Saker och ting har inte fungerat inspirationsvis på sistone. Vet inte varför. Det har varit en hel del annat som pockat på min uppmärksamhet i och för sig men det är en annan historia.
Plus att det är jäkligt mycket svårare att skriva en novell (eller var det ska bli om det blir något) än jag trodde. Jag visste att det skulle bli svårt, men inte så här svårt. Tvivlar på att jag kommer i mål. Tänk positivt nu.
Nedan följer lösa delar ur det första utkastet jag jobbar på.
Kommentar: Detta är de första raderna i det första kapitlet.
/ En välpolerad Cadillac Eldorado av 1969 årsmodell på en tom sommarväg färdas söder ut strax över den tillåtna hastigheten. Vägens mittlinjestreck kommer och går en efter en när de speglas mot den blanka svarta plåten. V8:an spinner som en katt, eller snarare ett lejon under huven. /
Kommentar: Måste ha lite blod och våld med.
/ På det slitna plastgolvet i sitt kök ligger Kenneth med blodet rinnandes från sin näsa. Smärtan pulserar och han kan knappt andas. Han tar kippande andetag genom munnen, med varje spottar han ut saliv. /
Kommentar: Måste ha lite humor med.
/ – Goddag frun, vi kommer ifrån Jehovas Vittnen, säger Hekto. Vi har kommit för att prata om din frälsning.
Hekto vänder sig mot Linda liksom för att hon ska säga något kristet men den snurrar bara runt i hennes huvud. Allt hon kan göra är att pressa fram ett vad hon hoppas på är ett fromt leende. Hekto vänder tillbaka blicken till kvinnan i dörren.
– Kan vi komma in?
– Jag vet inte, mumlar kvinnan, ser osäker ut, min man är inte hemma.
Precis som Daniel sa, tänker Hekto.
– Ingen fara frun. Vi ser väl knappast ut som några rånare eller kidnappare? Vi är ju Jehovas Vittnen, säger han och ler ett brett leende.
Linda försöker le ett ännu frommare leende men det känns som om det står ”psyko” i pannan på henne. Och hur kan Hekto ljuga kvinnan rakt upp i ansiktet? Han kommer att brinna i helvetet. Och jag kommer antagligen att brinna bredvid honom för det här, tänker hon.
– Kom in, säger kvinnan och tar ett steg tillbaka för att släppa in dem. /
/ Linda står mitt i vardagsrummet och tittar på de träpanelsklädda väggarna. De är fulla av uppstoppade djurhuvuden. Fem rådjur och två älgar samt en mängd andra djur stirrar med tomma ögon på henne. Linda ryser till, hon har alltid hatat uppstoppade djur. I ett hörn sitter en uppstoppad uggla på en pinne. Linda får för sig att den blinkade, för att vara säker på att hon har sett fel går hon fram till den och tittar stint på den i säkert en minut. Men fågeln blinkar inte. /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar