Du låg redan i min grav
I den grav
där det var menat
att jag skulle vila
låg du redan
när jag kom.
Funderade
och tänkte
att det kunde vara skönt
med lite sällskap
i den kommande evigheten
så jag kröp ner
till dig.
Fastän
det var trångt
och mörkt
var det också
varmt och ljust
då vi gned våra knotor i kors.
Men när sen
det en dag regnade
och graven sakta
fylldes med vatten
lade du dig ovan på mig
så att jag skulle
vara den som drunknande.
Medan jag
höll på att drunkna
tänkte jag
det här visste jag
att du skulle göra,
alltid veta det.
Med vattnet stigandes
använde du min kropp
som något
att stå på
när du klättrade
ur graven
men inte ur evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar