Lunch tid. Så satt vi då där i mitten av resturangens lokal med fullt av folk runt omkring oss. Jag drabbades av ett brinnande begär att berätta en riktig skröna; hitta på något riktigt avskyvärt eller snuskigt eller båda två och sen sätta in mig själv i huvudrollen. Berätta en historia lagom högt som skulle få Volvo-villa-vovve-foket i lokalen att sätta sina obligatoriska tre-små-rätter i halsen.
Jag ville göra detta bara för att se hur de runt omkring reagerade, men som vanligt vid sådana tillfällen stod det still. Jag fick idén men kunde inte genomföra det. Jag var en rebell som inte kunde starta revolution och det fick mig att bli nedstämd. Under resten av måltiden sjönk jag ner i stolen och lät mitt sällskap prata vidare medan de skyfflade in ris i sina gap. De dividerade om än de ena och de andra. Om någon skulle fråga mig om jag kom ihåg vad de hade pratat om skulle jag inte kunna svara.
Det var något från förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar