Tiden då

Dåtid i presens.

På äventyr
Hon är sprucket vacker
i ett dunkelt rum
med all sin ensamhet bitandes i bröstet.

Hon är himlastormande öppen på golvet
& visar sin hemlighet
med ögonen njutna.

Hon är fängslande
när hon visar sig som både bödel & offer;
varelsen under sminket.

Hon blundar & förlorar
för några ögonblick världen utanför
när hon når ända fram.