Funderingar

Förbryllad
Säg om du vet
behöver jag dig
eller vill jag ha dig

berätta om du vet
behöver jag dig
eller vill jag bara ha dig
när jag behöver någon
tätt inpå
för att lätta ensamheten
och säg mig
är det så fel
och säg mig
vore det så fel

säg om du vet
behöver jag dig
för att bedöva mig
och säg vore det så fel

En reva i mörkret (nytt försök)

Fortfarande inte.

*
I pausen får tankarna chansen att ta över kroppen
med taggtråd virad runt en påle
är du vinden långt borta

drar den döda vita kaninen ur hatten
men inväntar inte applåderna
utan sveper istället mörkret tätt runt
men det måste finnas en reva
för det fryser fast tårar på kinden
de värmer inte längre
och hur mycket jag än älskar är det aldrig nog
för att tända eld på ditt bleka landskap

Nyårslöften

att
sluta vara så förbannat feg
och att
göra saker jag vanligtvis inte gör

mer info i januari.

En reva i mörkret

Jag är inte klar. För vag. Vem av oss är monstret? Vem är trollkarlen?

*
I pausen får tankarna chansen
att ta över kroppen med silvertaggtråd
virad runt en påle
och du är vinden långt borta

drar sedan den vita kaninen ur hatten
men inväntar inte applåderna
utan sveper istället mörkret tätt
men det måste finnas en reva
för det fryser fast tårar på min kind
de värmer inte längre som förut
och hur mycket jag än älskar är det aldrig nog
för att tända elden i ditt bleka landskap

Hur ska du ha det?

*
Du har ett steg kvar
tar du det
eller står du kvar
& ser efter den som redan fallit

Synligt

Bakom glasdörr
Du stängde dörren
men senare i en dröm
uppfyllde du varje önskan

du viskade:
är det bra så här
med fuktig andedräkt
som smeker
min hals

och jag lovar
att jag verkligen
har slängt in handduken
men du
existerar
bakom en glasdörr

Vintern 09

Hårdare, kallare
Snön, den faller
mjukt genom natten
men du träffar hårt
så hårt &
ingen träffar hårdare

snön, den är kall
mot huden
men du är kallare
så du bränner &
inget är kallare

& du ser det inte

Mina samlade verk

Då jag inte längre är stödmedlem (en sån som betalar för sig och får njuta av förmåner) utan bara medlem (en som inte betalar och inte har några direkta förmåner) på Poeter.se får jag bara ha 50 texter på sidan. Problemet är att jag har många, många fler och för att kunna lägga upp något nytt där måste ta bort många, många. Jag har dragit ut på det. Har inte velat ta bort någon text. Det är inte så att om jag tar bort dem från sidan så finns dem inte längre. Jag har dem i datorn förstås. Men en av poängerna med att lägga upp dem var givetvis att andra skulle läsa.

Frågan är vilka ska jag ta bort? Dem som jag tycker mindre bra om eller ska jag gå på att ta bort dem som är minst lästa och kommenterade av andra?

Funderar också på om jag ska ta och återposta dem här. Alltså ta bort dem på Poeter.se och lägga ut på bloggen. Återkommer i frågan när jag vet.

Fångat på film

Strax utanför
Som dem andra
ler du på fotografiet
men du
tittar på något strax utanför bild.

Feg

Ska inte sluta vara feg, ska bara sluta vara så förbannat feg.

Logik

Desto fler steg ifrån dig jag tar desto närmare vill jag vara.

Såg Stranger than fiction på tv. Will Ferrell är bättre nedtonad än som flåsig hurtbulle. Något han så ofta spelar. Hur som helst, i filmen snackar dem om hans liv är en komedi eller tragedi. Nedanstående handlar lite om det.

Kaprifol
Jag tar drama över komedi
om du skrattar åt istället för med

och jag tar moll i min melodi
istället för dur i väntan på besked

beställer natt från livets meny
om du lovar glitter och kaprifol

och jag tar regn under paraply
om du jämt lovar skinande sol


I ain't no Kaprifool.

Lurigt

Och jag får fler läsningar på Poeter.se nu när jag inte skriver där än när jag gjorde det. Lurigt.

Typ...bara lycklig när det regnar

Hade helt andra planer för kvällen men de stoppades på grund av sjukdom, så istället sitter jag här och fluktar på/i datorn. Hittar en gammal playlist med lugna, sorgsna och alldeles underbara låtar. Och det är då jag går ner mig i drömmar och fantasier. Det är då det regnar. Hej regn.

Tillräcklig
Vill sitta bredvid dig
skulle inte behöva prata
vi skulle kunna vara tysta
att bara dela tystnaden
skulle räcka ikväll

Hundar och katter

Hade det inte varit mörkt ute hade jag gått och fotograferat lite flygplan.

Blodet droppar :)
Okej, mitt sinnestillstånd är en kniv
så, okej, kan en dag bli dödare?
ja, det var jag som var förövaren
det var jag som dödade den
men
hur skulle jag veta att den var en blödare?
att den skulle fläckar ner mitt liv?

Hur bryter jag mig ut?

Kort
Ser dig le i ett fotografi
och känner mig ensam
vi har båda röda ögon
men av olika anledning

Jag tror jag är kär

Jag tror jag är kär: Ingenting - dina händer är fulla av blommor.

Välkammade demoner

Om att vilja fastän man vet att det inte går, eller slutar väl...

Gör stora berg små
Jag vore inte bra för dig
och du vore inte bra för mig,
inte med mina spattiga nerver.
Det är så mycket som de kräver
men luta dig mot mig ändå
för sånt gör stora berg små.

Vi ihop är ingen bra idé,
det kan vi båda enkelt se.
Min livssyn är något som kväver.
Det är något med mina nerver
men luta dig mot mig nu
ska laga vad dem slagit itu.

Vi två kan aldrig sluta gott,
har alltid varit underförstått.
Mina välkammade demoner
gör att jag ser allt i dova toner;
har färgat av mig på ditt liv
men det var aldrig mitt motiv.

Du vore inte bra för mig
och jag vore inte bra för dig,
ens med kammade demoner
och livet sett i mörka toner
men om vi blundar ser vi dem ej
så du låter mig luta på dig.

Vibrerar

I natt: Busta Rhymes, Missy Elliot & Daft Punk.

Ge mig mer (ordflod)
I natt
en ordflod
och bas mitt i mitt kranium

ordflod
och vibrationer genom bröstkorgen
känns som om
dem skulle skaka loss hjärtat
slita det från sitt fäste

ge mig
mer
ge mig
en ordflod
och bas djup som hennes blick

en ordflod
häckar i min hörselgång
med en bas som pulvriserar betong

ge mig
mer
ge mig
en ordflod
och bas djup som hennes blick

"Jag känner ett behov av att gå fram och göra bort mig"

Friskt vågat, hälften vunnet...

Faktum
Tar du första steget
finns det en chans
att du gör bort dig

men tar du inte första steget
är det inte längre en risk;
utan ett faktum

gör bort dig
för kärlekens skull

Amnesti tack.

Ämnet: Saknaden efter någon jag aldrig haft.
Indikerar ägande form och jag vet att man inte äger någon utan att man "lånar", men i brist på bättre formulering blev det: Saknaden efter någon jag aldrig haft.

Men jag viskar ännu hennes namn
Jag skriver inte längre
om den diffusa tomheten
och inte heller om trasigheten
som vrider sig inuti

skriver inte längre
om livet
eller om den krypande döden
hon som närmar sig

jag skriver inte längre
om den stora kärleken
eller saknaden efter den

skriver inte till henne
då hon inte längre vill veta
men jag viskar ännu hennes namn

Är du kvar?

Att drömma är härligt, även om det är helt fiktiva drömmar.

I en dröm så levande
Du kom till mig
i en dröm så levande
att jag trodde du var i rummet
för en sekund
var du i sängen bredvid mig

så detaljrik
enda ner till födelsemärket på din rygg
och din doft

försökte röra vid dig
men vaknade
och jag ville tillbaka till sömnen
tillbaka till drömmen
är du kvar?

Face/off

Facebook av eller på? Tja, inte fan verkar det knäcka precis.

Tala om för mig: vad ska man göra med alla vännerna på facebook? Mer än samla på dem som pokemon kort?

Glömma för stunden

För att tänka på annat sitter jag och läser gamla ofärdiga texter.

Två Strofer från Allt jag gör är fallandes.

Jag såg en stjärna falla men önskan slog ej in
för drömflickan, hon blev aldrig någonsin min
och jag kommer ihåg varenda fallen tår
olycklig sommar, höst, vinter och vår

-/-

Minns inte om jag var ett lyckligt barn
men är inte evig lycka varje mänskas plan?
därav alla sagor där prinsen får sin prinsessa
någonsin hört en saga som slutar i skilsmässa?

Och det här nedan är något som aldrig blir färdigt. Lika bra egentligen för jag vet inte vad det är för något förutom att det handlar om mod.

Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut
Det är bara i förhållande till mina kulor min k*k ser liten ut.
Eller jag önskar att det vore så för
jag önskar jag kunde vara sådär modig man ska vara.
Stå upp för det jag tror.
Säga ifrån när jag tycker något är fel
Ta första steget i kärlek
men sån är inte jag
alltid
bara ibland.
Varför?

Höghusgrav
Här i stan gräver vi inga gravar,
vi bygger höghus istället;
Där stoppar vi våra kroppar
i väntan på döden och direktreklam.

Så lägg dig vid min sida
i min två rum och kista.
Ditt finger i hålet i mitt bröst
när bleka läppar viskar klichéer i mig.

Höghusgrav är en början på både en dikt och en låt. Problemet är att jag än så länge inte kommit längre med den.

Och nu: en kliché.

Kliché/kärleksförklaring
Jag har allt jag behöver förutom dig
för utan dig har jag ingenting

Sälj mig ansiktsboken

Folk har då och då frågat mig om jag har Facebook , eller sagt till mig att skaffa det. Har varit emot det. Har inte känts riktigt som om jag är en Facebookperson, men idag tänkte jag kolla varför alla snackar om Facebook.

Vet inte vad jag tycker än, antar att det tar ett tag att orientera mig, men nu finns jag där i alla fall. Så ge mig tips om hur man gör på sidan, eller lägg till mig som vän osv...

Lapptäcke

Jag behöver skriva av mig. Vrida ur mig. Så det handlar mer om känslor än snygga formuleringar och eftertanke.

Hur kan en bra kväll gör mig deprimerad? Och varför vet jag alltid efteråt vad jag skulle ha sagt och gjort?

Gå sönder dag
Jag vet att söndag är en gå-sönder-dag
trillar i bitar, slita-mig-i-bitar-dag
en hatar-mitt-fega-jag-dag
men jag ska laga mig själv nån dag,
hoppas det är redan på måndag
har du lim?

Ska jag ta chansen och göra bort mig?

Te och frimärken
Vill du med hem och dricka te?
en kopp, två eller tre
har frimärken, kanske vill se?
okej, inte det?
alltså menade inte så,
okej, kanske gjorde då
men inte bara
lilla, söta rara
du underbara
vet bara inte hur man gör
hur man förför

Nej, men seriöst:

Ta mig till horisonten
Jag är trött på den stora ensamheten, den som omsluter mig, den som omsluter allt, den som kväver mig. Försöker tänka positivt och inte söka lycka i andra människors liv.

När jag var yngre jagade jag kärleken. Alla runt omkring hade funnit den och gick två och två. Jag blev äldre och gled in i kärleksapati och somnade in och slutade leta. Veckor, månader till och med år gick. Nu har någon väckt mig. Jag har hittat någon jag gillar och det skrämmer mig för jag är rädd att förstöra det som nu finns mellan oss. Vid horisonten hägrar dock någonting större, vackrare och än mer bländande. Det lockar på mig och jag förbannar min feghet.

Vidare:

Tillfälle/Frånfälle
Du kan vänta på rätt tillfälle
ända till ditt eget frånfälle
för chansen är att det inte dyker upp
det är bättre att skapa en möjlighet själv
men hur går man tillväga?

Och:

Tvångstanke
Du är en tvångstanke, jag bara måste tänka på dig.

Vuxna människor i rulltrappa
Ser jag dig idag ska jag berätta allt.

Like a rose

Höst & Vinter

Ibland haiku.

Föda
Döda faller löven
multnar till jord;
föda för poesin

Och/eller:

Vinterblomster
Vinter spirar kall
prunkande över himlen
blommar marken vit

Signalsubstanser

Signalmottagning
Tomma rum fyllda med minnen
fjäderlätta moln över ändå önskande efter grå
från fönstret dödar barn med fingret som pistol
vet din mamma var du är?
sockret
ruttnar
din hjärna
hjärtar
en annan
gråter betong
inget på radion ännu
tillsammans med spindlarna i deras väv
passerar sovrummet genom hallen på väg till köket
kylskåpet luktar instängt och Elvis är död
begravd under himlen över
rusar
blodet
ditt hjärta
klyver
spegelbilden
krossar den
fortfarande inget på radion
när kommer hon?
tillbaka vid fönstret men barnen är borta
studerar istället noga mönstret i tapeten
dessa väggar talar om dagar förbi
man måste veta sin historia
får inte glömma
men minnas nej
och äntligen radion
äntligen

Vinn en date

En mörk kväll förra veckan satt jag och lyssnade på Death cab for cuties skiva Plans. Några ord i texten till någon av låtarna (minns ej vilken) fick mig att få följande malande i huvudet: ”Med en hand på handtaget, ska du gå?” Jag skrev ner orden på ett papper och snart följde andra i rask takt. Jag minns att jag där i natten var nöjd med resultatet, visst den skulle behöva lite finslipning dagen efter men ändå; jag var nöjd. Nu när jag läser den är jag inte lika nöjd. Nödrim instoppade här och där. Olika långa meningar osv. Det finns vissa formuleringar i den som är bra men till stor del suger den.

Så det jag vill är att ni: a) antingen ger mig förslag på hur den ska ändras till det bättre eller b) ger texten en riktig jävla sågning. Den med bäst förslag till förändring eller grövsta sågningen vinner en date. Eller annat valfritt pris.

November, jag vill dig bara väl
En centimeter hit och dit en centimeter
båda sidor drar i dig likt magneter
med en hand på handtaget, ska du gå?
vad är det jag aldrig kan förstå?
och kanske finner du ny lycka där
kanske mer än vi någonsin haft här
så hur ska du göra nu November?
ska du lämna dessa utsträckta hände?

Säg, minns du hur underbart det var?
slumrande under vardagen finns det kvar
vänta lite, radion spelar vår sång
visst minns du väl hur vi natten lång
dansade och skrattade och sjöng?
och varje ord ur deras munnar är lögn
men är du redo att ge upp ska jag låta dig gå
bara för att jag älskar dig, det måste du förstå

November, jag vill dig bara väl
men frånvaro av din kärlek är min akilleshäl
säg mig, November, finns inget kvar?
har du verkligen tappat allt oss du bar?
bär jag nu allt som fanns mellan oss?
i mitt inre ett hjärtformat kors
dina tvivel får min själ att knaka
ta ett andetag och ett steg tillbaka

November, vet du vad du ska göra?
ska du verkligen låta lögnarna förstöra?
allt vi byggt upp under åren
vore borta, kvar endast såren
antar att det är det jag inte kan förstå
men om du är redo att gå, så gå

Kanske undrar varför jag lägger upp den om jag inte är nöjd? Svaret är: för att bli av med den. Få ut den ur systemet.

Honung & dur

Ge mig honung
I drömmen spelar du piano
kan du inte lära mig hur
för här finns ingen cirkulation

så ge mig honung
dur och tindrande ögon

ge mig ett brinnande skepp

något för att läka hålet
behöver intensiv förståelse
och distraktion

ge mig tålamod
och glädjen i din blick
dur och lite till av din tid

kom
ge mig honung

Föresten, vad är kärlek som inte riktigt är kärlek? Vänskap? Eller bara en annan typ av kärlek? Det är sån kärlek det handlar om här.

Att kommentera eller att inte kommentera

Idag läste jag en text på en blogg och golvades nästan av hur bra den var. Funderade några minuter på vad jag skulle säga i min kommentar, menar, min kommentar måste ju minst vara lika bra som texten. Kan inte bara gå ner på knä och säga att författaren är så pass mycket bättre än mig (jag?). Och ett ”fan vad bra” säger så lite. Inte speciellt insiktsfullt.

Så vad gjorde jag? Jo, jag läste texten en gång till och andra gången tyckte jag inte den var bra längre. Kommer inte att kommentera. Lärdomen är: rycks gärna med men håll ändå huvudet kallt. Gör inget förhastat.

Vad är problemet egentligen?

I man vill ju inte vara anonym skrev jag att jag inte tänkte ändra på vilka som kunde kommentera. Ville man vara anonym så fick man vara det, men jag har tröttnat på det; Jag håller på att ändra mig. Vill du kommentera så får du allt skriva dit ditt namn. Inget namn inget svar ungefär. Så tillvida du inte har skrivit en riktigt bra kommentar.

Varför kommentera anonymt? Du har något att säga men väljer att gömma dig bakom anonymt. Varför? Törs du inte skriva ditt namn så andra kan se det skicka mig ett mail eller msn. Vad är problemet egentligen?

Möjligheten ska finnas

Ibland, efter en (lång) tid, kan jag komma på att tänka på saker som andra (och jag) har sagt (och gjort). Nedanstående text har ett sådant ursprung. Den utlösande faktorn var orden: ”möjligheten ska finnas”.

Vet inte varför jag är sådan, att jag efteråt kommer på vad jag skulle ha sagt, vill säga, ha gjort, vill göra men antar att jag behöver tid för att utvärdera. Problem1 (för det finns fler än ett) är att jag skulle framstå som en idiot om jag efter en vecka kom fram och sa något om det. Oftast är situationen överspelad sedan länge och alla gått vidare men kvar står jag med mina smarta formuleringar.

Vet inte om någon annan än mig själv fattar vad jag pratar om men hur som helst… möjligheten ska finnas och hoppas att du, huvudpersonen, är lycklig i ditt liv.

Louise, möjligheten ska finnas
det är inte så att jag vill ha alla din händer över min kropp
dina läppar under min navel
mot min hud
din heta andedräkt mot min hals
men jag vill att möjligheten ska finnas

är inte så att jag vill att mina händer ska vara över din kropp
med fingrarna vandra dina konturer
smaka din väta med min tunga
dig upphetsad kvida i mitt öra
med mina blå möta dina bruna
men jag vill att möjligheten ska finnas

Att hellre välja döden

Här kunde jag ha skrivit något pretentiöst men jag låter dikten tala för sig själv istället.

Nya köksluckor
Flickan med hela livet framför sig
önskar att hon hade det bakom sig
att få ligga i den kalla jorden
ett tyst omslutande mörker där inget tränger in
varken hans hungrigt stirrande ögon eller krokiga kuk

hon tänker på döden
och bästa sättet att uppnå den
medan han på nedervåningen diskuterar färgen på de nya köksluckorna med frugan

No Nomad man

Emotionell instabilitet (igen)
Har bekymmer med mina känslor
vi kommer inte riktigt överens
för ikväll älskar jag dig inte
som jag gjorde igår
och det är ingen grund att bygga på
men jag vill slå ner pålarna i urberget
vill inte bara sätta upp ett tält
för jag är ingen kärleksnomad
jag rotar mig som ett träd

hoppas jag

Egendomligt

Verkar ha fått dille på att varje rad ska rimma på samma ord. Det värsta är att det limiterar(?) mig. Blir inte så bra som jag vill.

Ägodel
Det spelar ingen roll när du säger att jag gör dig hel
jag ser vad du tänker men jag är inte din ägodel
du bränner alla broar genom ditt falskspel
för kärlek på endast dina villkor är fel

Biko

En trist jävla kväll
Det var en trist kväll. En sån där kväll då ingenting händer. Folket på stället var uppdelat i sina små grupper. De där med sina och dem där med sina och ingen pratade med någon från något annat bord. Alla höll sig för sig själva. Dansgolvet var i princip öde. En handfull tjejer dansade i en ring, men ingen av dem verkade särskilt engagerad. DJ:n stod i sitt bås och såg uttråkad ut. Inte ens rökmaskinen verkade bry sig eftersom den liksom bara pyste ut en tunn stråle rök som strax försvann och sen ingenting mer.

Jag satt med tre kompisar, Fred, Mårten och Kim, långt in i lokalen och vi hade gjort slut på samtalsämnena för längesen. Det enda som fanns kvar vara att dricka, men även det började kännas segt; men skam den som ger sig. Jag svepte det sista ur glaset, tecknade till polarna att jag skulle köpa mer, var det någon annan som ville ha? Samtliga tre skakade på huvudet med tomma stirrande blickar. Lättviktare tänkte jag för mig själv. Vilken jävla trist kväll.

När jag närmande mig baren fick jag syn på två skinheads. De stod med sina blanka rakade skallar, rutiga skjortor, tighta jeans och kängor och hängde på bardisken. Jag tänkte att nu ska det väl äntligen något hända. Jag ställde mig bredvid dem. De var bägge minst huvudet längre och hade säkert 10-15 kg mer muskler. Jag sneglade lite på dem medan de drack öl direkt ur flaskan. De såg inte direkt elaka ut, mer nollställda och då menar jag inte dumma, utan, ja just nollställa. Lite som om de gick på tomgång. Som om de också väntade på att något skulle hända. Jag vände mig mot dem och knackade den närmaste av dem på axeln. Bägge vände sig om. Satt de ihop vid midjan eller? När jag tittade upp i deras ansikten slogs jag av hur lika de såg ut. Tjenare Bill och Bull. Visste inte om det var deras rakade huvuden och uniformsliknande kläder som gjorde likheten slående men jag fick för mig att de var bröder. De hade bägge samma typ av näsa och lätt utstående öron. Kanske mest för att de inte hade något hår som camouflerade dem. Hur som helst så var de väldigt lika varandra. Om de var bröder eller inte spelade mindre roll. Vad brydde jag mig om det egentligen?
– Hitler var en jävla fitta, sa jag högt och tydligt för att överösta den dunkande musiken. I alla fall har han en skalle som en kvinna.
Jag hade hoppats på en explosiv reaktion från deras sida. Äntligen skulle något hända. Mina fötter brett isär och jag var beredd på att de skulle svinga slag mot mig. Istället:
– Ja, du har rätt. Hitler var en fitta. En jävla idiot, svarade den som stod närmast mig.
– Jubelidiot, sa den andre och tog en klunk ur sin flaska. Han vände tillbaka till baren.
Jag måste ha sett förvånad ut för skinheadet som hade svarat först tittade på mig och suckade.
– Inte det svaret du hade förväntat dig va?
– Nej, fick jag fram.
– Förstod det. Jag heter Tom och det här är min brorsa Peter.
Peter sträckte fram sin hand och jag skakade den lamt. Hans grepp var desto fastare.
– Och du heter?
– Biko.
– Hej, Biko, sa Tom och fortsatte, många, för att inte säga de flesta, tror att jag och brorsan är nazister bara för att vi har rakade huvuden och kängor på våra fötter men det finns olika sorters skinheads. Boneheads är de som är rasister och eller nazister. Du vet drägg som drar runt och misshandlar invandrare och skriker sieg heil. Allmänt jobbiga typer. Sådana är inte brorsan och jag. Vi är skinheads för musiken och klädstilens skull och givetvis också gemenskapen. Vi har inget emot utlänningar. Faktum är att vår farmor kommer från Indien. Det syns inte på oss eller hur?
Jag skakade på huvudet.
– Dagens sanning, sa Peter och tog en ny klunk öl.
– Tro mig när jag säger att vi tycker lika illa om nazister som du verkar göra. Vet inte riktigt vad du ville ha ut av det hela när du kom fram och snackade om Hitler men antagligen bråk. Du ville kanske visa ditt ställningstagande. Vi stödjer dig och dina ord men vi vill inte ha något bråk. Hade det varit två boneheads istället för jag och brorsan tror jag inte att allt hade slutat väl för din del.
– En tripp till sjukan kanske, sa Peter.
– Förlåt, fick jag förvirrat och skamset fram.
– Inget att be om ursäkt för, sa Tom.
– Jo, lite, sa Peter.
– Ja, kanske, svarade Tom, men mest då för att du antog att vi var något vi inte var.
– Låt mig bjuda på något som ursäkt, sa jag.
– Okej, vi tar var sin öl, svarade Peter och drack upp slasken i sin flaska som han sedan ställde på bardisken.

Jag beställde tre öl och vi gick tillbaka till mina kompisar. De såg lite oroliga ut när jag kom i sällskap med två kraftiga killar med rakade skallar men Tom och Peter sträckte vänligt fram handen till var och en av dem. De satte sig och resten av kvällen förflöt snabbt. Vi fick plötsligt nya samtals ämnen. Vi snackade, drack och skrattade kvällen igenom. Tom och Peter passade in i vårat lilla gäng som handen i handsken som man brukar säga. Vi har till och med börjat spela badminton ihop. Varken Tom eller Peter hade spelat speciellt mycket innan så jag och Kim vinner fortfarande de flesta matcherna men det blir allt jämnare.

Ibland är saker och ting inte som vi tror. Se här till exempel.

Död linje

Satt egentligen och skrev på en annan dikt men jag fick ett rim i huvudet: ”Min kärlek är naiv, alltid samma motiv”. Detta fick mig att lämna texten jag höll på med och började skriva en ny men jag fastnade efter några rader. Försökte komma vidare men det gick inte. Bestämde mig därför för att bara skriva på den till klockan nio. 21.00 skulle vara deadline och då skulle jag lägga upp den här på bloggen, halv färdig eller inte. Och ja, den känns inte färdig men men… Det är svårt att rimma på motiv så det passar in.

Alltid samma motiv
Min kärlek är naiv
alltid samma motiv
ditt namn i kursiv
ristat med kniv
i barken på en pil

Min kärlek är primitiv
slingrar som en reptil
febrilt inuti

Kanske återkommer jag till den vid ett annat tillfälle och rimmar vidare.

Nej, jag har inte tappat tron på kärleken. Det är bara det att jag inte längre vet vad kärlek är.

Det var så länge sen nu. Tänk om jag förlorat förmågan för alltid?

Tycka om (ingenting än)
Försöker tycka om
men vet inte om
jag kan tycka om
har försökt så länge
och så mycke
borde fattat tycke
borde fattat eld
känns som
om
tycka om
vore lagom
att börja med
i väntan på kärleken
men
ingenting än

Varför refuseringsbrev?

Då.

Jag vet varför min diktsamling blev refuserad. Det är enkelt. Givetvis var det för att den var (för) dålig Det har jag inga problem med att erkänna. Frågan är varför den var dålig. När jag nu läser det jag skickade in då så slår det mig att det var för många olika stilar och dikter. Lika eklektisk som jag själv är. Långa texter blandade med korta blandade med naturromantik blandade med naiva kärleksdikter blandade med svårmod och död blandade med samhällskritik. Helt enkelt en jävla blandning. Om/när eller när/om jag skickar in något till ett förlag ska dikterna vara mer i symbios med varandra. Många av dikterna som var med när jag fick mitt efterlängtade refuseringsbrev tycker jag fortfarande är bra men de höll inte som helhet. Så slutsatsen är att dikterna ska harmonisera med varandra.

Tror också att antalet dikter ska vara mindre än 55 vilket var antalet som jag skickade in sist. Sist föresten, låter som om jag skickar in ofta vilket inte är fallet. Nej. En gång till två förlag. Ett refuseringsbrev. Där är facitet.

Till sist har jag en teori om det här med att bli publicerad. Du kan skriva världens bästa diktsamling men ändå inte få den utgiven om den som sitter på förlaget och läser inte tycker den är bra. Eller så kan du skriva världens sämsta diktsamling och få den utgiven för personen på förlaget tycker det är bra. Men givetvis är det bäst att skriva så bra som möjligt. Känns ändå som det är vägen att gå om man nu har som mål att bli publicerad vill säga. Vill man inte det och skriver för sig själv är det viktigare att skriva sant.

Enastående

En tjej på jobbet (hon får vara anonym eftersom jag inte vet om hon vill figurera i den här bloggen) nämnde det engelska ordet ”outstanding” för några dagar sen. Det var något om att hon vid ett tillfälle inte riktigt visste vad det betydde.

Av någon anledning fastnade ordet i mitt huvud. Kanske har jag ett orddurkslag där. På engelska är det ett ganska fullt ord, ja inte betydelse av det då men hur det låter när man säger det. Kanske inte direkt fult men alldagligt på något sätt. På svenska däremot ljuder det desto vackrare. Enastående. Testa själva.

Enastående betyder bland annat: ojämförlig, unik, utan like, lysande, fantastisk, fenomenal, magnifik, otrolig, sällsynt, exceptionell men ingen av dessa synonymer griper mig på samma sätt som just enastående. Enastående framkallar enbart positiva associationer.

Enastående är ett ord som får mig att vilja skalda. Det är lite högtravande (precis som skalda) men på ett bra sätt. Ett ärligt sätt. Så nu är det väl bara till att försöka få in enastående i en dikt eller två.

Det fungerar också alldeles utmärkt i en ärlig komplimang: ”Du är enastående, det finns ingen annan som du” eller i flörtigare version: ”Dina ögon är verkligen enastående, så magnifikt djupa och blå.” Tror jag ska testa och ge någon en komplimang med enastående i. Gör det du med!

Poesikrig

Jag VS poesin
Idag:
Jag förstår inte poesi
men jag kan låtsas
Nej, jag förstår den inte
men jag gillar att läsa

Jag lägger mig platt och låter den segra.

Kärleksglöden är ett öde värre än döden

Två gymnasiehistorier om kärlek
Kärleken kan få en att göra konstiga saker. Låt mig berätta en gymnasiehistoria. En kompis, ja jag vet att man säger ”en kompis” och sen menar en själv, jag har sett alla dumma amerikanska tv-serier, men nu menar jag verkligen en polare.

Så den här vännen var på en fest hemma hos en tjej. Hon hade partaj när hennes föräldrar var bortresta. Utomlands någonstans, Thailand kanske, vi svenskar verkar älska det stället så helt omöjligt är det inte att det var dit de hade åkt. Hur som helst, tjejen med festen var en tjej min kompis såg som en gudinna. Han hade placerat henne högt på en piedestal. Djupt förälskad var han. Min amigo idoliserade henne. Han hade dumdristigt låtit henne borra sig in i hans hjärta likt en tagg från en ros. Han sa att det gjorde ont att tänka på henne men ondare att inte göra det. Snackade man med honom och hon gick förbi var det som om allt annat slutade existera. Han hörde en inte prata. Kort sagt, han var K Ä R i henne, men det visste hon inte.

Tanken var att han skulle berätta för henne den här kvällen. Säga hur han kände och sedan skulle de leva lyckliga i sann Hollywood-stil. Lite töntigt jag vet, men som jag sa tidigare så var han förälskad i henne och en sann romantiker så…

Okej, festen var alltså hemma hos piedestaltjejen. Hon bodde i en vit tegelvilla i två plan i ett villakvarter inte så långt härifrån. Partyt hölls på nedre plan och ovanvåningen var off limit för alla. Det var ett stort hus med vardagsrum, badrum och kök på entréplanet och sovrummen och badrum en trappa upp.

Min kumpan kom till festen med några innanför västen, som min far brukar säga, några men inte för många, han ville inte sjabbla bort tillfället genom att vara för full. Partajet förflöt och alla verkade ha roligt. En del lite för roligt då någon tjej spydde på golvet och några killar sprejade ner köket med öl. Ni vet sånt som händer på fester.

Kompisen satt i skinnsoffan i vardagsrummet och stirrade på gudinnan han var kär i. Hon dansade med sina kompisar. Han satt där och smuttade på sin sprit under hela tiden som hon dansade. Hennes kompisar sprang ut för att röka och hon blev ensam kvar. Gudinnor röker nämligen inte. Han såg sin chans. Nu skulle han förklara sina känslor men när han reste på sig snurrade det till i huvudet rejält och han dråsade ner i soffan. Alkoholen hade tagit starkare än han hade räknat med. Han reste på sig med stor möda och raglade runt soffbordet mot tjejen. Här tycker man kanske att han borde ha avbrutit, tänkt om, inte ta kontakt men starka känslor som kärlek blandat med alkohol går ibland inte att styra. Tjejen stod med ryggen mot honom. Hon mixtrade med musiken när han knackade henne på axeln. Han gjorde detta lite för hårt för hon skrek till av smärta eller så kanske hon hade blivit skrämd. Min kompis visste inte. Hur som helst, nu stod han öga mot öga med gudinnan. Hon strålade starkare än solen. Var vackrare än en sommarhimmel. Han fick inte fram ett ord. Han bara fånstirrade på drömtjejen. Och hon tittade tillbaka och gick sen när han inte sagt något.

Min kompis fattade att han gjort bort sig även om han nu var rejält packad för visst är det så att när man är grundligt alkoholpåverkat kommer på smarta grejer? En genialisk plan formades i hans huvud. Han skulle inte dricka mer så han nyktrade till och sen skulle han prata med tjejen. Det var bara det att han fortfarande var kanonfull och i sitt sökande efter flickan i hans hjärta så förvillade han sig upp på ovanvåningen. Där fann han tjejens rum. Han satte sig på sängen för att vänta på henne och nyktra till. Festen pågick där nere. Musiken dunkade dovt genom golvet.

Han tyckte det blev tråkigt att bara sitta och vänta så han tittade skannade av tjejens rum. Han kollade fotona på väggarna, letade igenom hennes skrivbord. Hennes dator var lösenordskyddad. Han sökte igenom byrålådorna med underkläder, stoppade två spetstrosor i fickorna på jeansen. Polaren öppnande garderobsdörren och såg hennes kläder hängde uppradade i strikt ordning. Han tog ett snubblande steg in och tryckte plaggen mot ansiktet. Hennes söta doft trängde in i hans näsa. Andetag efter andetag. Han kände sig plötsligt trött och sjönk ner mot bakre väggen i klädkammaren. Strax sov han omgiven av drömtjejens kläder. Det var som han befann sig i en varm kokong av mjuka material och hennes doft.

När han vaknade var det tyst. Musiken och rösterna var borta. Festen måste vara slut tänkte han. Han hörde någon stöna. Han kom på var han var, i gudinnans garderob. Försiktigt tittade han ut genom en glipa. Rummet var dunkelt men han såg drömtjejen ha sex med någon snubbe på hennes säng. Han ville storma ut och slå killen på käften men nu var han så gott som nykter och tillbaka till sitt fega jag så han gjorde ingenting. Eller, jo, han stängde dörren till garderoben. Sjönk ner på golvet och började gråta. Storgråta. Verkligen lät tårarna falla. Snörvlade högljutt. Allt det där. Dörren till garderoben slets upp. Framför honom stod killen från sängen naken med en kondom på sin allt mer slokande snorre. Bakom honom stod hans gudomliga gudinna och skyllde sin delar med händerna. Ni vet vilka jag pratar om. Min kompis tog chansen och störtade hulkandes förbi de två och ur rummet, nedför trappan i tre, fyra enorma steg och sen ut i den kalla höstnatten.

Hela följande vecka fejkade han förkylning för att slippa se tjejen i skolan. Så ja, kärleken får en att göra konstiga saker. Blandar man sen in alkohol blir det värre. Kanske hamnar man i en gråtandes i en garderob när ens drömtjej har sex utanför.



Jag har ytterligare en gymnasiehistoria om kärlek. Lugn, den är kortare.

En annan kompis, ja ytterligare en med kärleksproblem, det är vanligt förekommande, spanade på en tjej i skolan. Och han antog att tjejen spanade på honom för han tyckte att deras blickar möttes på ett speciellt sätt. Varje gång hon passerade honom så liksom låstes deras ögon i varandra. De var som starka magneter som drogs mot varandra. Hans blå mot hennes blå. Detta pågick i flera veckor och vid varje tillfälle tyckte han att deras blickar dröjde sig kvar vid varandra längre och längre.

Vad säger man? De verkade ha fått kontakt men feg som han var, för vem är modig när det gäller kärlek, drog det ut på tiden innan han vågade göra något åt det. Vinterlovet kom och en kväll när han var ensam hemma tog han mod till sig. Min kompis lyfte luren, slog hennes nummer men lade på efter någon signal. Han förbannade sig själv för att han var en sån feg liten skit. Om han inte ringde förtjänade han henne inte. Så på nytt lyfte han luren och tvingade sig själv att hålla telefonen mot örat tills någon svarade. Han kände sig varm om örat. Efter vad som kändes som flera timmar var det någon som svarade. Det var tjejens mamma. Stammande fick han fram att han ville prata med hennes dotter. Mamman ropade efter henne, hon kom till telefonen.

Hans tunga var torr som bomull. Den fastnade överallt i munnen men han lyckades få fram sitt namn och undrade om hon ville träffas för att hitta på något. Det blev tyst i luren. Allt han hörde var sin egen spända andning. Jag kände svetten tränga fram över hela kroppen. Tänk om hon sa nej! Vad skulle han göra då? Han hann inte tänka längre än så för det hon sa var så mycket värre än ett nej. Hon sa ”jag vet inte vem du är”. Sex ord som nästan fick jorden att gå under. Nästan. Åtminstone skakade dessa få ord grundligt om hans värld. Min kompis sa hej då och lade på luren illa kvickt. Vad ska man annars göra? Vad kan man annars göra? Alla blickarna i skolan mellan dem två måste ha varit feltolkade från hans sida. Hon visste inte ens vem han var. Hur kunde han ha missbedömt det hela så? Det värsta var att han var djupt förälskad i henne. Hur gör man för att glömma? Hur får man någon att lämna huvudet? Hur får man någon ur ens bröst?

Anna K

Jag har en vän som säger att jag är bättre än Bob Hansson. Vi vet båda att det inte är sant men i mörka stunder är sånt bra att få höra. Talar om stunderna då orden inte faller på plats i pusslet.

Blodet droppar...eller droppar inte kanske...

Om skrivkramp. Om att ingen blir som jag vill. Om att allt blir fel. Om att allt blir stelt.

Du blöder
Då sa hon, titta du blöder
och jag vet inte om jag skurit mig på pappret eller på orden;
för förut hade rummet varit fyllt av vassa ord
och kantiga förklaringar.
kanske till och med bortförklaringar.

Fyra rader enkla rim

Det är svårt att bli kär. Men lätt att tycka om.

