Först sätter jag på en bra låt (tex Sun Kil moon - Heron blue) sen klistrar jag in en mening jag skrivit förut. Något från arkivet av falska starter där allt läggs på hög för antingen en senare användning eller destruktion.
Den här gången är meningen:
Så många dagar så få nätter
Sedan skriver jag det första jag kommer på och fortsätter. Drar inspiration ur det jag har sett, hört, tänkt, upplevt och minns.
Jag har sett
så många dagar men ack så få nätter
och augusti strider mot sitt slut
molnen flyter fram i solnedgångsljus
segelbåtar
rep och knopar
regn
jag går till ICA och köper ravioli
försöker betala med ensamma leenden
”Be kund kontakta kortutgivaren”
rosor och rovdjur
tunga minnen i din själ
har sina skäl till sin vikt
akustiska toner i moll
svänger ditt inre
som en pendel
skrattar inte längre åt komedier
hjälp är på väg
fröet är sått
reklamfilm på bio
och jag betalar mina räkningar
björnen sover i sitt bo
tro, hopp och kärlek är ankaret
rosor och pistoler
grus i maskineriet
gud i maskineriet
tårar i dina ögon likt paljetterGlittrande i ljuset
juveler betar på fälten
låt oss dricka vatten
släcka törsten vår
domedagssekterna skickar mig brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
och religionen går igen
hästarna sliter isär
himlen
den öppnar sig
kungen av svårmodet har fått nog
abdikerar sitt hjärta med en kniv
gråt inga tårar för mig
så ler jag inga leenden för dig
de två sista schackpjäserna
och fotografier från passerad tid
passerar förbi i bil
hologram
treudd i min sida
iphone fotografier
på en grusväg bort från hem
rakt igenom mörkgrön skog
pangea var ett ensamt barn
hon tänkte på Mållgan
regn och cirklar i vattnet
toner
från strandens kant syns horisonten
från horisonten ses evigheten
från strandens kant ses evigheten
du med ett annat namn
du i annan färg
spöken håller hand
hjälper
ljuger för dig ibland
men sanningen är en sann vän
och du kan alltid se lögnen växa
polisära metoder för att höra vad du vill höra
polisära metoder för att höra vad vi vill
regn och kaos en oas från tvvärlden
falska leenden
elden sprakar och fladdrar
fågel Fenix vinge
och Paris har aldrig varit längre bort
soft ljus på vit strukturtapet
ad astra
höjden närmar sig
ett andetag bort
hälsa
slit och släng
fullverkerier
kaniner och morötter
åsnor och piskor
pälsdjurallergi
tyll svept
trottoarer
trötta fötter nöter
mina ensamma ögon söker vänskap
i dina
plastpåseblues
friheten i ett barns ögon
friheten i ett barns blick
kramar mig varmt
drömmer om en dåtid då allt var enkelt
cyklar i ett grustag
någon lämnat där
en stålskelettskyrkogård
äppelträden väger tungt
når närmare himlen än mig
kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
trevande händer över regnvåt asfalt
sjung du döende måne
sjung i växande bris
presenter utan papper
överraskningar från läppar
från ur vatten stigande bröst
gjutjärn och pennan är starkare än svärdet
ännu har du inte tappat skärpan
pilotlågan du bär
inom
gång på gång samma sång
genom min hörselgång
jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag
ved, flisor och öppen eld
tv antenns signal
tillbed skärmens ljus
dricka coca-cola helig graal
estrella oblatchips
lama armar lama fötter
fira förlust
och vinden tar i
ogräs kan växa vartsomhelst
poltergiestvänner
vaknar ensam av en tyngdfylld säng
blåmärken tynar bort
jag går vägen som jag känner väl
hånglar med vem som helst som inte är du
puffmoln pockar på min uppmärksamhet
väcker min misstänksamhet
att världen inte är så vacker som den vill framstå
det är i ondskan dna
ingen lånar en kopp socker
utan baktankar.
spindeln väver månen närmare
Efter någon timme eller så börjar jag bearbeta texten. Läser igenom vad som kommit ut på pappret (dokumentet, datoråldern). Lägger till och drar bort. Flyttar runt. Lägger till och drar bort igen tills jag börjar se en (om än tunn) röd tråd.
