Transmission från poeter.se 027

Friskt kött till kvarnen
Antingen kan man bli sur
för att du upplevt kärlek
så många gånger
eller argumentera
att du aldrig upplevt den alls
för riktig kärlek
den vidrör en människa
bara en gång under dennes liv

eller?

2009-02-22

På något vis är de redan inte där
I lunchrummet på jobbet finns en hylla med pärmar och böcker och videofilmer. De flesta av sakerna har samlat damm där i många år, till exempel Bindefelds bok ”Gör om mig”. Den har funnits där enda sedan jag började jobba där för många år sedan. Men det finns även nyare saker som de orangea pärmarna med information om kollektivavtalet. Det finns även några fotoalbum med bilder på folk som jobbat där långt innan jag kom dit.

Ibland funderar jag på att varje dag eller varannan ta en av dessa saker med mig hem. Detta för att se hur länge, eller till och med om, någon kommer att märka det; För gamla saker märker man inte om de försvinner eller inte. På något vis är de redan inte där.

2009-03-18

Om allt vore annorlunda vore det precis så här
musiken får mig inte att dansa
inte ens stampa takten
låter mig inte vara ett höstlöv
och om allt vore annorlunda vore det precis så här
stegräknaren visar noll
klockans visare har fastnat
somnat någonstans vid horisonten
och om allt vore annorlunda vore det precis så här
att avstånd är inget man tar sig förbi
avstånd är något man helt enkelt tar
avstånd besegrar och förgör en
och om allt vore annorlunda vore det precis så här
jag är sida upp och sida ner hon läser
ord efter ord bildar meningar
men det står inget mellan raderna
och om allt vore annorlunda vore det precis så här
jag kramar avgrunden
håller den nära inom mig
känner hur den sväller inombords
för och om allt vore annorlunda vore det precis så här
krampar i strupen och jag spyr
kroppen känns obeskrivligt tom
rågas sen av ingenting
och om allt vore annorlunda vore det precis så här
tid passerar
dess proportioner är vida
men dess betydelse också vida överskriden
och om allt vore annorlunda vore det precis här

2009-03-22

Det bor en vind i min flaska
Det bor en vind i min flaska,
hon sjunger tyst i skymningen.
Hon är det enda sällskap jag vill ha ikväll.

Jag behöver lugnet
för att få rätsida på mitt skepp.
Jag har inget emot stiltjen.
Inget emot dimman som kommer svepande.
Och jag lovar att stjärnan fällde en tår för mig;
För mig allena.

Vinden och natten kanske gör mig sentimental,
men minnena tar över mig.
Jag tror inte att nu som då,
att någon annan kan förstå
så ge mig natten solitär
att reda ut knuten som jag bär.
När dagen gryr kan du vara mitt svärd
men i denna natt är en penna mer värd.

2009-04-02