Min kärlek är ett fruset land
Min kärlek är ett fruset land
kom värm mig, håll min hand
nej, håll mig i din famn
töa mitt hjärta lite grann

Kreanegativitet

Skaparglädje är idag skaparsorg eftersom jag inte får ur mig det jag vill. Kreativitet. Ja! Ja! Ja! Men nej. Allt sitter fast inom mig.

Jag har något att säga men vet inte hur jag ska säga det (frustration)
När allt värker
och blodet verkar stå stilla
andningen ger upp
vill jag bara få det ur mig

och jag har orden här med mig
men de är så tysta
kvittar hur jag trugar
bjuder
och förlöjligar mig själv
de vägrar tala

Kunskap

Använd din kunskap till gott.

Från hyllmeterns höjd
Säg,
vad är det som är så bra med hyllmeter av böcker
om det enda du använder dem till är att se ned på andra?

Frihet 4

Mönsterås 10 september 09

Kärlek är... 002

Kärlek är att tycka att någon annans fisar luktar lika gott som sina egna.

En undran

Om Gud finns överallt...
Kristna säger att Gud finns överallt
men om Gud nu finns överallt
varför är Gud då så svår att hitta?
olly olly oxen free!

Världspremiär för Untied shoes (yeah) med Embla

Ibland gör jag och kompisen Andreas L musik tillsammans under namnet Embla. Till vår (stora) hjälp har vi ytterligare en kompis, Andreas E, som sköter det tekniska när vi spelar in. Han trakterar då och då också elgitarr i låtar som kräver det.

Hösten ’07 spelade vi in Untied shoes (yeah). För några veckor sedan hittade jag den (och en annan låt vi också spelat in, Lonely as a telephone) i mp3 högen; fick då för mig göra en video till låten. Och här är den. Världspremiär för Untied shoes (yeah).



Här följer lite fakta om videon och låten. Videon filmade jag med min mobiltelefon Sony Ericsson W890, inte världens bästa kamera om man vill göra en video men Cajsa Warg ni vet. Jag filmade lite olika saker på natten och sen lite bilder på när Andreas L sjunger och spelar. Likadant med mig själv och sedan klistrade jag ihop videon med Windows movie maker. DIY så det stänker om det. Som första musikvideo jag någonsin gjort är den helt okej.

Vidare då? Tja, texten har jag skrivit, musiken skrev jag och Andreas L. Jag spelade bas, Anderas L sjöng och spelade akustiskgitarr. Andreas E spelade elgitarr, sjöng kör och satt bakom mixerbordet samt klippte och klistrade ihop trummorna.

Hur ska man beskriva låten? Själv tycker jag det är akustisk grunge, lite som Nirvana unplugged, blandat med "cowboybandet" från Twin Peaks FWWM. Ni vet, scenen där Laura eller är det Donna (?) sitter topless på Bang Bang Bar (?) med ett stänk av rock tillsatt mixen.

Och vad sjunger vi då? Jo...

One of these days she will go away
One of these days she’ll be always away
Doesn’t matter if I get on my knees and pray
One of these days will come anyway

One of these days she will leave
Should I beat her to the punch?
So I can be the one who leaves
someone just this once

And I said
You take me down like the blues, yeah
You make me trip like untied shoes, yeah
Yes, you do…

And she said
You take me down like the blues, yeah
You make me trip like untied shoes, yeah
Yes, you do…

One of these days she will go away
One of these days she’ll be always away
Doesn’t matter if I beg she won’t stay
One of these days will be yesterday

One of these days I will know
What went wrong with the two of us?
End the salt to skin and fuss
Just leave the minus and leave with plush

Should I beat her to the punch?
I want to be the one who leaves someone just once

Kärlek är… 001

För längesedan frågade L mig vad kärlek var. Se Kärlek - den största uppfinningen sen färdigskuret bröd för mer info. För någon dag sedan fick jag följande mening i huvudet:

Kärlek är foten på gaspedalen även i nedförsbacke.

Känns som om det kommer att följa fler "Kärlek är" då kärlek är så mycket mer.

Konstnären låtsades vara galen – nu får hon försvara sig i rättssalen

Okänd kvinna 2009-349701s rättegång har fått mig att fundera. Är Anna Odells konst verkligen konst? Jag var och såg hennes utställning till 90% på Kalmar Konstmuseum, och när jag skriver till 90% menar jag att jag inte såg hela bland annat på grund av en högljudd pensionär som skrek om att hennes hörlurar inte fungerade och att hon skulle hämta någon som kunde fixa det. Även för att de hade slängt in TV-skärmarna i ett så litet rum att alla som var där fick hålla andan annars skulle vi fastna vid varandra. Varmt och kvavt osv…så därför säger jag 90%. Kanske missade jag något viktigt men min poäng är att det jag såg skulle enkelt kunna klippas ihop till en dokumentär och visas på TV. Så frågan är då, är det konst eller är det en dokumentär? Vart går gränsen?

Jag ska hyra en vanlig lägenhet i ett vanligt hyreshus på en vanlig ort någonstans i Sverige. Sedan ska jag smeta avföring över de vita strukturtapeterna och sätta upp gömda kameror. Därefter bjuder jag in folk för att genom kamerorna dokumentera hur de reagerar. Konst eller dokumentär? Visar jag det på museum eller galleri = konst. Visar jag det på TV = dokumentär. Eller kanske humorprogram? Även om nu ingen kanal (förutom TV3 och kanal 5 kanske) skulle visa det.

I dagens Barometern fanns en artikel om rättegången och den fällande domen. I den säger Anna Odell ”Det är märkligt, för det finns journalister och humorprogram som har gjort liknande saker som jag, och de har inte dömts”. Så är det säkert men är det ett argument för att hon ska gå fri? Ska hon gå fri för att andra inte blivit dömda? Det finns mördare som klarar sig undan och det finns mördare som hamnar i finkan. Ska vi släppa alla för att några klarar sig undan rättvisan? Svaret är nej. Och svaret är nej igen, jag jämför inte hennes brott (om det nu är ett brott, jag har ingen åsikt i den frågan) med att mörda någon.

Viktig information igen

Jag ska försöka blir bättre på att skriva lite (förklarande) text till varje inlägg. Har upptäckt att det ser lite tråkigt ut med bara de korta raderna i en dikt osv. Ofta kan det behövas lite bakgrundsinformation.

Jag har även gjort om lite i menyn här till höger. Stuvat rund, lagt till och tagit bort. Ska försöka lägga till lite fler kategorier framöver. Ni finner dem under rubriken ”Den här bloggen innehåller” till höger.

Min humor/ordvrängare

Kanske inte det bästa exemplet på min humor men det visar ändå lite. Ordvrängare. Jag gillar ord och att de kan ha flera betydelser och bottnar. Ni som känner mig vet detta.

Sex droger och rock n roll
1. Kokain
2. Heroin
3. Marijuana
4. Lsd
5. Tobak
6. Alkohol

och Rolling Stones

Ge mig

Banal, javisst, men vadå?

Är du en spara eller slösa?
Är du en spara eller slösa?
Kan du inte vara båda?
Spara dina hårda ord
och slöa din kärlek på mig?

Nu inte sen

Verkligheten är utanför mitt fönster
Jag måste sluta fantisera, drömma och hitta på
måste sluta inbilla mig saker och ting och så
måste jag verkligen sluta leva ett fantasiliv
det är på tiden att jag drar upp nya direktiv
dags att sluta slösa bort mer av min knappa tid
men framför allt: jag måste börja leva mitt liv.

50%

Om du saknade mig hälften så mycket som jag gör dig skulle det göra mig till en hel människa.

Jag hoppar inte från 10:an

Förutom alkohol förstås
Jag har kommit på att jag är feg
eller alltid vetat det,
främst när det gäller kärlek men även annat,
hur som helst…
det jag inte kommit på är botemedlet,
förutom alkohol då förstås;
men att gå runt packad 24/7 ingår inte i mina planer
kan bli jobbigt på jobbet,
kan bli jobbigt lite överallt skulle jag tro,
så vad kan jag göra?
eller snarare vad ska jag göra?
det har jag inte kommit på ännu.

En teori om: Att älska någon

Att älska någon handlar inte så mycket om ”objektets” känslor för en utan mer om en själv. Förälskelsen sitter hos en själv; I ditt huvud, hjärta, kropp och själ. Personen man är förälskad i har ju egentligen inte förändrats, de är ens egna känslor för personen som ändrats.

Viktig information

Oftast
titt som tätt
eller i alla fall ibland
säger mina dikter mer om mig än om människorna som befolkar dem.

Kylskåpspoesi

Engångsligg
en ung
sammetshund
kommer dricka elden
kyssa den pulserande nattblomman
för att sedan
ta den av daga
i morgonens väntan

men som guds ord
vi förtröstar
hon varje febrig magfjäril frågar:
är det sant?
ej för evigt?

Jag vill ha nästa refuserings brev snart

Bitter tanke
För varje person med talang
går det tio talanglösa;
och det är dessa som blir publicerade.

Sex

1. Svett
I svettig ensamhet
tänker jag på dig
och mig
i svettig tvåsamhet

2. Salt & Socker
Jag vill smaka saltet på din hud
och sockret på dina läppar

mina händer över din kropp
och min tunga där du hettar

jag vill känna ditt djup på min höjd
tills allt det som tynger lättar

kom, kom, kom och ge mig mera
din kropp min hunger mättar

3. Njut radiostyrd
Kom, var inte så pryd
njut din lust radiostyrd
och låt mig smaka din dagg
sötnos, kasta dina plagg

du vet att du vill så spela inte vän
vet att du vill så ge dig hän

4. Sjörövare
Jag vill torpedera dig under vattenytan
borda dig med flaggan i topp
vill leka hela havet stormar i din säng
jag vill ankra i din kärleksbukt

5. Är ett djur
Du vill ha romantik
men ikväll är jag ett djur
en stenålders man
klubbar dig över huvudet
och släpar hem dig

6. Himmelriket
Lyft upp kjolen
visa mig himmelriket
ta min hand
och led mig dit

Gåta: Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?

Du promenerar mina tankegångar

du promenerar mina tankegångar
kommer du någonsin fram?
jag väntar här
kommer du någonsin fram?
ska jag möta dig på vägen?

när du sen kom
sa du att du var tvungen att gå
men du har ännu inte lämnat mig
du är kvar djupt inom
promenerar fortfarande mina tankegångar

Livet

Jag försöker då och då ta tag i livet men det verkar vara insmort i glidmedel eller smör för det är en hal liten jävel.

Var är du nu?

Gå vilse
För att gå vilse
måste du gå
åt rätt håll.

Bara vara vänner

Tycka om men inte vara kär

När jag tänker på kärleken
tänker jag inte på oss
men när jag tänker på det vi har
vill jag ändå slåss
för det
vad det nu än är
tycka om men inte vara kär
kanske på väg
men vi är
ännu inte där

Man vill ju inte vara anonym

Alltid kul med kommentarer…fick en på det här inlägget: Samtal som löd ”denna gången kunde du hålla dig”. Personen som kommenterade valde att vara anonym vilket jag tycker är tråkigt. Trist. Ledsamt till och med. Jag skulle kunna ändra inställningarna så anonyma inte kan kommentera men det handlar inte om vad de skriver utan att, tja det är helt enkelt tråkigt med personer som väljer att kommentera anonymt. Jag är väl nyfiken av mig antar jag. Så en liten vädjan: om du vill kommentera något jag lagt upp skriv (gärna) ditt namn också.

Och jag tror inte att individen som jag syftar till i inlägget har läst min blogg vilket gör Bäste Anonyms kommentar än mer mystisk.

Det här med att vara anonym påminner mig om något en gammal klasskamrat sa en gång. När han var liten gick han och oroade sig för att han skulle bli anonym. Att han en morgon skulle vakna upp och vara det. Han trodde nämligen att det var en sjukdom. ”Man vill ju inte vara anonym.” Vem det var? Äh, vi låter honom vara anonym va?

Samtal

Labyrinth
Sist vi pratade
var sista gången vi pratade
det har jag lovat
mig själv tidigare
men gång på gång
har jag svikit mig själv

du är ett hål
och jag en kula
jag rullar ditt håll
försöker styra undan
men trillar ändå i
gång på gång

Droppande kran

Brinnande skepp
Även i en perfekt värld
går kärlek under
men då som ett brinnande skepp
i solnedgång;
oändligt vackert

jag hörs först då du tystnar
och då djupt ned i ditt hjärta
en trasig droppade kran
fyller sakta din kropp

över dina väggar
passerade vi som solen
men du ger dig ej tid
att känna efter
och du ger dig ej tid att sakna
för mellan dina lakan
passerar dem som skuggor

men du måste lära dig
att i denna värld
går kärlek under
av en läckande kran

Så...ok...hm...Jag gillar den men den känns inte riktigt färdig. Något saknas men jag vet inte vad. Plus att jag måste komma på en bättre titel än "Brinnande skepp".

Om: Konsten att lura tonårstjejer

Så jag skrev snabbt en liten text (se nedan) om skönhetsideal och lade upp den på Poeter. De kommentarer jag har fått verkar sikta in sig på fel saker. Texten är inte vänd mot tjejerna. Lustigt hur folk får den uppfattningen. Jag kanske ska läsa om min text...men poängen är att få folk att tänka till, även om de tänker "fel". Att tänka är bra.

Hur kommer det sig att tjejer (och killar har jag fått påpekat för mig) går på detta? Varför försöker de uppnå det ouppnåeliga? Ser de inte att avsändaren bara är ute efter pengar? Att avsändaren struntar i hur de mår? Kommentarer i ämnet mottages mer är gärna.

Konsten att lura tonårstjejer
Först tar du en kamera och fotograferar en modell
eller varför inte en filmstjärna?
fungerar också med en mtv-artist

steg två är att bilden stoppas in i datorn
där ändrar du den från verklighet till overklighet
tar bort alla skavanker
skapar ett ouppnåeligt ideal
ja, retuscherar helvetet ur den helt enkelt

när det är gjort är dags för sista steget
som är att publicera bilden i en tidning
sen tror tjejerna att det är så de ska se ut

där har ni det
hur man enkelt lurar tonårstjejer

Jag har något att säga men inget kommer ut

Jag är ledsen, men jag kommer aldrig skriva en dikt om dig

jag vill skriva dikter om dig
men jag finner inte riktigt orden
det är så mycket lättare i drömmen
än i verkligheten

här finns det saker jag vill säga
men orden vill inte komma över min tunga;
saker förblir osagda

jag vill skriva dikter om dig
men jag finner inte de rätta orden
vill likna dig vid änglar,
prinsessor och sommarhimlen
men de orden räcker inte till,
och dess betydelse alltför ringa
för att beskriva ditt väsen

jag vill skriva om dig
men sidan förblir alltid tom
alla försök har varit dömda att misslyckas
varför försöker jag ens?

jag är ledsen,
men jag kommer aldrig kunna skriva
en dikt om dig

Frihet 3

Dessa bilder är tagna i Mönsterås någon dag i början på juli. Kommer inte ihåg vilken.

Dålig poesi

Förr skrev jag väldigt mycket dålig poesi.
Nu skriver jag inte lika mycket längre.

Eh? Vad menar jag?

Tänk efter...

En öl eller två

Är det du som tar en öl eller två?
Eller är det ölen som tar dig?

Frihet 2

Kalmar 28/6-09


























Mönsterås 29/6-09

Haverikommissionen

Läste dikter på Poeter.se och såg en som hette något i still med Black-box. Spann vidare på det och kom ut på andra sidan med nedanstående.

Haverikommissionen
Ingen utomstående vet
vad som hände
men
efter olyckan,
när de finner dig
på 100 meters djup
& analyserar
dina svarta låda,
hittar de spår av mig;
den påstådda
orsaken till kraschen.
de pusslar ihop delarna
gissar & reviderar
men kommer aldrig nära


Var säkert inte detta som Black-box handlade om men den gav inspiration till min dikt.

Frihet

Mönsterås 27/6-09

Het gröt

Badrumsskåp

Det är oundvikligt
till slut måste frågan ställas
det finns plats för mig i ditt badrumsskåp
och i dina garderober
men finns det plats för mig i ditt hjärta?

har tassat runt frågan länge nu
gröten måste väl ha svalnat?
det finns plats för mig i din soffa
och i din queen size säng
men finns det plats för mig i ditt hjärta?

säg,
vill du hellre lägga patiens med främlingar?
leka hela havet stormar med folk du inte känner?
för i så fall vet jag inte vad jag gör här
men då vet jag i alla fall att du inte är kär

får jag plats?

Trust No One

Arkiv X

Att säga:
jag ska aldrig ljuga för dig
kan vara den första
av miljontals kommande lögner.

Groda

Fy tusan! Ettusenfem besökare.

1005 besökare sen 28/1 -08. Hm...

Inlägg om den livsviktiga humordebatten som rasar

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5404072.ab och http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article5401405.ab.

Ska hålla mig kort. Nour El Refai är inte rolig. Annika Lantz är inte rolig. Mia Skäringer och Klara Zimmergren är inte roliga. Men det är inte Magnus Betner eller Thomas Järvheden heller så slutsatsen jag drar är humor är svårt för både kvinnor och män. Vad som är humor är individuellt. Just dessa personer tycker jag inte är roliga. Fick jag bestämma skulle de ovan nämnda pyssla med något annat. Oturligt nog snurrar jorden inte runt mig.

Bob Hanssons hand

Jag vill att Bob Hansson eller Kristina Lugn tar min hand och säger att allt är okej för på sida 61 finns guldkornet som gör det värt allt slit.

Insikt

Läst 60 A4 med idéer men inget av värde. Slutsatsen: Jag kan inte skriva.

En sockerdistraktion

Spökhjärtan

spökhjärtan i natten
och vi faller samman
kysser minnen av andra

binder upp i lust
i trådar utav begär
spindelväver oss samman

en sockerdistraktion
som eskalerar hjärtats slag
ger utlopp för lidna drag

morgon följer gången natt
trådar lösgör sig
kvar endast förnimmelsen

tillbaka på ruta ett igen

Sat Nam

Fotografi

Fotografi är avstånd mätt i tid.











*Sat Nam = "jag är sanning"

Bortom

När vi sårat
varann färdigt
ska vi älska
varandra.

När vi sårat
varann färdigt
ska vi älska
med varandra.

15 minuter

Så okej. Jag är medlem på Poeter, men det visste ni redan, och om ni inte visste det så är ni härmed upplysta om detta faktum. På denna sida finns något som heter ”5 uppmärksammade texter” och mina få rader kallade ”Att inte ta plats” har på något vis (fråga mig inte hur eller varför) blivit valda att visas där.
Fick detta meddelande från redaktionen på Poeter:

”Text vald till Uppmärksammade texter

Din text:
Att inte ta plats
har placerats i listan över uppmärksammade texter. Texten visas i maximalt 4 timmar.”

Så jag antar att detta är mina berömda 15 minuter, eller då maximalt 4 timmar. Vet inte vad jag tycker om att bli utvald. Antar att det är kul, men jag vet inte på vilka kriterier valet har gjorts så… Det intressanta är om det går att se om fler läser texterna jag har på sidan.

Det är den här texten jag talar om:

Att inte ta plats

Det finns en pojke
som knackar på sin egen ytterdörr
innan han stiger ut i världen
för att han vill inte störa.

Den har hittills fått två kommentarer, fyra applåder och blivit läst 24 gånger. Jag lade upp den 18/5 kl 11:49. Inte illapinkat av en trähäst. Och nu har jag tutat mitt horn tillräckligt, men som jag sa så tycker jag det är intressant om det gör någon storförändring i statistiken.

Kniven och sinnestämningen

Du är kniven

Om du har kommit för att rädda mig
var istället rädd för mig
för ibland vill jag sätta kniven i dig
såsom du är kniven inuti mig


Sinnestämningen

sinnesfördämningen
stäm dina sinnen
då inget stämmer
låt tårarna flöda

Är vi?

Inte alla bögar är homo

Bög.
Har hört dem kalla varandra det.
Bög.
Har hört dem kalla andra det.
Bög.
De har kallat mig det,
men vi kan väl inte alla vara det;
eller?

Pipett och linjal

Ibland förlorar jag nuet

Ibland förlorar jag nuet
söker istället mening med allt
söker istället mening i allt
varför?
hur?
när?
där?
och vart är jag på väg?
vrider och vänder
häller upp och mäter i cl
i cm
i tid
söker mening med allt
söker mening i allt

Rastlösheten

Ikväll (igen)

Jag vill…

…någonstans ikväll
någon annanstans ikväll

jag vill…

...till en plats där något händer
en plats där något sker

...men jag tar mig aldrig härifrån
tar mig aldrig härifrån
ta mig härifrån!

Frihetsstrimmor

När flygplan far över himlen lämnar de streck efter sig. Kondensstrimmor kallas de visst. Man kan se dessa vita linjer från ena sidan av ens synfält till den andra. Hur som… Varje gång jag ser sådana mot sommarblå himmel är det första ordet som poppar upp i mitt huvud – frihet. Vet inte riktigt varför. Kan vara att de som sitter i planet är på väg någonstans. Bort härifrån. På väg till en annan plats. Kanske på semester eller till sin kärlek. Eller på semester med sin älskling. Kanske tänker jag mig själv sittandes i planet på väg bort. Vem vet? Hur som helst så associerar jag dessa streck med frihet.

Ps. Bilden har jag inte tagit. Eller jo, jag har tagit den. Alltså stulit från någon sida på internet. Eller inte stulit, det var gratis att ladda ner den så det gjorde jag. Det jag försöker säga är att jag inte har knäppt bilden själv.

Vattenfärger kontra blodet

Ovetandes om motivet

Du tar en pensel
och målar på mig
du ger mig åsikter
och känslor
ger mig handlingssätt

jag är ovetande om motivet
dina penseldrag så lätta
över min hud
dina penseldrag så lätta

strax därpå
tar du ett steg tillbaka
säger vad tycker du?
svarar
jag älskar dig
men jag vet inte om jag gillar färgerna
är inte jag

du fäller en tår
och mina konturer suddas ut
jag anar mig själv där i

Äppelskrutt

En uppmaning till alla vuxna

Istället för att bryr er om vad era grannar gör bryr er om vad era barn gör.

Härmed döper jag dig till...(tillsvidare)

Har haft några rader sparade i datorn en längre tid nu och för att det inte ska bli ännu längre lägger jag upp dem här och nu. Orsaken till att dem blivit liggande är att jag inte kunnat hitta en titel som jag tycker passar. Så...härmed döper jag dig till...(tillsvidare):

Vikten av kärlek är bly lätt som moln

Många har hävdat att dem älskar,
få har dock kunnat bevisa att det är sant
för ord väger alltid lättare än handling.

Jag är nöjd med titeln som sådan, men jag är inte hundra på att den passar till texten. Har någon en bättre idé går det bra att höra av sig. Det känns som "Vikten av kärlek är bly lätt som moln" ska användas till en annan typ av text. Mer melankoli istället för konstaterandet som texten ovan ger.

Funk

Regnjagare

Saker och ting har varit annorlunda
nu är dem samma
säger att hon inte kan stanna
för jag springer alltid efter regnet

Saker och ting har varit annorlunda
nu är dem: det gör detsamma
för hon kan inte stanna
säger att jag jagar efter regnet

Sommarfönster

Livet kom emellan

ibland ångrar jag vad vi två gjorde
oftare ångrar jag det vi inte gjorde
det vi inte hann med innan livet kom emellan
vi kunde ha sagt förlåt men man gör det för sällan

både du och jag sa saker som vi inte borde
istället kunde vi ha sagt allt vi inte tordes
men livet kom emellan
och vi dog törstiga långt från källan

ibland ångrar jag vad vi gjorde
men oftare ångrar jag det vi inte gjorde


Shorline

Köttfärs

Letade i datorns skrymslen. Hittade gamla texter. Den här nedan paketerade jag om. Satte nytt bäst före på.

Det bor en vind i min flaska

Det bor en vind i min flaska,
hon sjunger tyst i skymningen.
Hon är det enda sällskap jag vill ha ikväll.

Jag behöver lugnet
för att få rätsida på mitt skepp.
Jag har inget emot stiltjen.
Inget emot dimman som kommer svepande.
Och jag lovar att stjärnan fällde en tår för mig;
För mig allena.

Vinden och natten kanske gör mig sentimental,
men minnena tar över mig.
Jag tror inte att nu som då,
att någon annan kan förstå
så ge mig natten solitär
till att reda ut knuten som jag bär.
När dagen gryr kan du vara mitt svärd
men i denna natt är en penna mer värd.

Musik från häromkring

Tommys syster tar på sig en kofta, bjuder på banan

Skeva toner
bjuder in
bjuder upp
tar din hand
och tar på sig en kofta

skramlig pop
är hjärtats melodi
är total eufori

demo demonerna
hemsöker
söker sig ett hem
och bjuder på banan
så låt väl smaka

skir pop
smäller pop!
smeker ändå medhårs

broder, broder
syster, syster
låt oss dansa
svänga på svansen
när de bjuder upp


Kolla kolla! Banden Drop the banana, Yesterday time & Tommys syster förtjänar all uppmärksamhet de kan få. De förgyllde min kväll.

Lika som bär

Jag och Brian Posehn

Varför säger man lika som bär föresten? Körsbär och blåbär är inte så lika varandra. Kanske är vi inte så lika egentligen...

På något vis är de redan inte där

I lunchrummet på jobbet finns en hylla med pärmar och böcker och videofilmer. De flesta av sakerna har samlat damm där i många år, till exempel Bindefelds bok ”Gör om mig”. Den har funnits där enda sedan jag började jobba där för många år sedan. Men det finns även nyare saker som de orangea pärmarna med information om kollektivavtalet. Det finns även några fotoalbum med bilder på folk som jobbat där långt innan jag kom dit.

Ibland funderar jag på att varje dag eller varannan ta en av dessa saker med mig hem. Detta för att se hur länge, eller till och med om, någon kommer att märka det; För gamla saker märker man inte om de försvinner eller inte. På något vis är de redan inte där.

Efterlysning

Är det någon där ute som vet var, och till och med om, jag kan få tag på en bok/böcker med Dan Turèll på svenska? Min danska är inget vidare nämligen. Och inte min tyska heller för den delen.

Varulv

Reflektion

Var ulv?
Där ulv,
i spegeln...

Kärlek – den största uppfinningen sen färdigskuret bröd

Vilken annan dag som helst, men inte ikväll. Äh. Jag vet inte. Kemikalierna är ur led. Vet inte vad jag försöker säga. Men munnen fladdrar i samma takt som tankarna. Håll till godo.


Mull i munnen

Mull i munnen,
pålar genom bålen,
tid svunnen,
runnen ut genom hålen.


L frågade vad kärlek är. Jag vet inte. Men hon fick det här och det kanske är en start?


Kärlek är (bland annat)

Kärlek är
(bland annat)
att gräva en grav
i hjärtat
och sen fylla den
med sig själv.
Inte bara i hennes
hjärta utan även i sitt eget.

Kärlek är en fågel
i din hand.
Håller du för hårt
dör den
men då har du ändå
en död fågel,
kanske bättre än
om du håller för löst
och den flyr.


Det här är en evighets text. Fortsättning följer i ett annat liv…i en annan kanal… nu blir det mer reklam.

Höll på att glömma...

På Poeter fick jag den här kommentaren angående mina texter där:

Tjej: hej dennis andersson dina texter är roliga
(Tja, vad svarar man? Man får försöka vara lite hövlig.)

Jag: tack? även om rolig inte är det jag siktar på med varje text.

Tjej: varsågod, och fortsätt skriv :)
(Och vad svarar man på det? Bad jag om tillåtelse? Försökte hon vara rolig? Eller bara uppmuntrande?)

Jag: givetvis?!

Tjej: lysande

Jag: är stjärnan
(Dags (inte dax som många verkar stava det) för lite poetisk fram och tillbaka.)

Tjej: om natten

Jag: även om dagen...det syns bara inte.

Tjej: det som inte syns finns inte

Jag: jodå... här är beviset: kan du lukta dig till en fis? du kan inte se den, men kom inte och säg att den inte finns...
(kanske pubertalt från min sida men det är bevis för min sak.)

Tjej: fisar syns visst ju!
(Hmm..)

Jag: Om dina syns gör du dem på fel sätt. Då har du haft en liten olycka.
(trummvirvel tack.)

Eller hur?

Någon gång (snart) borde jag skriva lite text här med. Inte bara lägga ut..."saken" nedan. Någon gång...jag lovar; Men inte nu.

Friskt kött till kvarnen
Antingen kan man bli sur
för att du upplevt kärlek
så många gånger
eller argumentera
att du aldrig upplevt den alls
för riktig kärlek
den vidrör en människa
bara en gång under dennes liv
eller hur?