Jag har sett så många dagar
men så få nätter
och augusti strider mot sitt slut
molnen flyter fram i solnedgångsljus
segelbåtarna i hamnens stilla vatten
bor bland rep och knopar
vinden tar i
regn och cirklar i vattnet
gång på gång samma sång
genom min ömma hörselgång
jag kan inte bära havet
hundra imaginära hundar
sliter mig i stycken
fånga droppar av mitt blod
och bär dem som smycken
minns mig så lever jag
trötta fötter nöter
tyll svepta trottoarer
jag går till ICA och köper ravioli
försöker betala med leenden
”Be kund kontakta kortutgivare”
och jag betalar mina räkningar
iphone fotografier
på en grusväg bort från hem
rakt igenom mörkgrön skog
hittas cyklar i ett grustag
en stålskelettskyrkogård
tunga minnen i din själ
har sina skäl till all sin vikt
akustiska toner i moll
svänger mitt inre som en pendel
från ljus till mörker
fröet är sått
juveler betar på fälten
hästarna sliter isär
himlen
den öppnar sig
rosor och rovdjur
skrattar inte längre åt komedier
hjälp är på väg
reklamfilm på bio
tro, hopp och kärlek är ankaret
rosor och pistoler
grus i maskineriet
gud i maskineriet
tårar i dina ögon likt paljetter
glittrande i ljuset
domedagssekterna skickar mig brev
för att fråga hur jag mår
och jag vet inte vad jag ska svara
och religionen går igen
kungen av svårmodet har fått nog
abdikerar sitt hjärta med en kniv
säger gråt inga tårar för mig
så ler jag inga leenden för dig
vi är de två sista schackpjäserna på brädet
och fotografier från passerad tid
passerar förbi i bil
hologram väger lätt
treudd i min sida
falska leenden
pangea var ett ensamt barn
regn och cirklar i vattnet
från kajens kant syns horisonten
från kajens kant ses evigheten
du med ett annat namn
i en annan färg
spöken håller hand
hjälper
ljuger för dig ibland
men sanningen är en sann vän
och du kan alltid se lögnen växa
regn och kaos en oas från tvvärlden
flisor, ved och öppen eld
sprakar och fladdrar
fågel Fenix vinge
och Paris har aldrig varit längre bort
höjden närmar sig
ett andetag bort
mina ensamma ögon söker vänskap
i dina
friheten i ett barns ögon
friheten i ett barns blick
kramar mig varmt
drömmer om en dåtid då allt var enkelt
kugghjulen klickar i
drar runt periferin
förflyttar fokuset
äppelträden väger tungt
når närmare himlen än mig
trevande händer över regnvåt asfalt
sjung i växande bris
spindeln väver månen närmare
presenter utan papper
överraskningar från läppar
från ur vattens stigande bröst
pennan är starkare än svärdet
ännu har du inte tappat skärpan
pilotlågan du bär
inom
soft ljus på vit strukturtapet
tv-antenns signal från Gud
tillbed skärmens ljus
dricka coca-cola ur helig graal
till Estrella oblat
ad astra
jag går vägen som jag känner väl
ogräs kan växa vartsomhelst
poltergiestvänner
vaknar ensam av en tyngdfylld säng
blåmärken tynar bort
men minnet växer sig starkare
och blått
hånglar med vem som helst som inte är du
puffmoln pockar på min uppmärksamhet
väcker min misstänksamhet
att världen inte är så vacker som den vill framstå
det är i ondskan dna
och jag vet:
ingen lånar en kopp socker utan baktankar.
Något säger mig att om ögonen börjar gå i kors blir slutresultatet inte blir bra. Så här låter jag textembryot vila för att se på det/den (?) med fräscha ögon efter en natts sömn.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar