Om hösten
När trädens blad ändrar färg och faller en efter en är det höst.
Ja, då är sommarens glada minnen ens enda tröst.
När det är som mörkast är längtan efter morgonen som störst.
Och när tårarna kommer och luften inte vill fylla ens bröst,
det är då man tänker på värmen i vännens tröstande röst.
Det är då vänskapens band släcker ens ensamhetstörst.
1 kommentar:
hej du. läget nuförtiden? //Mia
Skicka en kommentar