Och någon gång (snart) ska jag även skriva lite efter. Då kanske det blir ett riktigt blogginlägg.

Har du varit där? Är du där?

Mänsklig betong

Bygger en borg
runt mina tårar
bygger av sten och betong
bygger varaktigt och starkt
men till sist
ändå
eroderar tårarna murarna
och de bryts ner
allt rämnar
runt mina fötter

Jag är inte självmordsbenägen men ganska trött på livet

Jag är inte självmordsbenägen...

Tonårstanke

Att leva gör ont hela tiden
Att dö gör bara ont en gång

...men ganska trött på livet som jag lever.

Chris Crocker

Lögn.
Sanning.
Vågskål
&
vem väger lätt.

Vill du höra lögner fråga inte efter mina åsikter.

Tänk vad några ord kan göra.
Tänk vad ord kan göra.
Tänk vad några ord kan göra och gjorde.
Upplevde ett Chris Crocker ögonblick.

Så…den som alltid ljuger är en skitstövel.
&
den som alltid talar sanning är en skitstövel.

Svält

Jag är en svältande konstnär för att jag inte är tillräckligt bra. Vad är din ursäkt?

Civil olydnad för en bättre värld

Detta är ingen uppmaning. Nej. Men detta skulle gå att göra. Allt för en bättre värld? Du går till mataffären. Där ställer du dig vid pantmaskinen. Väntar tills det kommer någon. Någon med fulla påsar av tomma burkar. Du låter dem panta nästan allt. När det bara är några kvar så liksom ”snubblar” du fram. ”Råkar” trycka på gula knappen. Ni vet, den som skänker pengarna till röda korset och liknande. Säg förlåt till den chockade pantaren. Sen kan det vara bäst avlägsna sig från platsen. Vet inte vad som kan hända. Dumt att riskera skador. Men kom ihåg. Detta är ingen uppmaning. Nej. Bara information. Allt för en bättre värld?

Nudist

Med eller utan kläder

Jag funderar på att bli nudist
istället för pessimist,
men det spelar väl ingen roll;
för ingen kommer att tycka om mig ändå,
med eller utan kläder på.

Parental Advisory: Explicit Content

Okej... Följande text inne håller ordet fitta. Ni som inte gillar ordet fitta kan helt enkelt strunta i att läsa, men då kommer ni att missa budskapet.

Ska nämna också att det här brukspoesi enligt min definition av begreppet, alltså poesi som ska användas. Inte bara hängas upp på väggen och beskådas. Nej, den här texten ska levas.

Vaniljfitta
Jag vill att du har
en hårig fitta
så jag vet att du är kvinna
och inte ett barn

Jag vill att du har
en hårig fitta
så jag vet att du är vanilj
och inte porrskådis

Jag vill att du har
en hårig fitta
så jag vet att du är en individ
och inte ett får

Men viktigast av allt:
jag vill att du har
en hårig fitta
av fri vilja

Klara upp Kleerup

Så ska vi försöka klara upp det här med Kleerup? I onsdags (7/1-09) var det grammisgala och artisten och producenten Andreas Kleerup var nominerad till ”Årets nykomling”, ”Årets kompositör ”och ”Årets producent”. Det verkar som han haft ett bra år helt enkelt och kände säkert också som han skulle få en bra kväll, men det hela verkar ha överskuggats av att han under direktsändningen tvingades lämna urinprov till polisens krogsektion. Något han inte verkar ha gillat om man ska tolka Expressens och Aftonbladets rapporteringar från evenemanget. De citat som står i nedanstående text kommer från Kleerup och är hämtade ur dessa två tidningars flertal artiklar under de följande dagarna efter prisutdelningen och kvällen ifråga.

Och varför skriver jag om detta? Tja, mest för att jag tycker det som Kleereup har sagt om saken är både komiska och tragiska på samma gång.

Tillbaka till Grammisgalan. Någon gång under kvällen fick Andreas Kleerup lämna urinprov till polisen och detta gjorde honom så rasande att han lämnade den direktsända tillställningen. Varför? Var han förbannad för att han åkt fast eller för att han åkt fast i en direktsänd gala? Kanske båda. Om han inte ville bli tagen av polisen så skulle han väl inte helt enkelt bara kunna strunta i att ta kokain (som det senare har framkommit, i alla fall genom polisens snabbtest enligt kvällsdrakarna)? Eller sitta hemma och dra en lina framför tv: n samtidigt som han tittar på galan? Fira med en lina när han vinner pris liksom. Men nu var han där och han fick lämna urinprov. Rätt eller fel? Det går att resonera fram och tillbaka om det är rätt tillfälle eller inte att testa artisterna under en direkt sänd gala. Kanske skulle man som Lars Gustavsson (Ifpi:s vd) säger i Aftonbladet ha väntat till efterfesten. Men å andra sidan, finns det misstankar om att ett brott har begåtts ska man då vänta för att inte genera brottslingen? Jag är inte så säker på detta. För det är väl det saken handlar om? Generingen.

I en av artiklarna i tidningarna som följer grammisgalan säger Kleerup ”De förstör Musiksverige” och syftar på polisen. På vilket förstör polisen Musiksverige? Genom att ta de artister som knarkar? Ska artister få göra som de vill? Hur känd måste man vara för att bli friskriven från ansvar? Roger Pontare-känd eller, Tony Irving-känd, eller Sanna Nielsen-känd eller Andreas Kleerup-känd? Vart går gränsen och vem ska bestämma vart den går? Sen kallar Kleerup poliserna (så jävla) torra. Torra för att de inte låter honom vara påverkad av illegala substanser?

Vidare säger han att han blev förbannad för att han blev inplockad och testad mitt under galan. ”Jag gör musik. Jag arbetar för svältande barn. Jag får Sverige att må bra på helgerna”. Hybris någon? Är detta hans argument för att han ska få knarka? ”Jag gör musik.” Jaha? Det finns mängder av musiker som gör musik utan att behöva ta droger för det. Och enligt mitt tycke och min smak så gör de bättre musik än Andreas Kleerup. Fast det hör egentligen inte hit eftersom det just är tycke och smak. ”Och allt jag gjort för Sverige, all skatt…” Hm… Är det verkligen hans resonemang? Att eftersom han betalar skatt ska han få ta droger? I så fall ska vi alla få ta knark, vi betalar skatt vi med. Eller menar han att han skulle slippa lämna prov i direktsändningen? Det var väl inte hela världen? Det var inte som att någon kameraman följde med honom in på toaletten. Vilket i och för sig kanske skulle ha livat upp den annars så sömniga galan.

”Jag arbetar för svältande barn” Nej, men vad fint av dig Kleerup. Vet inte vad vi tänkte på när vi drogtestade dig. Du är ju en fin kille. Här dra en lina till så ska vi inte störa dig. Du arbetar ju med svältande barn. ”Jag får Sverige att må bra på helgerna” Jasså? Hur då? Genom din musik eller åker du runt och bjussar på knark?

Reportern frågar om han är orolig för att hans test ska visa om han tagit droger. Kleerup svarar ”Ingen kommentar. Men jag kan ju inte hjälpa om någon lagt konstiga saker i min nyårstårta.” Ska detta tolkas som att han inte själv vet om han tagit droger eller inte? Det låter i mina öron som en typisk undanflyktskommentar. Stå upp och ta ditt ansvar istället för att påstå att någon kanske lagt något i din mat eller dryck. De låter som när idrottsmän skyller på att tränaren kanske har stoppat något i kosttillskotten. Plus att Kleerup enligt tidningarna hade hasch i fickan. Hade någon lagt knark i fickan utan att han märkte det? Då tycker jag helt enkelt att han ska vara lite mer uppmärksam i framtiden. Och varför skulle någon lägga knark i hans ficka?

Kleerup säger också att han tycker det är (så jävla) dåligt, att när de ska fira vad de (inom musikbranschen) håller på med och vad han själv kämpat för de senaste 20 åren så gör polisen så här, och jag antar att han syftar på att han blev drogtestad. Är detta verkligen en överraskning för honom? Brukar det inte vara någon som åker dit varje år efter något musikbranschevenemang? Eller något annat liknande evenemang där kändisar verkar? Kändisar verkar vara suckers för droger. Jag är inte överraskad.

”Beatles ’Sgt Pepper’ gjordes inte på grönt te och grönsakssoppa.” Nej, Sgt Pepper gjordes antagligen inte på grönt te och grönsakssoppa (även om de är troligt att någon av Beatlarna någon gång under inspelningen sörplade i sig en kopp te eller slevade i sig grönsakssoppa), men om de någon gång fick ta emot något pris för skivan så kom dem troligen inte påverkade till galan. Och sen att Kleerup har magen att jämföra sig med Beatles… det är ju en annan femma. Han har länge kvar innan han når deras nivå om han någonsin kommer att göra det. Men som sagt, det där handlar om tycke och smak.

Så är droger okej? Kleerups åsikt: ”Min inställning är... Jag säger som John Lennon: ’Vad än som tar dig genom natten, det är okej, det är okej’.” Så länge droger är förbjudna enligt lag så är det inte okej. Det är långt från okej. Det är olagligt. Det kvittar vad John Lennon har sagt. Och vad är det med alla dessa Beatles referenser Kleerup håller sig med?

Vad har Andreas Kleerup att säga om saken dagen efter galan? Jo, att ”testet får bli som det blir, spelar ingen roll”. Spelar det verkligen ingen roll? Låter resignerat. Har han funnit sig i sitt öde?

Och vad säger han om saken idag lördag? ”Vill ni intervjua mig, intervjua mig om min musik.” Det tragiska här är väl att hans musik inte är lika intressant som att han tagit droger.

Tradition

Nytt år

Ja, så kom då
ännu ett år.
Minns det gamla som om
det var… öh igår.