Jag tänder på smala tjejer med stora handväskor, så där jättestora så de små tjejerna nästan får rum i dem.
Jag tänder inte på feta tjejer med små, små, små handväskor.
Och är inte ett enstaka snedsteg, sexuellt alltså, pojkvän/flickvän, värre än om den ena parten är otrogen under en längre tid? För då handlar det om att nå lycka, och vem kan stå i vägen för lyckan? Är det bara en gång handlar det om lust. Begär. Åtrå. Sjunka till en ny nivå. En sämre människa som inte kan stå emot. Överlagt hjärtemord. Frågan är var gränsen mellan de två finns.
Jag tänder på Bob Hanssons dikter, i alla fall i de flesta.
Jag tänder inte på Bob Hansson när han får för sig att vara med i snacka om nyheter. Vad gör han där?
Hade jag hjältar skulle jag vilja ha dem obefläckade, rena som vita lakan. Inte rödvinsfläckade, inkontinenta och förlorade.
Jag tänder inte längre. På sin höjd kan jag pyra i det mörkaste av mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar