Tvättmaskin och torkskåp. Disk. Inlägg i bloggen. Lek med Tove. CD-spelare. Tur till Ikea. Omplantering av krukväxter. Kikärtor på spisen. Slösurfat och letat efter något som kan uppta tid. Det vill säga: Allt annat än det jag borde ta i tu med. Jag borde fortsätta med gallringen, men något hindrar mig. Inte någon, vilket hade varit roligare för det skulle betyda att jag har ett liv, utan något. Något som inte syns. För inte syns väl lathet? Fast det är egentligen inte (bara) lathet? Är det inte snarare rädsla? Rädslan för vad andra ska tycka och tänka? Rädslan för att våga vara sårbar. Visa sig utan masken på. Men jag är inte rädd! Eller?
Nej, nu fan sätter jag igång. Ska bara...hitta en ny skiva till stereon och läsa några 1000 andra andras dikter som alla är bättre än mina.
Nej, jag är inte rädd för att låta några främlingar läsa och kommentera. De är ju främlingar alltså folk jag inte känner och därigenom folk jag inte behöver bry mig om på samma sätt. Det är värre med vad vänner tycker och tänker. Hur kommer det sig? De borde ju förstå en på ett annat sätt än vad främlingar gör. Men ändå… Tillbaka till gallringen nu, struntar i de bakomliggande faktorerna. Att psykoanalysera mig själv gör mig bara deprimerad.
Det här är planen för hur jag ska gå tillväga: M.R har läst och kommenterat och sen har vi diskuterat. A.K har läst för längre sen. Hon ska nog få läsa igen. Sen ska jag klumpa ihop alla texterna och lägga som bok på Poeter.se och de som efter en vecka fått fler läsningar och kommentarer än de övriga borde således vara bättre. Då får jag fyra källor att gå på: M.R, A.K, ansiktslösa Internetläsare och mig själv. Då bara måste det gå lätt att gallra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar