom fram till att det var ett ganska smart sätt att få folk att läsa insändaren. Men ska man luras till att läsa? En annan rubrik hade nog varit att föredra.

Brevfilmen

Naken
Tänker bara på dig
när jag är naken
med mig själv
i en forsande älv

fantiserar om
att du tänker på mig
när du och han
ligger med varann

tänker bara på dig
när jag är ensam
med mitt huvud
löst knutet
uppå mina axlar
och lusten forsande
i mitt skrev

skriver brev
till din adress
men sänder inga
vill inte förstöra
för andra än mig själv

men det är alltid
samma sanna ord
min penna skriver
med glödande iver:

tänker bara på dig
när jag är naken
med mig själv


Slår mig att ”tänker bara på dig när jag är naken med mig själv” kan tolkas på flera sätt. Tex att man tänker på personen ifråga när man är ärlig mot/med(?) sig själv. Är ni med? Eller just som någon man tänker på när man är naken och redo.

Ber lite om ursäkt för strö rimmen (kanske ett ord, men vem fattar det då? strörimmen), känns lite som om inga rim eller rim hela tiden; orkar dock inte fundera på texten mer nu.

Transmission från poeter.se 012

För att någon gång bli färdig med förflyttningen från Poeter till bloggen så ökar jag helt enkelt antalet texter något i varje inlägg. Det har hittills gått alldeles för långsamt. Är ju bara på 2007 för tusan.

Tidsperspektiv II
Ibland kan minnena
från förflutna dagar
vara närmare än
den nalkande morgondagen.

2007-02-06

Sadie Hawkins dag
Jag hör henne smyga
men det behöver hon inte
för när hon kommer
ska jag stå stilla

2007-02-13

Vem är/var Sadie? Googla det och lär dig något.

Trollar
Om jag kunde trolla
skulle jag trolla bort…allt;
Allt det som
sticker
river
trycker
biter
sliter
gnider
svider
nöter
skaver
gnager
repar
kväver
tuggar
maler
klöser
rycker
rispar dig.

Men jag kan inte trolla…alls.

2007-02-19

Jag måste komma ihåg att glömma dig
Suddiga nätter, alkohol och skrapsår
Jag vill förtjäna, förtjäna hur jag mår
Och jag vill inte resa på mig
Måste hela tiden komma ihåg att glömma dig

Och hon bredvid verkar förstå för hon kysser mig konstant
Smakar sött, och hon säger att jag smakar likadant
Kanske hon också försöker glömma
Glömma genom att kyssa läppar ömma

Och ingen av oss har tid att låta tankarna stanna
Imorgon ligger vi här med någon annan

Och jag måste hela tiden komma ihåg att glömma dig

2007-02-20

Att tro
Att tro är att veta utan bevis

2007-03-04

Eternell dröm

Gör det svårt för mig. Jag gör så ofta. Gör så att varje rad ska rimma på samma ändelse. Utöver detta känns det som om jag skulle kunna jobba lite mer med rytmen.

Eller hellre
Hon skulle kunna vara modell
ligga naken på en björnfäll
sval som en försommarkväll
men ändå dräpa som en käftsmäll

eller
hellre

för en stund leka fräck mamsell
ett motiv i en vågad akvarell
i skira underkläder i pastell
och mönstrade med eternell

Eller hellre 2
Hon skulle kunna vara modell
i skira under på en björnfäll
sval som en sommarkväll
men ändå dräpa som en käftsmäll

eller
hellre

för en stund leka fräck mamsell
utsträckt naken på en klipphäll
ett motiv i en vågad akvarell
målad med sprödaste pastell

Transmission från poeter.se 011

November
Fotografier av träd i november
och på folktomma gator
kommer jag inte längre ihåg igår

Men i dag regnade det
och i natt kommer det
att dränka mig
likt ensamheten alltid gjort

2007-01-16

Blända
Tvättar min själ
Tvättar min själ i en vattenpöl
Tvättar den ren
Tvättar den ren från sot av utbrunnen kärlek
Elden har slocknat nu
Tvättar den fri från sentimentala tankar
Tvättar den skinande ren
Kanske kan den blända någon annan?

2007-01-20

Följande två: Som om en maskin skrev en dikt till en människa. Digital puls är ingen puls alls. Som om skrivaren vägrar att sammarbeta. Som om känslan inte riktigt kan förstås med hjälp av ettor och nollor.

Det är ett monster i min säng så var ska jag sova? (SyntaXerrrrrår)
Ännu n dag på moder jord.///..Lugna ner dig; - Här kommer prins Valium. (Saknad) Jag har en spottloskaaa med ditt namn pÅ. För knlula kanske inte är kärlek??!? ?!!? ; en trädje (3) testikkkellll. Det er so änkält @t.^ förlåta;.:; och glömmma /+men varför skulle jag?//\Jag sser att du Åkså har gått på den nya trenden; Du är oSÖTad...Lever (inte njurar eller lik) I 1 egen galaxalag.

dU ÄR ROLIG, DU lilla GUMMIBOLL;; du studsar. .¤....,,,.¤¤o00O Vilken personlighet tar över mig nu? Med karamellfärg mot mitt BLOD. Så herr sitter jag med 1 blind huVudverk./Persikodroooooooooopar.

Jag caztade bläck på dig för att se om lögnerna fastnade; I handflatorna, på tungan och i ögoNen. Låt oss"3 tvätta bårt våra zyndr; Låt ozz ctarta om xom en sommardaggg. Omdu endag villgömmadigh undertäcket tskajaggömmamigbredviddig. Vill du @ ja ska leka md dig lr /md/ mig själv? Vill du knulla (6) annat än minnena, hör av ///6/////&% dig. Åååå i ett skUmt rUm är jag n*stan vacker. -',k

Det hhär är en SANN historia om man tror på LÖGNer.

2007-01-27

Bli inte alarmerad om jag älskar dig mer än du förtjänar (dass not c0mpute)
Dt r hemskt @ synas utan aTT bli sedd; 'nusquam esse' & allt det där (allt det där); Men det är ärr nog (saw) hemskare att du inte ser mig pa DET settet längre. Det är alltid svart 0ch VItt nä,.+7r du behöver det. Svälja månen-.s´ms Brevvänner, fel vänner. Ohvänner.

# (){[Men det finns ingen ärA I att fira sin vinst $ (hurra hurra huUrra) med en tyst minut. "AtombombeXplosionatombombstörstamöjligastysssssssstnad. Det som finns här inne finns inte ute. Ä*ää***"

xdrÖMmar är gJOorda av vad det nu är som tar dig genom^ dagen. Å alla dessa fruktade kärleksånger Precis som du, ett totalt slöseri av4 tid<<

dU gav din - "kärlek" till spökkkken. =[BREVvännnnneer Så ge&%¤ mig något för hålet i min "själ"¤. Gav det till någon som int finns. Rosa *d' sUCKERvadd. Åch ingen 1samhet är någonsin värd dig. Jag äsger nej!

Vad du :_:: än gör utnyttja dåm såm utnyttjar dej. . Din moraliska kkoommppaass peckar söder /Du /måste /komma till gud för FRÄääLSchNINGGG. Men DÖden, h0n komMer till dig...;f; Låt det gå fort, dt r läggdags för trötta :¤r pÅjkar

varför vill dud* använda mitt hjärta som nåldyna!? Jag beehöve&er saxx och skalpell för att få dig ur mig. +Få mig att blöda. Skära ut dig likt ogräs.% Jag vill ha ut dig för att du fickkK mig att känna efter. Du är rosenTörN. Du får mig @tT blöda. fÅR mig att tr0 att det finns h0pp. Men bli inte alarmerad om JAG ♥älskar @->->-- dig mer 1 du förtjäänar// daSS KNOT c0mpute

2007-01-31

Transmission från poeter.se 010

När stjärnor faller sönder
I natt
när stjärnorna faller
sönder
faller vi med dem

Och vi
slutar aldrig falla
för vi
hör hjärtslag i mörkret

I natt
när vi faller
sönder
finns det inget att krossas mot

Vi fortsätter falla…

2007-01-11

Ibland är jag fan i mig genial på banaliteter och floskler som i nedanstående; Men allvaret finns där.

Tidsperspektiv I
Mig tycks
framtiden alltid vara långt borta;
men
morgondagen kommer snart.

2007-01-14

Möte

”Vi vände oss om efter tolv steg, för kärleken är en duell, och såg på varandra för sista gången.”
Ur på drift av Jack Kerouac

Iförd en mask som täckte hans ögon stod han plötsligt där. Jag hade vänt mig om då kyrkklockan slog tolv och när jag ändrat riktning igen var han där.

Genom hålen i masken kunde jag se hans ögon. De var sorgsna. Nej, sorgsna var inte rätt ord, utan mer vemodiga och undrande. Det var tyst runt omkring oss, så tyst hade inte varit tidigare. Så tyst att jag utan svårighet kunde höra klockan runt min handled ticka. Tick-tack. Tick-tack. Jag önskade att jag kunde frysa tiden: Så att jag bara kunde stå och titta på den maskerade framför mig. Hans förklädnad gjorde att jag ville veta allt om honom. Han intresserade mig. Varifrån kom han? Vem var han? Vad var hans historia? Varför bar han mask? Tusentals frågor. Men framfört allt, hur han såg ut utan sin mask? Hans haka var bred, hans läppar lite öppna, hans nästipp var det enda jag kunde se av näsan, resten var dolda under hans mask tillsammans med ögonen. Det var till och med svårt att se vilken färg de hade. Mörkblå.

Jag skulle precis öppna munnen och fråga om hans namn när han sträckte ut sin hand och la den på min axel. Jag förblev tyst och sneglade på handen. Jag kände hur han flyttade den någon millimeter åt ena hållet för att sedan direkt kompensera och flytta den åt andra hållet. Hans handflata var varm genom tyget. Varför lät jag en främmande pojke röra vid min axel? Och varför gjorde jag det jag gjorde härnäst? Och var det jag? Endast Gud vet. Jag liksom gled ett steg närmare honom, han hade hela tiden handen på min axel, och på något sätt sammanstrålade vi i en omfamning. Jag lade armarna om honom och tryckte mig nära. Jag kanske bara inbillar mig men jag tror jag kände hans hjärta slå. Så nära befann jag mig honom, denna maskerade pojke. Eller kanske var det mitt hjärta?

Jag sneglade försiktigt upp mot hans ansikte. Han blundade och jag slöt därför också mina ögon. Sakta flyttade jag min ena hand uppåt hans nacke. Sakta därför att jag inte ville skrämma honom, men också för att njuta av det. Jag lät handen vandra över hans axel och upp över hans nacke. Jag lät den vila när jag kände hans hår, men bara för någon sekund. Jag kunde inte hjälpa det, så jag började leka med en hårlock. Hans hår var tjockt och kraftigt.

Där stod jag och höll om honom, hela tiden med slutna ögon. Världen runt omkring oss hade slutat existera. Det fanns inget annat än vi två. Därför gjorde det ont när vi dröjande gled ifrån varandra. Jag slog upp ögonen och bet mig i läppen hårt för att inte skrika ut att han inte skulle släppa taget om mig. Så fann vi oss i samma position som innan kramen, hans hand vilande på min axel. Jag huttrade till för jag frös utan hans kropp nära.

Något gjorde att vi båda tog ett steg bakåt, var det var vet jag inte, och hans hand gled ned från min axel. Vi stod där som två bortkomna barn och tittade storögt på varandra. Mina ögon kändes fuktiga. Jag ville ta honom i mina armar igen men kyrkklockan slog och jag tittade för bara något ögonblick upp på den. När jag såg tillbaka var han borta.

***

Jag visste inte hur jag hade kommit dit jag befann mig. Jag visste inte heller vart jag hade varit innan. Jag hade bara blinkat och när jag sedan sakta öppnat ögonen stod hon framför mig. Kanske hade jag varit där hela tiden?

Genom hålen i min mask såg jag henne och att hon studerade mig. Hennes blick verkade se rakt igenom mig; Men inte på det där penetrerande sättet, utan på ett mer varsamt sätt.

Så stod vi där och tittade på varandra i något som kändes som en evighet, men antagligen var det bara några sekunder. Något som slår mig så här efteråt är den totala tystnad som rådde. De enda som jag kunde höra var mitt eget hjärta. Antagligen kunde jag inte höra det, utan istället så kände jag dess bultande rytm när det sände ut blod genom min kropp. Jag kände det i bröstkorgen och jag kände det mellan mina öron. Lika stadigt som en klockas tickande, om än något fortare.

Jag fann att jag ville veta mer om flickan framför mig. Jag försökte rada upp de fakta jag redan hade. Hon hade ett sött ansikte med två stora gröna ögon. Under den vackert skulpterade näsan fanns hennes ljusröda läppar. Ansiktet var inramat av bruna lockar som stillsamt vilade på hennes smala axlar. Hennes kropp var späd och hon hade en röd klänning på sig. Ja, det var allt jag visste, men jag ville veta mer.

Jag vet inte vad det tog åt mig, det var som om min hand fick eget liv, för den sträckte sig ut och lade sig på hennes axel. Jag kunde känna hennes hud genom klänningens tunna tyg. Jag vet inte om jag uppmuntrade henne genom att lägga min hand på hennes axel eller om hon självmant gjorde det hon gjorde härnäst. Jag vet inte heller om hon var ensam om att göra det som hände; jag menar att det kanske var jag som tog ett steg närmare och omfamnade henne. Jag vet inte. Det här ögonblicket är som höljt i dunkel men samtidigt glasklart.

Jag fann mig med mina armar runt hennes kropp. Hur hennes lilla gestalt kunde alstra en sådan värme begriper jag inte. Hennes värme strömmade ut från hennes bröst och in i mitt och vidare ut i armar, ben och huvud. En sällsam men fullständigt sagolik känsla spred sig, känslan tvingade mig att blunda. Då kände jag hur hennes hand sakta färdades över min rygg och upp mot min nacke. Jag öppnade mina ögon och såg att hon blundade. Hennes ögonfransar var underbart långa. Hur kan något sådant som man i det dagliga livet sällan lägger märke till vara så vackert? Hon flyttade handen en bit till och lät den sedan vila mot mitt hår. Strax började hon tvinna det mellan sina smala fingrar. Tyst för mig själv upprepade jag samma fras om och om igen: Låt henne aldrig sluta, låt henne aldrig sluta.

Men vår kram bröts sönder mot min vilja, vi tog båda ett steg bakåt. Jag höll kvar min hand på hennes axel, som om det var min kropps sista utpost. En kroppslig så väl som andlig belägring. Fast även den fick jag ge upp, min hand lämnade axeln och hängde sedan livlöst vid min sida. Vi såg på varandra och jag ville ta henne i min famn igen.

Något lät som ett skott, jag vet nu att det var kyrkklockan som slog, och jag såg mig förvirrat omkring. När jag såg tillbaka på platsen där hon hade stått var hon borta.

2007-01-16

Noveletten Möte kom snabbt till mig efter det att citatet från På drift av
Jack Kerouac hade fastnat i mitt huvud. ”Vi vände oss om efter tolv steg, för kärleken är en duell, och såg på varandra för sista gången."

Fritt fram

Förlorad strumpa
Det sägs att du lättast finner
kärleken genom att inte leta
men jag vet inte om det är sant
för om jag letar efter mina nycklar
hittar jag dem troligare om jag söker.
De kommer inte flygande till min hand
om jag säger jag tänker inte leta;
och den förlorade strumpan
uppenbarar sig inte
även om jag ropar fritt fram.
Varför skulle det vara annorlunda med kärlek?
Det enda som jag vet
att du hittar utan att leta är problem.

Transmission från poeter.se 009

Bränn mig
Bränn mig med dina tankar och känslor
Bränn mig tills de tränger genom min hud
Låt dem flyta ut i mitt blod och blandas med syre
Segla upp genom mina blodkärl och föröka sig i mitt kranium
Föröka sig tills jag inte längre vet om mina tankar och känslor är mina eller dina
Tills jag inte längre vet om tankarna och känslorna är mina
Tills jag inte längre vet
Tills jag är uppslukad av dig
Tills jag är slukad av dig
Du är ett rovdjur
Du förtär mig sakta och levande
Och jag lät mig fångas
Enkelt kuvas för att sedan frätas sönder i din buk
Frätas sönder av dina tankar och av dina känslor
Frätas sönder tills jag inte längre finns
Frätas sönder tills jag inte längre minns mig utan dig
Inte förrän jag inte finns lämnar du mig
Inte förrän dess

2007-01-06

Skuggdjur
Ibland förtvinar änglavingarna på skuldrorna och växer ut som trubbiga små horn i min panna.

Jag får nya vänner bland huldror, hydror, häxor, demoner och andra skuggdjur.

Jag andas destruktion ur lungorna, bänder lätt viljor av stål och krossar givna löften.

Dyrkar upp låsta hemligheter och skänker dem till vinden att leka med.

Men bara ibland.

2007-01-06

Ro
Kan du ge mig ro?
Kan du ro mig i hamn?

2007-01-07

Faller

F

a

l

l

e

r



l

i

t

e



f

o

r

t

a

r

e



v

a

r

j

e



d

a

g



-



H

ä

v



m

i

t

t



f

a

l

l

2007-01-07